Jag sÄg verkligen fram emot From Dust. Jag Àr inte ett fan av genren, men spelets visuella kvaliteter hjÀlpte att förföra mig. Jag var dessutom nyfiken pÄ spelets typ av problemlösning, och hur olika material samt element skulle spela en roll i det. Och visst lever From Dust upp till förvÀntningarna jag hade pÄ spelets yta. TyvÀrr brister spelmekaniken ganska rejÀlt pÄ djupet. Spelets berÀttelselÀge gÄr ut pÄ att guida dina primitiva undersÄtar genom karga och ogÀstvÀnliga öar, dÀr du ska hjÀlpa dem att etablera smÄ byar kring utplacerade totempÄlar. Varje etablerad by ger dig som gudalikt vÀsen nya egenskaper, med vilka du ska forma och pÄverka miljön runt omkring för att guida ditt folk till nÀsta totempÄle. Och sÄ vidare. Det finns Àven utplacerade stenar som lÀr ut sÄnger med vilka du skyddar byar frÄn lava och vatten. Ofta gÀller det att hinna skicka ut nÄgon löpare till de hÀr stenarna innan nÀstan tsunami eller vulkanutbrott drabbar byn. Om du hinner kommer lavan och vattnet stoppas av ett osynligt kraftfÀlt, och gÄ runt byomrÄdet pÄ sÀkert avstÄnd. Det Àr sannerligen en spektakulÀr vy och jag Àr imponerad över hur mÀktig och skrÀckinjagande man faktiskt lyckats skildra en tsunami nÀr den nÀrmar sig.

Fyra idioter pÄ led.

Det Ă€r alltsĂ„ upp till dig att med hjĂ€lp av dina förmĂ„gor som deras gud att anpassa omgivningarna sĂ„ att mĂ€nniskorna kan leva lĂ€nge och frodas. Till en början kĂ€nns det vĂ€ldigt spĂ€nnande att kunna pĂ„verka allt omkring dem, men till slut inser du att det nĂ€stan alltid handlar om att bygga vĂ€ggar. Ibland presterar du nĂ„got som att till exempel förvandla vatten till gelĂ© och delar det ĂĄ la Exodus, men oftast handlar det om att bygga vĂ€ggar av sand eller stelnande lava. HĂ€r finns inte mycket till problemlösning att tala om, och vĂ€ldigt snart börjar spelandet kĂ€nnas som en syssla nĂ€r du gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng öser en massa sand för att bygga en vall mot vattnet. Det Ă€r heller inte ovanligt med eskortuppdrag, vilka dessutom ofta sker under tidspress dĂ„ du mĂ„ste ta dina pionjĂ€rer förbi farliga vattendrag innan nĂ€sta vulkanutbrott utlöses om tvĂ„ minuter. Vilka hĂ€r gillar eskortuppdrag och tidsbegrĂ€sningar i sina spel? Upp med en hand. En, tvĂ„… TvĂ„ stycken? DĂ„ kommer ni nog bli nöjda. Resten av er, inte sĂ„ mycket.

”De stĂ€ller sig vid en flodkant och ropar pĂ„ hjĂ€lp medan vissa av dem bestĂ€mmer sig för att hoppa i plurret och dras med i strömmarna”
Men jag hade inte haft sÄ mycket emot allt det dÀr om det inte vore för att stammedlemmarnas AI var helt uppÄt vÀggarna. Deras hopplöshet Àr nÀmligen vad som förstör spelet för mig nÀr jag desperat försöker fÄ dem att gÄ dit jag vill. Jag klickar pÄ en totempÄle, men de stÀller sig vid en flodkant och ropar pÄ hjÀlp medan vissa av dem bestÀmmer sig för att hoppa i plurret och dras med i strömmarna. SÄ jag bygger en bro, men de vÀgrar gÄ över. Till slut resulterar det i att jag sitter och försöker jÀmna ut brons alla kullar sÄ att mina smÄ mÀn ska förmÄ sig att anvÀnda den. Som sagt, det blir som en syssla till slut. Det hÀr problemet gjorde till slut att jag inte kunde komma förbi spelets tredje sista ö, eftersom undersÄtarna jag skulle guida över en lavaflod vÀgrade ta rampen jag byggt Ät dem. Du kan inte plocka upp dem eller pÄverka dem pÄ nÄgot sÀtt, annat Àn att skicka ut dem till specifika förutbestÀmda punkter som totempÄlar och sÄngstenar. NÀr undersÄtarna som skickades ut gÄng pÄ gÄng stÀllde sig och gapade pÄ hjÀlp nedanför den 90 grader branta vÀggen gav jag till slut upp hoppet om att nÄgon av dem nÄgonsin skulle hitta mina ramper.  Mitt tÄlamod brast.

De lever pÄ öar, men kan inte simma.

Men sĂ„ hittade jag spelets miniuppdrag, vid sidan om storylĂ€get. Efter att ha spelat de tvĂ„ första uppdragen insĂ„g jag att det hĂ€r var precis allt jag hade önskat mig. Kluriga fysikpussel med smart design och variation, dĂ€r det handlar mycket mer om hur du manipulerar omgivningarna och mindre om de smĂ„ krabaternas AI. Genast satte jag ett pluspoĂ€ng pĂ„ spelbetyget i mitt huvud, och under ett dussin av dessa uppdrag kĂ€ndes det som att From Dust lyckades leva upp till mina förvĂ€ntningar. Det gĂ€ller att betrakta omgivningarna och hĂ€ndelseförloppen, för att sedan förstĂ„ hur du ska förhindra eller avfĂ€rda dem. Det bjöds till och med pĂ„ ”wow”-ögonblick nĂ€r jag till slut insĂ„g att jag ibland mĂ„ste göra saker jag inte förvĂ€ntat mig för att klara uppdragen. Men sĂ„ hĂ€nde nĂ„got som fick mig att dra bort den dĂ€r extrapoĂ€ngen i huvudet igen. En bit in upptĂ€ckte jag nĂ€mligen att de sista uppdragen var lĂ„sta. För att lĂ„sa upp dem mĂ„ste jag spela igenom storylĂ€get. Jag mĂ„ste alltsĂ„ genomlida nĂ„got dĂ„ligt för att fĂ„ uppleva nĂ„got bra. Det Ă€r som nĂ€r jag mĂ„ste spela miniuppdragen sjĂ€lv, utan vĂ€nner, i Brink för att lĂ„sa upp alla coola vapen och egenskaper som gör att jag ens vill spela spelet frĂ„n första början. SĂ„ eftersom jag varken vill eller kan komma vidare i spellĂ€get jag ogillar, sĂ„ fĂ„r jag heller inte fortsĂ€tta i spellĂ€get som jag faktiskt gillar. Var finns logiken i ett sĂ„nt beslut?

From Dust gjorde mig arg och besviken. Mest för att jag hade sÄ höga förhoppningar, och det Àr sÄ uppenbart var det brister. Det hade varit sÄ lÀtt att fixa. Fans av genren som kan bortse frÄn inkompetent AI och evigt vÀggbyggande kan sÀkert uppskatta upplevelsen, men resten av oss borde inte spendera vÄra poÀng pÄ den hÀr titeln sÄvida den inte rabatteras ner till 800msp. Om spelet hade lÄtit mig spela det som jag vill, i stÀllet för att lÄsa mig ute frÄn miniuppdragen, hade omdömet garanterat varit ett snÀpp högre. Men som det Àr nu blir det knappt godkÀnt, och det Àr pÄ grund av presentationen och det faktum att de underbara miniuppdragen faktiskt finns dÀr.