Som jag skrev igår så led ju jag ordentligt av mina nederlag i jakten på rätt färgade Chocobos. Mitt mål var att avla fram en svart, genom att korsa en grön med en blå. Den nya svarta får därmed båda deras egenskaper i en och samma Chocobo, vilket underlättar då du vill komma åt svårnådda delar av kartan och en hel del godsaker.

Jag gillar inte att förlora. Hatar det faktiskt. Och när jag nu inte nådde upp till mitt mål så kändes det verkligen som en brakförlust. Lyckligtvis så fann jag ny vind i mina seglen under dagen och jag begav mig återigen ut i världen för att försöka få till de eftertraktade fåglarna. Det tog en hel del mer tid, jag svor ett par gånger för mycket, men tillslut så gick allt vägen.

Mina damer och herrar, jag ger er Zeus, den mäktiga svarta Chocobon i stall Brunlöf:

Jag beklagar den dåliga kvalitén än en gång, den ordinarie (och inte så mycket bättre) kameran är på vift så jag fick dra fram min pålitliga och alltid närvarande mobilkamera igen. Zeus är som sagt en svart Chocobo som har både en grön och en blå Chocobos förmågor, han kan gå över grunda vattendrag och klättra i berg. Kort sagt så är han kung, därav namnet.

När jag väl smakat på ”segerns” sötma så kunde jag ju inte sluta. Efter ett par sidospår för att fördriva tiden så begav jag mig till de nordvästra delarna av kartan för att hitta en värdig partner till Zeus. Mest hittade jag rötägg till fåglar och de gånger då de såg vettiga ut var de alla hanar.

Jag behövde en värdig och bördig hona till min kungliga fågel, en som folk kallade ”wonderfull”. Efter ha skeppat säkerligen ett dussin riktigt usla fåglar och en handfull hanar därtill dök hon tillslut upp, honan som jag sökt efter så länge. Väl i mitt stall fick hon namnet Olivia och fick bekanta sig med de övriga. Zeus fick därtill tid på sig att växa upp för att så småningom bli en riktig avelhingst, då till spelets absolut bästa Chocobo.

Tiden går och jag är ute på en massa andra äventyr, återkommer med jämna mellanrum till mitt stall men blir nekad när jag frågar om avling, tiden är inte inne ännu. De båda fåglarna får sträcka på sina vingar (eller ja, det är väl ben egentligen) i ”The Gold Saucer”, där de båda når rank A väldigt enkelt, mycket tack vare den otroligt näringsrika och exklusiva fodret som vi serverar i stall Brunlöf – Direktimporterat från självaste ”Choco Sage”.

Med bra mat och många vinster i ryggen var de två tillslut färdiga att para sig. De behövde inte heller så många försök för att uppnå den ultimata avkomman, en guldchocobo-hona som snabbt fick namnet Leia.

Hon må se ut som en badanka på bilden här ovan, men bilden ljuger i det avseendet. Överallt kan hon springa, de högsta bergen och de djupaste haven är inga problem alls för Leia som glad i hågen tar mig exakt vart jag vill komma.

Och jag tror att vi alla som spelat Final Fantasy VII vet var jag vill ta mig just nu.

Uppföljning/uppläsning i veckans avsnitt av Retroresan.