Recension

Blaze Revolutions (PC)

Vet ni vad som är riktigt jävla radikalt och rebelliskt år 2k20? Att röka marijuana. Om det är något som signalerar fuck the man och ner med systemet vår herres år 2020 så är det att tända en spliff. Då lever man verkligen på samhällets yttersta kant, speciellt om man har en hudton som får alabaster att likna mahogny och jobbar med typ… IT.

Cool och aktuell referens år 2020

I min förra video sa jag att universum straffade mig för att jag drar in politik i allt, och ändå är jag här igen, tillbaka på min bullshit. Men det är inte mitt fel, Blaze Revolutions tvingade mig!

Som titeln antyder handlar Blaze Revolutions om revolution. Och om weed. Och utifrån den beskrivningen låter det som att det är ett spel som ligger extremt rätt i tiden. Tyvärr så är spelet, låt oss säga milt, präglat av vilka det är som har utvecklat det.

Blaze Revolutions utspelar sig USA i en odefinierad… framtid? Där ett massivt företag, Soma Corp, har växt sig så stort att det mer eller mindre styr landet. Något som absolut inte har några paralleller i verkligheten. Deras stora grej är i alla fall VR, och människor har i större och större utsträckning gett upp sin frihet i utbyte mot att leva och arbeta via Soma Corps system. Och de enda kvarvarande fritänkarna som vågar stå upp mot systemet är… stoners.

Och priset för bästa manus går till…

Du spelar som syskonen Blaze. (Nej det här spelet kommer inte vinna några priser för hur det är skrivet.) De är barn till en väldigt känd botanist, och blir indragna i revolutionen när en hippiefestival de åker till blir attackerad och stoppad av Soma Corp. Därefter åker de från stad till stad och bygger revolutionen, en spliff åt gången.

Gameplaymässigt beskrivs spelet bäst som realtidsstrategi, och är delat ungefär 50/50 mellan att bygga kolonier för hipstriga stoners och att köra mer regelrätta banor där du tar dig fram genom fiendeterritorium och försöker att inte åka fast. Det senare är definitivt den svagare av de två delarna, men ingen av delarna lyckas hoppa särskilt högt över “meh”.

Jag hade antagligen varit mer förlåtande mot Blaze Revolutions om det inte vore för inramningen. Spelet har smärtsamt mycket story, där röstskådisar som jag antar att utvecklarna bara valt slumpmässigt ur en folksamling, försöker läsa ett manus som känns som en attack på själva konceptet “berättande”. Ja, och så har vi ju den där premissen.

Också ett sätt att behandla rasism

Jag vet vem jag är, vit som nyfallen snö och lika mjuk, men det går inte att komma ifrån att Blaze Revolutions är sprunget ur ett väldigt vitt perspektiv. Själva grundidén, kanske minus gräset, är som sagt väldigt relevant just nu, men att centrera det runt huvudsakligen vita stoner-hippies känns mer än lite tondövt. Jag inser att utvecklarna inte var medvetna om hur världen skulle se ut 2020 när de utvecklade spelet, men det hade bara varit marginellt mindre tondövt om de släppt spelet för fem år sen.

Blaze Revolutions är kanske inte ett spel som aspirerar till att handla om något särskilt allvarligt, det är trots allt ett spel om att odla weed för att krossa ~systemet~, men det använder fortfarande revolutionens retorik (något som, ja, är en personlig pet peeve). Och om du kliver upp på scen och greppar micken så är det inte utan att folk förväntar sig att det ska komma något vettigt ur din mun.

För att summera så känns Blaze Revolutions som ett spel som borde utvecklats i flash runt år 2004. Och utförandet är ärligt talat inte heller så jävla långt över ett bättre spel på Newgrounds.

Snälla döda mig

Skriv en kommentar