Det finns en liten skara människor här i världen som bryr sig om saker jag gör. Min mamma, min fästmö och kanske en kompis eller två. Det här inlägget är för dem.

För ett tag sedan fick jag reda på att P3 godkänt programmet för en höstsäsong. Min telefon var tyst och min inkorg ekade tom.
Som ni vet förbarmade sig Angelica “Xboxflickan” Norgren över mig i våras och lät mig vara en del av P3:s stora spelsatsning. Jag fick där i 11 avsnitt gå genom valda delar av spelhistorien. Jag hade jätteroligt med att ta fram och skapa avsnitten. Ljudteknikern Jonas Sjöberg skapade sedan magi med sina övermänskliga kunskaper. Resultatet blev “Samson Wiklunds Episka Guide till Spelhistorien – en radioodyssé i tio delar”.

För ett tag sedan fick jag reda på att P3 godkänt programmet för en höstsäsong. Min telefon var tyst och min inkorg ekade tom. Jag befarade det värsta. Var de missnöjda med mig? Hade mina inslag varit en flopp? Hade folk klagat på alla faktafel som smugit sig in? Hade folk insett hur irriterande jag är? Hade folk insett vilken horribel radioröst jag egentligen har?

Jag mailade producenten, Anton, och frågade försynt om det fanns plats för mig i höstsäsongen.

Inget svar.

Hade jag sagt något dumt? Kom kanske inte mailet fram? Jag mailade på nytt.

Inget svar.

Jag hörde med Angelica om hon kanske kunde tänka sig att offra tre minuter av höstavsnitten på lite gammal skåpmat i form av en skäggig kuf från Malmö. Hon meddelade att Anton var på semester. Åh, vilken lycka! Jag var inte dålig! Jag är bäst och alla älskar mig och nu ska jag få löneförhöjning och ett eget program i P3 och en tron gjord av små indiska pojkar med tv-spelstatueringar.

När Anton kom tillbaka från semestern talades vi vid och var båda ganska överens om att det här med spelhistoria var ett gjort kapitel. Det finns visserligen tonvis av intressanta historier att berätta fortfarande, men det vore tråkigt att köra i samma hjulspår på nytt. Vi vill ju inte göra en 100 Höjdare och köra konceptet i botten. Nya idéer bollades fram och mitt researcharbete satte igång. Många långa nätter och litervis med kaffe gick åt men slutligen hade jag tio fräscha koncept att presentera. Det här skulle bli min höstsäsong.

Jag reste till Stockholm med en kappsäck full av manuskript, migräntabletter och deo
Jag började skriva manus och försökte reda ut mina nystan av post-it-lappar och röda linjer. Hur skulle jag lyckas berätta allt det här i tio små tre-minuterssegment? Jag slet mitt hår av förtvivlan och bollade idéer med min fästmö. Jag testade formuleringar och faktoider till oändlighet.

Till slut hade jag tio stycken omsorgsfullt producerade manus. Jag meddelade Anton att jag var klar. Vi bokade studio och jag reste till Stockholm med en kappsäck full av manuskript, migräntabletter och deo.

Nu har jag precis spelat in allt och väntar med spänning på söndagen den 28 augusti när vi släpper lös den här besten på svenska folket. Jag håller tummarna för att ni kommer gilla det!