Krönika

När en jordbävning försenade ett spel

För lite mer än en vecka sedan betämdes det att Motorstorm: Apocalypse inte skulle komma att släppas under de satta releasedatumen. Den 16:e mars släpptes spelet i Europa, men i Storbritannien skjöts releasen upp tills 31:a mars. Leveransen till Australien ströps helt och hållet, och i USA kommer man förmodligen få spelet någon gång i slutet av april om man har tur.

Så varför all denna hysteri? Vad får ett spel som redan släppts att försenas, få leveranser strypt och i vissa fall till och med plockas ner från butikshyllorna? I det här fallet beror det på jordbävningen i Japan, som ägde rum 10:e mars – exakt samma datum som den japanska releasen. Världen över har även all marknadsföring av spelet stoppats. Sony säger att ”We are very conscious of the parallels between these events and the underlying theme in MotorStorm and are doing everything we can to be as sensitive as possible to the situation.” Så vad är det för underliggande tema som genomsyrar Motorstorm: Apocalypse, och som riskerar att uppröra och förnärma människor? Som titeln antyder är det ett apokalyptiskt tema, specifikt då med en del jordbävningar. En av banorna ska dessutom äga rum på en strand, vilken har varit en av anledningarna till Sonys aktioner. Om det är något mer som kan framstå som förnärmande och okänsligt, till exempel en tsunami, vet jag inte.

Det är lätt att reflexmässigt reagera negativt på det här, och mena att Sony överreagerar. Det är lätt att fråga sig om något annat medium någonsin agerat lika finkänsligt, eller om just spelindustrin är extra försiktig efter att ha agerat syndabock i årtionden. Det är även enkelt att undra över varför likheter med naturkatastrofer är så känsligt, medan andra spel strävar efter att ge en underhållande och naturtrogen bild av pågående krig och diverse väpnade konflikter som skördat många fler civila offer. Å andra sidan måste man såklart förstå att Sony i grunden är ett japanskt företag, och att det säkert påverkat besluten.

Oavsett vad så minskar tidsmarginalerna som uttrycket ”too soon” spelar på, när skillnaden mellan en vecka och två veckor tydligen är avgörande för vad som är passande. Jag menar, inget kommer tas bort från spelet och de japanska städerna kommer fortfarande ligga i ruiner om en vecka. Men en fin gest behöver å andra sidan inte vara stor.

Inga kommentarer

  1. Ercarret skriver:

    Jag kom hit från era respektive länkar på twitter, och där stod det att inlägget skulle handla om dubbelmoralen i att försena spelen pga naturkatastrofer. Fast nu, när jag läst inlägget, så ser jag inte riktigt dubbelmoralen som du talar om. Inte bara i det att jag inte håller med dig om den, utan jag ser inte riktigt vad det är som du menar med dubbelmoral i frågan. Är det i jämförelsen med krigsspel, eller den relativt korta förseningen?

  2. Tommy Håkansson skriver:

    Jag kan förstå att det är lite svårt att tyda när de två första styckena och över halva inlägget går åt till att förklara läget och bakgrunden, innan jag ens kommer till poängen i de två sista styckena. :p Men jo, dubbelmoralen i fråga handlar om jämförelsen med krigsspel i första hand, och den korta väntan i andra. Men även känslan av att vissa saker är mer OK för film än de är för spel.

  3. Ercarret skriver:

    Okej, tack för klargörandet.

    Jag håller inte riktigt med.

    Gällande krigsspel: det är sällan som folk reagerar på hypotetiska scenarior, även om utvecklaren strävar efter realism i dessa. Ta CoD och Battlefield som exempel här. Om man bortser från scenen där spelaren mejar ned en hel flygplats full med civila, så skapade de inte särskilt mycket debatt. Det krigsspel _som_ det däremot blivit debatt kring var ju (senast) Medal of Honor, och då just kring de tveklösa parallellerna till verkligheten. På samma sätt var det ingen som reagerade på Motorstorm: Apocalypse innan just parallellerna till de verkliga händelserna blev alltför tydliga.

    Gällande väntan: Jag tror helt enkelt att det beror på de ofantliga resurser som gått åt för att utveckla spelet. Jag har inga exakta (eller ens uppskattade) siffror på vad som lagts på spelet, men med dagens produktionskostnader är det inte svårt att föreställa sig att det rör sig om enorma summor både pengar och – för alla inblandade – tid. Jag tror, kort sagt, inte att det är rimligt att hålla på spelet särskilt länge. Det är ändå folks levebröd som man i så fall håller inne med.

    Gällande spel vs. film: jag har svårt att se hur en film om något med samma starka paralleller till det som skedde nu, hade kunnat öppna bara dagar efter det som skedde. Jag tror att många saker hade flyttats upp om en liknande jämförelse hade kunnat göras mellan dem och det som hänt – spel, film, whatever.

  4. Tommy Håkansson skriver:

    Fast vad gör scenarierna i Medal of Honor mer hypotetiska än de i till exempel Motorstorm? Spel som Medal of Honor har fler tveklösa paralleller till verkligheten än Motorstorm. Det hade varit en mer rättvis jämförelse om Motorstorm faktiskt hade utspelat sig i Japan och varit baserat på katastrofen, precis som Medal of Honor utspelar sig i mellanöstern och faktiskt är baserat på pågående konflikter. Därför är Motorstorms scenarier mer hypotetiska. Dessutom handlade talibankontroversen mindre om talibanerna i sig, och mer om att spelarna kunde axla rollen som taliban. I singleplayerläget hade man inga problem med att döda talibaner.

    Angående spel Vs. film så minns jag ju att filmen 2012 öppnade utan problem efter att Indonesien drabbats av två jordbävningar som hade dödat tusentals människor. Den första jordbävningen skedde 4-5 veckor innan release, och den andra bara fem dagar. Men jag skulle kunna köpa att man helt enkelt tyckte 4 veckor räckte. Det hade man kanske tyckt med Motorstorm också. Men du kan inte förneka att film kommer undan med saker som spel måste rätta sig efter. Det finns allt för många exempel.

  5. Ercarret skriver:

    Jag tycker inte att MoH är mer hypotetiskt än MS:A – jag tycker att CoD och BF är det. Jag tog upp MoH som ett exempel på att krigsspel också kan uppröra, när de kommer för nära verkligheten. Sedan började jag klippa och klistra en hel del i kommentaren, så det blev kanske lite otydligt.

    Du tar upp en bra poäng i att kritiken vid MoH inte rörde SP-delen så mycket, utan huvudsakligen MP:n och faktumet att man kunde panga som talibaner där. Samtidigt är ju den kritiken fortfarande baserad på spelets ”setting” – ingen skulle ha reagerat på om man pangat som nazister eller lite mer generella ”terrorister” (eller ”motståndsmän”, som det ju ändrades till).

    Fast sedan _trodde_ jag faktiskt att MS:A utspelade sig i Japan. Jag vet inte riktigt hur jag fick för mig det, men det stämde i alla fall inte ser jag nu när jag kollade. My bad. Det spräcker inte direkt mitt resonemang, utan jag håller på det stora hela fast vid mina åsikter, men det är väl i alla fall värt att nämna.

    Jag tror att filmer, generellt sett, kommer undan med mer än spel. Ja. Jag tror bara inte att det riktigt är fallet här. I fallet med 2012 så minns jag inte det som hände i Indonesien. Men jag får en känsla av att vissa saker, som drabbar vissa länder, är ”hemskare” än samma saker, som händer andra länder. Inte för dig eller för mig eller för de flesta med någon sorts empati, men överlag i samhället/media. Det känns som att vissa katastrofer får ofantligt mycket uppmärksamhet, och när det händer så tror jag att det är svårt att det är ganska svårt att lansera närliggande filmer/spel/whatever. När det däremot sker katastrofer, som inte uppmärksammas lika mycket, så tror jag inte att det är lika svårt. Om det finns en dubbelmoral i det hela, så är det där.

    Sedan: visst, jag har absolut inga källor på att det verkligen är sådär, så min argumentation är ganska tunn. Det är mer en, tja , magkänsla.

Skriv en kommentar