Krönika

Ratchet & Clank-filmen gör rätt

Jag har aldrig förstått grejen med filmer baserade på spel. Det visuella berättandet är ju redan en del av spelmediet, och därför tycker jag inte att film kan tillföra något som inte redan är möjligt som spel. Allt film kan göra är att ta bort interaktiviteten. Och om interaktiviteten är något du vill få bort från spelet är det spelet förmodligen inte så bra. Å andra sidan skulle vissa spelmakare som David Cage, Hideo Kojima, Ken Levine och Suda 51 kanske må bättre av att slippa tänka på faktiskt gameplay och bara fokusera på saker som berättelsen, berättandet, tonen och det visuella. Bioshock Infinite har till exempel en väldigt intelligent skriven och intressant berättad story, men ganska korkat gameplay av skolan ”shoot shit up til’ shit is dead”. Så jag vet inte. Å ena sidan känns film baserad på spel som något som bara kan vara mindre än vad spel är. Å andra sidan finns det spel med bra berättelse där krattigt gameplay drar ner upplevelsen.

En viktig del av Ratchet & Clank är just de humoristiska dialogerna
Det här är självklart inte (den enda) anledningen till varför vi sett så väldigt få riktigt bra filmer baserade på spel. Ofta har man helt enkelt inte respekterat källan. Eller så har man tagit spel vars framgång vilat mer på gameplay än på en rik källa av berättelse, karaktärer och atmosfär. Här kommer Ratchet & Clank in i bilden, som just utannonserades med den här trailern, eller om vi ska kalla det för teaser. Det finns ett par anledningen till varför jag tror den här filmen kan bli bra, och det är inte den okända regissören eller de obskyra filmbolagen bakom den. Dels tror jag på filmen för att man tagit in Todd Fixman (inte släkt med Svamprikets Tobias) som författare. En viktig del av Ratchet & Clank är just de humoristiska dialogerna mellan de färgstarka karaktärerna, så Fixmans delaktighet inger trygghet.

Men det som gör mig allra mest nyfiken på filmen är att det kommer vara den första filmen baserad på spel, som är datoranimerad. Och inte datoranimerad som Spirits Within eller Advent Children, utan animerad så som spelfigurerna faktiskt ser ut i spelen. Varför i hela världen har vi aldrig sett det förut (såvitt jag kan minnas)? Det har alltid varit live action eller tecknat. Är det på grund av framgångarna kring Wreck-It-Ralph som vi ser det här nu? Är det för att tekniken nått en viss nivå? Jag hoppas i alla fall på att se mer av det. Håll berättande troget spelen genom att ta in spelens författare, och håll estetiken trogen spelen genom att låta karaktärerna se ut som de faktiskt ser ut.

Kommentarer

  1. Gazimaluke skriver:

    Det jag tycker att man för fel först och främst när man gör film på spel är att man kör live action. Spel är så beroende av att vara fantastiska och ofta overkliga världar. Och med karaktärer som ofta är klädda märkligt och ser underliga ut.
    Har länge varit av åsikten att om man ska göra film på spel så bör det renderas helt i en dator.
    Inför Halo 4 lade Microsoft upp en liten serie som rörde sig i Halo-universumet. Och visst var det intressant, fram tills utomjordingarna dök upp. För då kom det vanliga att det inte kändes som att de passade in. Men om man instämmer gör allt i datorn så passar också allt ihop. Och vi vet ju sedan filmen Street Fighter att i verkliga livet ser det märkligt ut när folk ser ut att vara cosplayers snarare än tuffa fighters.

    Men i animefilmer om Street Fighter går det utmärkt att gå runt i röd kampsportsdräkt utan att någon tittar förvånat på en.
    Samma sak känner jag inför se animerade Resident Evil-filmerna, de känns mer passande än live action-filmerna. Även om de inte är speciellt bra.

    Datorskapade filmer tillåter att karaktärer ser ut som de ska och man kan även ha samma röstskådespelare på dem.

Skriv en kommentar