Recension

God of War: Ascension

Kratos var arg redan före det första spelet i serien. Ett gäng brudar, även kallade Furies, har precis lurat Kratos att döda sin egen familj och han sitter fastkedjad för att ha svikit sitt löfte till gudarna. Stark som han är sliter sig Kratos loss och skapar ett blodbad på sin väg mot hämnd. Män, kvinnor och monster lemlästas av kaosklingorna. Fyrkant och trekant hamras i bekanta mantran. Magier frammanas med hjälp av grekiska gudagåvor med episka vyer och gigantiska statyer blixtrandes förbi. Någonstans mitt i svingandet över ett bråddjupt stup inser jag att jag spelat allt det här förr och att jag är förbannat less på det.

Det finns ingen kärlek i hantverket, bara rutin
När God of War kom för sisådär tio år sedan var det inte revolutionerande men väl nyskapande. Skönt flow i striderna bland episka omgivningar kombinerat med chockvärden som blod och tuttar. Alla älskade det, både kritiker och spelare. Tvåan öste på med mer av samma och tredje delen till PS3 gick verkligen all in. Sen var det bra, det behövdes inte mer. Ascension är inget dåligt spel men det kommer inte med något nytt till bordet, även om man nu kan skära ut hjärnan på elefanter. Det är helt uppenbart att det är ett beställningsjobb av någon som tycker man kan kräma lite mer pengar ur Kratos innan han får återförenas med sin familj. Slarvet finns överallt; småbuggar, lågupplösta texturer, undertexter som inte stämmer med talet är en sak men det värsta är hur själlöst spelet är. Det finns ingen kärlek i hantverket, bara rutin.

ascensionMen en liten fräsch detalj finns här ändå, multiplayer. Spelets stridssystem modiferas något och färgkoder läggs till för att du i ett sax-sten-påse-system ska kunna tolka och kontra din motståndares attacker. Erfarenhetspoäng och pengar används för att modifiera egenskaper och utrustning plus att valet av gud att tillbe ger ytterligare dimensioner i hur din kämpe växer fram. Klassiska spellägen tolkas där du bland annat ska kontrollera positioner för att få poäng till ditt lag. Överlag fungerar det bra men jag upplevde det som ganska grötigt där strategin med kontringar flyger ut genom fönstret när tre snubbar bankar på dig.

Jag har inte kul med God of War längre. 2011 års Castlevania gav mig otroligt mycket mer och det är dess uppföljare jag sett fram mot snarare än det här; vill du ha din fix just nu är det dock DMC som gäller. Men hur ska Santa Monica Studios då gå vidare? Kan man forma om konceptet till något nytt? Dra det år Zelda-hållet eller försöka göra vad Too Human misslyckades med? Ge det till nya utvecklare? Hur skulle Kratos i Biowares regi fungera? Kommentera gärna!
En sak är i alla fall säker, jag nominerar redan nu God of War: Ascension till 2013 års mest onödiga spel.

Kommentarer

  1. Jag som trodde att Hades lurade Kratos att döda sin familj när han var i ”Gudens tjänst” för att göra honom till den ultimata krigaren?

    Att allt innan han fick sina kaosklingor handlade om att han skulle föra fram sina Spartaner som de mäktigaste krigarna i universum?

    Har de kastat all lore och historik som vad de under 3 spel byggt upp för vinden bara för att kunna släppa ännu ett spel eller vad sysslar dem med?

    GoW var när det släpptes en dålig Devil May Cry kopia med QTE. Något annat var det inte. Det spelarna shockades av var den stora mängden blod och därför hyllade det då det i en spelvärld där blod inte var så vanlig förekommande nu öste ur kroppar i stora mängder.

    Så personligen tappade jag intresse för GoW redan efter första spelet. DMC höll bättre tempo och var en bättre spelserie. DmC: Devil May Cry känns som om något som GoW skaparna skulle ha kunnat göra, ett ogenomtänkt buggig spel som bara släpps för att sälja.

    Ett GoW i BioWares regi skulle om möjligt bli ännu sämre. Jag menar 30 0000 siduppdrag för att gå ett steg? BioWare kanske skriver bra dialog men när det kommer till gameplay so meh.

  2. Tobias Andersson skriver:

    Spelet utspelar sig ett halvår efter Kratos familjs död och de har snirklat in att dessa Furies var allierade med Ares i planen att lura honom.

    Jag håller inte alls med att GoW var dåligt. Det var inte ett DMC3 rent spelmässigt men det vann mycket på ren budget och hade ett bra flyt i striderna.

    Vilka skulle du vilja se ta över facklan om du inte gillade idén med Bioware? Man tanke var just att gå utanför boxen lite och fokusera på annat än just actiondelarna.

  3. gabbay skriver:

    Jag testade demot och det kändes verkligen hafsverk på alla sätt och vis! Varenda spel i serien har ju gått ner i kvalite sen det fantastiska originalet med sin väldigt snyggt berättade story. GOW 2 var möjligt ännu vassare rent spelmässigt men med en mycket sämre berättad story. GOW III blev bara sämre och sämre desto längre man spelade det. Dom två stycken psp spelen var riktigt underhållande att spela men inte så mycket mer.

  4. Alex skriver:

    Tycker snarare Gears of War: Judgment är årets onödigaste spel.

  5. Tobias Andersson skriver:

    Ja det andra GoW har fått ett nästan likadant eftersläntarbarn som Kratos och det känns precis lika onödigt, men jag har inte spelat det än så vi får se vem som vinner 🙂

  6. Henrik skriver:

    Ares var det ja, inte Hades. Får skylla på att det var länge sedan jag bekantade mig med Kratos och därför glömt bort allt vad gudarna heter XD Mitt misstag.

    Men den detaljen har de ju verkligen lagt in i efterhand för att kunna släppa ett spel till i serien. Alltså är det hafsverk och inte någonting att bry sig om :p

    Att peppra fyrkant, fyrtkant fyrkant och lyckas besegra fiende efter fiende utan någon egentlig tankegång eller strategi tycker jag säger det mesta XD Att istället försöka hitta på egna kombinationer som får dig som spelare att bli WOW så imiterade de istället DMCs kombos. Instant fail för mig i alla fall.

    Någon annan utvecklare som ska göra ett GoW spel? Ska man göra alla förbannade så skulle det vara intressant att låta NIS göra ett SRPG av det hela med parodier, SD grafik och rutnät med strategiskt tänkande istället för enkel mashning av knappar.

  7. Alex skriver:

    Tomas: Det mest väsentliga i jämförelsen mellan God of War och Gears of War, enligt min synpunkt då, var snarare mängden spel som portionerats ut den här generationen. Visst är vi uppe i spel fyra (om vi bortser från de portabla ”avstickarna”) med Ascension, men det är bara det andra God of War-spelet till PlayStation 3 och känns därmed inte lika överexploaterat som Gears. Gears of War är en serie som gjorde sitt intåg den här generationen men likväl lyckats föröka sig i precis lika många delar.

    Dessutom skulle jag nog vilja påstå att Ascension har mer existensberättigande eftersom det trots allt särskiljer sig ganska mycket i sitt fokus mot God of War III, vilket jag tycker många missar. Eller inte missar kanske, men missppfattar. Det låter som att alla enbart förväntar sig det allra mest bombastiska från God of War, lite som om enbart det överdådiga God of War III (som enligt mig ofta blev parodiskt storslaget och enbart levde på dessa set pieces medan allt däremellan glömdes bort) hade släppts dessförinnan.

    Men bortser man från lite få set pieces och bossfighter så är ju Ascension mer en tillbakagång till rötterna, vilket jag som God of War-fan verkligen uppskattar. Bättre balans mellan ösig action och plattformsmoment och problemlösning som varvar ner tempot. Att spelet ofta tillåts vara så lågmält istället för att enbart lasta på med storslagen strid efter storslagen strid är något jag förvånades över och ser som positivt, faktiskt. Hade det varit exakt samma grej som God of War III, när det dessutom inte är en rak uppföljare, hade jag tyckts känts desto mer överflödigt i sådant fall.

  8. Tobias Andersson skriver:

    Vem är Tomas? 🙂

    Jag kan få bättre teknisk action från Bayonetta och DMC, GoW har för mig levt på just storslagenhet och ös och jag tycker det faller pladask när det lugnar ner sig. Hur skulle du som GoW-fan vilja förnya serien?

  9. Alex skriver:

    Hoppsan, menade Tobias givetvis. Blev fel i all hast. 😉

    Det har jag inget jättebra svar på, jag tycker serien skulle kunna få vila lite ett tag nu. Men samma spelmekaniska grund i ett friare sammanhang och med lite mer rollspelsinslag (tänk Darksiders fast bättre) kanske hade varit ett naturligt, och intressant, steg för serien.

    Att Bayonetta och DMC rent tekniskt har mycket bättre strider kan jag omöjligtvis argumentera emot. Det är alldeles riktigt, och jag tycker likadant. Däremot har detta aldrig varit kärnan i God of War, att det skulle haft bäst och djupast strider. Det är sammansättningen av alla olika delar (atmosfären, problemlösningen, äventyrsmomentet, striderna) som är nyckeln till God of War-upplevelsen. Och i mina ögon tycker jag Ascension, bortsett från fler bossfigher som jag gärna sett, levererar på dessa punkter.

  10. Alex skriver:

    Vi kan väl avslutningsvis helt enkelt konstatera att vi spelat och uppskattat God of War-serien av olika anledningar. Därav våra splittrade åsikter kring Ascension. 🙂

Skriv en kommentar