Gästkrönika

2012 – Att vinna är att vara en man

BF3run

Hej, jag heter Medea och är en colonel 100 i Battlefield 3.

För ett år sedan trodde jag att jag skulle ha fullt upp hela 2012 med alla de underbara spel som släpptes den vintern – Skyrim, Dark Souls, Uncharted 3, Mass Effect 3… De var så efterlängtade. Så förbokade. Så väl värda vartenda öre jag betalade och varenda minut jag skulle lägga ner. Men 2012 blev året när jag upptäckte något annat och fann en helt ny dimension av spelande. Eller, snarare två. För jag förälskade mig i Battlefield 3.

Jag hade aldrig spelat ett multiplayer-fps innan jag laddade hem betan för BF3. Och jag hade aldrig trott att jag skulle vara intresserad heller. Ingen story. Vapenfetishism. Hopar av ouppfostrade tonårspojkar. Jag visste knappt att Battlefield var svenskutvecklat, och jag kommer aldrig att begripa vad som förmådde mig att överhuvudtaget testa.

Jag älskar det här spelet
Men jag älskar det här spelet. De gröna parkerna, de vackra husen som alltid går sönder på samma sidor. Tunnlar och korridorer med sköra gyllene ljus. Det vaga pipet av en spawn beacon någon gömt. Den hektiska aktiviteten när en tank rullar upp till en flagga.

Jag älskar att jag tvingas tänka nytt, att fatta blixtsnabba beslut för att överleva samtidigt som jag ändå måste tänka två, tre steg framåt. Det krävs att jag håller alla spelets möjligheter och dimensioner i huvudet, det måste finnas i mitt muskelminne som en del av mig.

Jag älskar att samarbete och kommunikation är nödvändigt inte bara för att vinna, utan för att jag personligen ska prestera optimalt. Att varje pjäs på spelplanen måste kunna självständigt läsa av spelplanen, se hur linjerna förändras, samordna sig, byta fokus. Det är komplext och föränderligt.

Jag älskar att vinna. Att ligga i toppen på scoreboarden. Älskar mina ”Battlefield moments”, som när man precis missar fiendetanken med sin rpg, men den istället träffar ett träd som går av, faller ner på tanken och fastnar på den och tanken måste köra runt förblindad och omfamnad av ett jätteträd.

Jag har spelat hela mitt liv, men aldrig lagt så här mycket tid på något annat spel. 2012 har varit ett underbart spelår för mig. Jag har breddat mitt spelintresse, lärt känna många andra spelare och skrattat mycket.

Men 2012 var också året när sexismdebatten exploderade i spelvärlden. Anita Sarkeesian, Jennifer Hepler, girlfriend mode, Hitman Absolution-trailern – det var lite som om dammarna till slut brustit efter alla dessa år av bikini armor och damsels in distress. Tyvärr för mig blev 2012 också året när jag själv inte längre kunde sortera bort eller försöka undvika att få min spelupplevelse förstörd av insikten om vad det innebär att vara kvinna och gamer. För sedan mina första stapplande steg på Operation Metro har varenda minut i BF3 på något vis färgats av att jag inte är man.

Are you man enough?
Det är inte bara de scriptade replikerna som ständigt påminner mig – ”Yeah, I’m going to get that BITCH!”, “Come on boys, we’re winning”, ”I’m gonna fuck these bitches up!”, ”Get your dicks in the dirt, boys”  – efter 900 speltimmar studsar jag fortfarande lite, för jag hör ju att jag inte är den som rösten pratar med. Spelet talar till killarna runt omkring mig. Gör sitt bästa för att få dem att känna sig som Riktiga Män™. För att vinna är att vara man. Are you man enough?

Det har skrivits en massa om sexuella trakasserier i onlinespel. Och om man spelat så länge som jag har, har man upplevt en god portion av sexism i form av Fishnet Stockings of Defense och kvinnliga spelkaraktärer som på något vis lyckas krångla in sig i poser som visar både bröst och rumpa, samtidigt. Men det blir något annat när det riktas rakt mot en.

Hey girl, are you hot?
Och jag har fått min del av frågor om jag är bystig, om jag är blond, om jag gillar att … ja ni förstår. Det skrattas ofta när jag kommer in i squaden, och jag vet då att det är en fråga om tid innan någon tar mod till sig och säger ”hey girl, are you hot?” Vissa är unga nog att vara mina söner. Andra gamla nog att vara mina kollegor. Sådana propositioner kommer intressant nog bara när jag inte spelar med min klan, och det känns lite som om jag helt plötsligt hamnat i 1800-talet och behöver manlig eskort för att inte behandlas som en ”fallen kvinna”, mot vilken allt är tillåtet.

Otrevliga typer kan jag hantera (”No, sweetie, I’m not hot, I’m your mother”) men det som är svårare att handskas med är de som beter sig som Nice Guy no 1, de som hoppar in i matcher med mig och ser till att just jag aldrig saknar ammo, eller springer tvärs över kartan med ett ”I’m coming for yoouuuu!” för att återuppliva mig om jag dött. Det är svårt att läxa upp någon som försöker vara snäll, även om det är orimligt och det skapar problem. Om vi ska sluta spela för kvällen och mina klanvänner får ett ”c ya”, får jag ett ”nooo, that’s not good, please stay” följt av ”goodnight, beautiful”, eller ”sweet dreams honey”. Jag gullas och flirtas med, konstant. Det hela är absurt.

Som kvinna är jag en projektionsduk. Alla idéer om hur kvinnor är projiceras på mig. Drömmen om en flickvän som är en spelkompis. Fascinationen över att en tjej kan gilla krigsspel. Jag kan inte beskriva hur fånigt det är att bli föremål för någon märklig sorts uppvaktning riktad mot den fantasifigur de här killarna skapat själva, och hur obekvämt det känns att bli utsatt för ilska från vuxna män (ja, vi pratar 30-40 åringar) som anser att jag utnyttjar att jag är tjej för att få uppmärksamhet, när allt jag gjort är att spawna in i spelet – deras egen fantasi gjorde resten. De är förbannade på vad de inbillar sig att jag är. Vad jag är, är väl förbi puberteten, jag har två barn, hus, ett krävande jobb och jag spelar tillsammans med min man. Mitt intresse av sexuell/romantisk uppmärksamhet från ”iZn4p795” och ”xxUdi3nauxx” är obefintligt, och det känns befängt att bombarderas med den. Och eftersom det är något ständigt närvarande i spelet och som bara händer i och runt det så är det för mig en integrerad del av spelupplevelsen. Den dåliga delen. (Och forumen är ett big no no. Att göra en sökning på ”female” på Battlelog är inte att rekommendera. Brrr…)

På något vis tror jag ändå att det faktum att jag inte är man har bidragit till min kärlek till spelet. För jag kunde inte ge upp, där i början när jag dog hela tiden och inte visste hur man använde en Javelin. När man blir sexualiserad, bemött som något främmande, skrattad åt eller trakasserad, då finns det inget annat alternativ än att bli bättre. Folk slutar fort att fnissa när man får tre gånger så mycket poäng som dem. Det lustiga är att när jag ligger i topp tror folk gärna att jag bara låtsas vara kvinna för att få uppmärksamhet. Det går bara inte att vinna om man inte är man. Fast det förstås. En annan sak att älska med BF3 är att man får skjuta idioter i huvudet. Headshot bonus 10p.

Text av Medea Sandbladh

Medea är socionom och tvåbarnsmamma. Hon ägnar vintrarna åt sina spel och somrarna åt sina rosor. Skriver till vardags på sin blogg Love is my Battlefield.

Kommentarer

  1. John Rötkönen skriver:

    Bra inlägg! Jag hoppas verkligen mentaliteten i spelvärlden förändras snart och det på många sätt. Framför allt vad gäller den sexistiska mentaliteten som råder i online-spel. Det skulle aldrig falla mig in att bemöta en kvinnlig spelare på något annat sätt än en manlig spelare i BF3. Kanske har det att göra med att jag hade kvinnliga befäl under värnplikten, hon med högst rank var major till graden, mitt gruppbefäl var kvinna och det fanns flera värnpliktiga kvinnor i min pluton inom Flygvapnets Bevaknings- och Insatskompani. Dom var fan tuffa!

    Jag kan tillägga att flera av mina kvinnliga med-värnpliktiga, som utgjorde en minoritet av gruppen, gjorde minst lika bra ifrån sig som majoriteten av alla killar.

    Lycka till på slagfältet!
    /John

  2. John Rötkönen skriver:

    Rättelse utifall någon värnpliktskamrat skulle läsa detta:
    Det kvinnliga befäl med högst rank som jag löd under värnplikten var löjtnant till graden.

  3. Michel skriver:

    Tack för en fantastisk artikel. Det är ju otroligt att den andra halvan av den behövdes skrivas men det gör dina erfarenheter och artikeln så mycket viktigare. Online fps:ar har varit en manlig/pojkig domän alldeles för länge och det behövs fler hela människor där ute, både manliga och kvinnliga. Jag har testat själv att spela under kvinnlig pseudonym och vet att du har rätt i allt du skriver. Det är skamligt, varken mer eller mindre. Jag önskar dig ett gott Nytt spelår – fortsätt att ha roligt därute.

    [“A woman without a man is like a fish without a bicycle.” – Gloria Steinem]

    [“What’s the worst possible thing you can call a woman? Don’t hold back, now. You’re probably thinking of words like slut, whore, bitch, cunt (I told you not to hold back!), skank. Okay, now, what are the worst things you can call a guy? Fag, girl, bitch, pussy. I’ve even heard the term “mangina.” Notice anything? The worst thing you can call a girl is a girl. The worst thing you can call a guy is a girl. Being a woman is the ultimate insult. Now tell me that’s not royally fucked up.” –Jessica Valenti]

  4. Felix skriver:

    Hur fan är du level 100 colonel?

    Sitter här som 20 åring och spelar mycket (tycker jag) och så kommer det en morsa som har förmodligen massa mer speltimmar en mig.

    Nu vet jag inte hur du beter dig på skype eller vad du använder för verktyg att prata med klanen. Men det här är vanligt för många brudar, men inte alla män. Du har en väldigt omogen klan, testa leta efter en mognare klan?

  5. Peter Fat skriver:

    Battlefield 3 är ett krigsspel, där samtliga människor i spelet såväl som de flesta människorna i verkligheten är män. Att den scriptade dialogen därmed använder den typ av manlig terminologi som också används i krig på riktigt är inte mer än rimligt. Din artikel hade blivit betydligt bättre om du inte sänkte din nivå genom att helt obefogat kritisera den delen.

  6. Medea skriver:

    Felix: Som jag skrev händer inte det här när jag spelar med de jag känner. Jag väljer bara att spela med vettiga, roliga människor. Det är när jag inte är i ”sällskap” med dessa andra killar som galenskaperna verkligen tar fart. (När jag spelar bara med någon annan tjej = fuckwad nuclear shit storm.)

    Plus: Vad gör andra föräldrar klockan 20 när barnen lagt sig? Tittar på TV? Jag är gift med en annan gamer – när barnen sover spränger vi tanks och håller flaggor :)

  7. Jonas skriver:

    Jätteintressant artikel! Tyvärr ser jag ingen annan lösning på problemet än en jämnare könsfördelning bland hardcore-spelarna. Då kommer tjejerna helt enkelt inte bli lika uppmärksammade och utsatta.
    Hur man uppnår detta ligger tyvärr utanför min kapacitet.

    Om det är till någon tröst så kan jag säga att de elaka kommentarerna mot tjejer förmodligen är nästan lika irriterande för de flesta män som för dig. Mina egna försök till att få folk att sluta brukar tyvärr resultera i att man blir märkt som ”White Knight”.

  8. Ebriusum aka Ebbeföfaen skriver:

    ”Headshot bonus 10p”

  9. [...] värderade olika och vissa egenskaper ska man bara inte ha. Det är inte lika värdefullt med en tjej som vinnare, [...]

  10. Momiji skriver:

    Tack för en mycket bra och viktig artikel! Kikade lite på din egna blogg också och det var många tänkvärda inlägg och reflektioner även där. Det är alltid viktigt att få höra röster från folk som spelar andra spel än vad man själv gör, så att man breddar sitt perspektiv.

  11. deadie skriver:

    @Ebriusum aka Ebbeföfaen:

    Då är vi alla omänskliga – vi som spelar fps alltså?

Skriv en kommentar