Augusti är strax över och detta innebär att det återigen är dags att summera månaden. En månad som blir den sista på länge där inte storspelen haglar. Vi har en smockfull, spännande spelhöst framför oss. Och vi har aldrig varit mer taggade.

Men innan det så ska vi summera sommarens sista månad. Först ut är Ludde Lundblad, som denna månad förlorat sig i filmlicensspelens inte fullt så förlovade land.

Captain America – Super Soldier

[betyg:4]En perfekt uppvärmning innan Läderlappen landar i spelbutikerna senare i höst. Detta är ett licenspel som är värt ett mycket bättre öde, än att bara ses som ”ännu ett skitspel baserat på en skitfilm”. Captain America – Super Soldier är ett förbannat underhållande actionspel. Det är inte det bästa spelet jag har spelat i år, men absolut ett av de roligaste!

Green Lantern – Rise Of The Manhunters

[betyg:3]Ett actionäventyr som gör vad som förväntas av det, varken mer eller mindre. Lite hack n’ slash där och lite shoot em up där samt lite lättare problemlösning. Det underhåller för stunden, som är en kort stund. Men det är bara till spelets fördel. Hade det varit längre finns risken att det skulle ha blivit tråkigt. Upplevs med fördel i co-op, Passar utmärkt för de yngre spelarna som vill få sig lite superhjälteaction.

Fruit Ninja Kinect

[betyg:2]Ett mediokert mobilspel som har förvandlats till ett mediokert Kinectspel. I ärlighetens namn förstår jag inte hur Microsoft tänkte, när de beslutade att detta skulle vara ett av spelen i årets Summer Of Arcade? Det enda jag fann positivt med spelet, var att det än en gång bevisar att Kinect faktiskt är en fullt fungerande kontrolmetod!

Toy Soldiers: Cold War

[betyg:4]Detta är ett så otroligt charmigt spel, så det går inte att låta bli att älska det. I all sin enkelhet bjuder det upp till fantastiskt roliga och varierande speltimmar. Det går inte att inte ha roligt tillsammans med dessa leksakssoldater, det är en omöjlighet. En av årets stora överraskningar för min del och har du ännu inte inhandlat det, så se till att göra det. Omedelbums!

Facklan skickas sedan vidare till Tommy Håkansson, som verkar ha tappat lite momentum denna månad och inte retat upp lika mycket folk som han brukar. Dessutom har han gjort debut på videorecensions-scenen och gått vilse i stora storstaden. Men givetvis har han också haft lite att spela:

One Piece: Gigant Battle

[betyg:3]Jag gillar One Piece, och det borde du också göra för att verkligen uppskatta det här spelet. Vet du inte vad One Piece är har du inte mycket att hämta. Men för oss som är familjära med serien finns japanskt tal, bekanta attacker och välkända karaktärer. Det är en brawler i stil med Super Smash Bros med erfarenhetspoäng och uppgraderingar, vilket är tillräckligt med djup för att underhålla mig.

Ms Splosion Man

[betyg:2]I mitt första försök till en videorecension kanske jag gav intrycket av att hata Ms Splosion Man. Det är både sant och falskt. Mest är jag bara besviken, med tanke på all potential som finns i den ibland fantastiska bandesignen. Men spelet är alldeles för ojämnt, och de många dalarna är djupare än de få topparna. Jag ogillar inte Ms Splosion Man för att det skulle vara helt och hållet dåligt, utan för att det kunde blivit så bra.

Dream Trigger 3D

[betyg:0]Efter att Ludde givit upp kampen att försöka spela Dream Trigger 3D skickade han vidare till mig. Det gick dock inte mycket bättre för mig. Svårt är inte rätt ord, då spelet snarare är opedagogiskt och orättvist. Pekskärmen har snabba, hackiga fyrkanter du måste picka på, medan 3D-skärmen består av bullet hell. Håll koll på båda samtidigt eller dö direkt. Under två veckor har varenda sekund med det här spelet varit en omöjlig plåga. Spelmekaniken är näst intill trasig.

Sist ut för denna månad har vi Anders Brunlöf, eftersom både Samson och Malin inte brytt sig om att spela vidare mycket under denna månad. Anders har i sin tur försökt hitta spelglädjen igen. Och han fann den i sommarens sista ”Summer of Arcade”-titel;

Insanely Twisted Shadow Planet

[betyg:3]Ibland får jag känslan av att jag är lite förhård mot spel. Som att det är mitt fel att jag inte förstår ett spels kvalitéer. Men när Jim Sterling några timmar efter min text lägger upp sin, och anmärker på samma saker som jag, finner trygghet i mina åsikter igen. Insanely Twisted Shadow Planet är ett mycket vackert och kompetent spel. Synd bara att det är rätt tråkigt att spela.

Toy Soldiers: Cold War

[betyg:4] Ett spel som dock är allt annat än tråkigt att spela är Toy Soldiers: Cold War. Kortfattat så är det barnsligt kul, med en varm charm och en förvånansvärt varierande spelmekanik. Troligtvis kommer spelet inte säljas i så många exemplar som det faktiskt förtjänar och det är väldigt synd. För Toy Soldiers: Cold War är ett spel på ett befriande rent och kompromisslöst sätt. Det är helt enkelt bara kul att spela.

Och med det så är Svamprikets smekmånader över. Nu börjar allvaret. Spelhösten har egentligen redan tjuvstartat, och ni kommer kunna läsa om Tommys första tankar om Deus Ex: Human Revolution redan i morgon. Håll i er!