Retroresan

Mer spets med Spaz

Då är det dags att avlägga rapport kring Clifford Michael Bleszinskis plattformslir Jazz jackrabbit 1 och 2 till PC. Vi skjuter sköldpaddor och springer för fort. Kan nutidens shooterhus mäta sig med dåtidens Nintendo, Sega och capcom?

Länkar

Musik

Retroresan: Mer spets med Spaz

Kommentarer

  1. Alex skriver:

    Grumble, grumble…

  2. Mayhemic skriver:

    Stabilt att man så här halvvägs in i Alice (konsollversionen) lade märke till att det visst var möjligt att spara var man än finner lämpligt och inte enbart förlita sig till checkpoints. Så det gick från en trial&error-mardröm till en nätt dans på rosor. 😉 Kan vara värt att veta, utifall att någon där ute måhända är en lika stor kålsupare som jag.

    Nu blir det till att hoppa vidare. Tjipp!

  3. Sparkster skriver:

    Hej på er!

    Har allt om oftast svårt att hänga med, då jag backtrackar era podcasts både bak och fram, fram och bak. Så samtidigt som jag plöjer igenom gamla podcasts, så försöker jag hänga med de nya. Hoppas att det inte gör allt för mycket att jag postar min kommentar, för jag vill väldigt gärna att ni åtminstone funderar hårt på mina spelförslag. För övrigt, jävligt kul, att ni körde Jazz. Då jag spelade ettan hos en kompis i mina unga dar, ett spel, som var väldigt häftigt. Men av någon anledning, föll i total glömska….tills ni som vanligt öppnar upp för magiska podcastavsnitt ur eran trollkarlshatt stående mitt emellan Borås och Malmö.

    Av en slump, blev jag intresserad av att lyssna på radio under mina joggingturer istället för att lyssna på musik. P1 hade en del intressanta radioprogram som var väl värda att lyssna på, men via SR:s sida upptäckte jag att det fanns så mycket mer i deras bibliotek som jag gick miste om när jag inte lyssnade på radio. Där och då, började tanka ner en massa podcasts från SR.

    Mitt stora intresse i livet är TV-spel, nya som gamla. Därför halkade jag till slut in via Itunes in på först Loadings podcast, men lyckligtvis in hos er på Retroresan. Något som jag är väldigt tacksam över, lättsmält att lyssna på vägen till och från jobbet samt under joggingturen. Trots att jag inte alltid stämmer med er i era åsikter så finner jag det avkopplande att slölyssna på er.

    Ni sparade mig mycket tid när försenar störde mig i till, i och från Düsseldorf. Då var jag oerhört glad att ha tankat ipoden full med retroresor.

    Tänkte slänga med er tre retrospel, som skulle vara oerhört intressant att få höra era åsikter krig.

    – Gods, grymt plattformsspel, skapat av Bitmap Brothers (Speedball, Xenon och Chaos Engine bl a). Finns till flertalet format, jag har dock spelat det till Mega Drive.

    – Wizkid. Kanske ett av de bästa spelen jag har spelat. Tycker det är helsnurrigt, men samtidigt genialiskt. Finns till Amiga och är en uppföljare till Wizball.

    – Syphon Filter (första) till Playstation. En i mina ögon, underskattad spelserie. Spelat sönder och samman demot, som man fick med en PS-tidning. Kom i samma veva som MGS, är precis snäppet under MGS.

    Vi hörs!

    /Sparkster

  4. Tobias Andersson skriver:

    …ger Alex ett köttben.

  5. BG skriver:

    Nu är det ju synd att klaga, men det här var nog i ärlighetens namn säsongens sämsta avsnitt. Har nog att göra med att spelen inte var särskilt intressanta. Jazz spelen kändes lite för lagom bra för att kunna bygga ett bra avsnitt av dem. Känslan förstärks nog av att det kom direkt efter Quackshot Vs Mickey Mania som var ett utomordentligt bra avsnitt. Har högre förhoppningar på Alice-avsnittet.

    Angående snacket om bra spelår… Super Mario 64 var ju ett release-spel så det lär ju vara från 96. 99 kom Dreamcast och det räcker för att göra det till ett av tidernas bästa spelår. Sonic Adventure, Power Stone och Soul Calibur gör det till ett förbannat bra slut på millenniet.

    Förresten, OM man nu skulle lyckas ta sig till Gamex, hur gör man för att hitta er? Gissar att det kommer vara en skaplig mängd folk överallt, och det skulle suga rejält om man skulle missa er. Ni kanske kunde bära runt på ett stort plakat som det stod “Svampriket” på, eller något dylikt. Är inte jättepepp på att gå runt och skrika “Kramkalas” allt vad jag orkar en hel dag i hopp om att höras.

  6. Anders Brunlöf skriver:

    Alex och Tobias: Jag har fortfarande ingen aning om vad ni menar.. :S

  7. Tuve skriver:

    Fint avsnitt!
    Kommer nog kunna vara med och spela Alice. Men vet inte om jag kommer hinna klara det. Har så lite tid att spela just nu.

    En fråga kan jag trycka in om jag inte lyckas hinna med att spela och göra pizza.
    – Finns det något ni saknar i dagens spel? Jag saknar Big Head-Mode som fanns i mängder spel under N64-PSOnespelen.

  8. Mats"El_Kebabo"Holmkvist skriver:

    Lyssnade på detta avsnittet i mobilen såg då att det var en facebooktumme där det stod gilla denna låten på facebook, men det det länkades till var detta http://www.trackid.info/track/Rnk1ZzNnSkx1UnFVS3dSWEVNRGtsUWpXRmk0.html .
    Kör ni med nån sorts undermedvetet meddelande eller vad är på gång?? 😉

  9. Careface skriver:

    Backtracka kommentarer mina herrar, jag har kommenterat både friskt och positivt bara att ni har valt att inte ta med dessa kommentarer i avsnitten. Sedan tänkte jag bara flika in med att säga att varje gång jag inte kommenterar, så är det perfekt eller så har jag inte hunnit lyssna, oftast det förstnämnda. 🙂
    Angående min röst så är den nog relativt ljus, dock inte riktigt lika gnällig som ni får den att framstå.

    Utséende: Visst spelar jag hockey, men jag skulle inte påstå att jag ser ut som en hockeyspelare, det första jag tänker på när jag hör “ser ut som en hockeykille”, är SNUS och SKÄGG, och jag har ingetdera. Tyvärr.

    http://www.mediafire.com/imageview.php?quickkey=w2awgmxbc622r7q&thumb=5

    Kram på er stjärtgossar och tack för ett UTOMORDENTLIGT arbete. 🙂
    /Er Careface. <3

  10. ReDead skriver:

    Hej, idag åt jag ketchup och lyssnade på retroresan! Mycket bra avsnitt, om än det minst bra avsnittet på säsongen hittills. Riktigt hög lägstanivå är bra! :3

    Och julmust där i slutet! Vilken julmust gillar ni bäst? Själv gillar jag Zeunerts! 🙂

  11. JimmyJazz skriver:

    Hej grabbar. Efter ett års uppehåll från aktivitet i communitydelen tänkte jag hälsa på ett slag (jag lyssnar fortfarande på er).

    När ni först avslöjade att Retroresan skulle upphöra efter nästkommande säsong så var det till en början ett sorgesamt meddelande.
    Efter någon tid så kom jag till freds med tanken.

    Poängen är att det är just konstellationen “Anders och Samson” som har fått mig att stanna kvar som lyssnare.
    Som spelpodcast blir retroresan sällan bättre än mina minnen inför spelet.
    Om spelet är obekant för mig så blir spelsnacket därför irrelevant och då blir istället allt prat vid sidan av spelet höjdpunkten.

    När sista avsnittet har rullat så kommer förlusten inte att vara “Retroresan” utan “Anders och Samson”. Men eftersom ni vill fortsätta att spela in radio tillsammans, i ett annat format, så är allt väl.

    btw:
    Suspension of disbelief – Dynamisk trovärdighet.

    btw 2: Jag ogillar verkligen RadioGamer, varför håller du på att överge mig Anders?

    btw 3: Bullseye att Malin kvasigästade X-menavsnittet. Hon är weird på det roligaste viset.

  12. Mayhemic skriver:

    Var det förresten en militärjackebeprydd-Samson som sprang förbi utanför Triangeln under lördagen? Blev så förstummad så jag knappt hann reagera, än mindre skrika ut “kramkalas”.

  13. T4 was Here skriver:

    Så jag hann visst inte få in min review on time…
    Aw…
    Well, jag kan alltid gotta mej åt hur frustreade ni kommer bli på kontrollen i Alice. Hahaha! I guess…
    Still, great sound and art directiv.
    *sigh*
    Och har är nått för japanskan, Transformers: Super-God Masterforce!
    And yes, det finns en Transformers som heter så och jag har DVD boxen to prove it!
    För mer info go to TFwiki.net ,min favo transformers info site och veckan T4 tips, för jag kan inte helpa det…

    HAPPY HALLOWEEN! I guess… *sad sigh*

  14. SpeLinnea skriver:

    Det var ett fett avsnitt! Men jävlar i mamma vad jag svor i min kommentar. Härliga tider. Sonic ÄR faktiskt ett segarsel och det var skönt att ni kunde hålla med lite om det.

  15. Niklas Sintorn skriver:

    Nu har det alltså hänt. Efter mer än två säsonger har jag spelat med er, så som jag faktiskt har tänkt mig redan från början! Okej, jag har inte hunnit spela klart, men jag gjorde ett tappert försök och här kommer mina intryck av det jag spelat av American McGee’s Alice:

    Jag insåg just att det blev jäääääkligt långt, orkar ni inte traggla er igenom skiten är det helt okej.

    Presentation:
    Att bedöma grafiken i Alice ur ett rent tekniskt perspektiv känns onödigt, för här handlar ju allt om art direction! Som gammal halv-gotare/emo/mansonit/whatever med Manson, KoRn och Slipknot som största idoler när det här spelet släpptes älskar skräcktemat med alla sneda vinklar, randiga strumpor och allmän Tim Burtonism.

    Musiken är helt lysande, och hjälper grafiken att skapa den där härliga skräck/tivoli/freakshow-stämningen som genomsyrar hela spelet. Jag hade lämnat spelet på på datorn när jag stod och lagade mat och kom på mig själv med att få rysningar av musiken innan jag insåg vad det var som lät.

    Ljudeffekterna däremot är ingen hit, eller åtminstone inte i samma liga som musiken vilket känns väldigt synd. Jag saknar det där “thump:et” i ljudeffekterna. Som det är nu går det knappt att höra när man träffar en fiende eller något annat händer. Och vad är grejen med att Alice stönar värre än Serena Williams när hon hoppar?

    Gameplay och kontroll:
    Oh my god, kontrollen! Tajt som fan! Eller vänta nu… Det kan vara något av det sämsta jag någonsin varit med om! Att precisionshoppa med mus och tangentbord i Alice känns som att spela en railgun-match i Quake 3 sittandes en berg- och dalbana samtidigt som man får en avsugning. Och inte på ett bra sätt som i att berg- och dalbanor och avsugningar är awesome, utan i att det är helt jävla omöjligt att träffa.

    Hopp är snudd på omöjliga att utföra, inte okej i ett spel där precisionshopp faktiskt är viktiga, och alldeles för många ytor verkar vara täckta med såpa och är hala som bara den.

    Avstånd är också ett problem. Det är sjukt svårt att bedöma hur långt bort något ligger eller vilken räckvidd man har med vapnen. Vapnen är förresten ofta väldigt roliga och finurliga, men de känns inkastade i spelet och hade gärna fått vara knutna till handligen lite mer.

    I övrigt är gameplay ganska så rätt fram, och även om storyn är så knäpp att man inte vet vad man ska göra eller varför är det oftast ganska lätt att hitta vart man ska.

    Utmaning och livslängd:
    Jag har som sagt inte hunnit spela färdigt hela spelet så vågar inte direkt uttala mig om livslängden. Jag måste medge att jag dött en hel del gånger under den tid jag spelat, men jag tror inte att en enda av de gångerna var mitt eget fel. VARENDA jävla gång är det på grund av kontrollen. Missbedömning av ett hopp som leder till att man trillar ner i en avgrund eller svårigheten att bedöma räckvidd med vapen sätter käppar i hjulen gång på gång.
    Sammanfattningsvis är Alice ett vackert spel med en jäkligt schysst stämning som faller pladask på grund av den urusla kontrollen. Punkt.

    Pizzadags!
    American McGee’s Alice är en specialpizza som ditt lokala pizzahak bara har nu i helgen, alltså till Halloween. Du kommer in på väg till halloweenfesten och ser att bagaren hängt spindelnät i fönstren och har pumpor på trappen utanför. Extra glad blir man när man ser att han också slängt ihop en speciell pizza bara för helgen. Du beställer specialpizzan och när den kommer blir du glatt överraskad. Bagaren har lagt ner mycket energi på att få den så snygg som möjligt. Han har lagt tomatsåsen och osten i ett schackrutigtmönster över hela pizzan och kanterna är inte riktigt runda, utan lite sneda, fast på ett snyggt Burtonesque sätt som sätter stämningen för kvällen perfekt.

    Vad du dock inte tänker på innan du börjar äta är att du är på väg till festen utklädd till pirat. Alla vet att en pirat med självrespekt alltid har en lapp för ögat, så även du, och du har självklart glömt bort att ta av dig den. Med avståndsbedömningen helt väck försöker du varsamt föra in den första ångande slicen i munnen, men det slutar i stället med att du med ett alldeles för starkt ryck slår dig själv rakt i ansiktet med den skållheta pizzan. Detta leder förstås till allvarliga brännskador i hela ansiktet eftersom pizzan kom direkt från ugnen och du får spendera halloweenkvällen på akuten. Utklädd till pirat.

    Pizzan fick du aldrig smaka på, tack vare den där jävla lappen för ögat. Det är så synd med tanke på att stämningen var helt perfekt och den var så fin! I stället förstördes vad som kunde varit en perfekt kväll av en enda liten ögonlapp.

  16. Lephyrius skriver:

    American McGee Alice
    1.Grafiken: Den har inte åldrats speciellt bra. Texturerna är suddiga och känns lite som N64:a kvalité. Ganska brunt och skulle inte förvåna mig om de har använt någon Quake 3 textur här eller där. Ljuseffekterna ser mycket bra ut.
    2.Ljud: Jag gillar ljudet generellt det fanns kanske lite ställen där man hade känt att det behövts lite kraftfullare ljud. Hade behövt lite mera mastring. Mycket av musiken är ganska stämningsful och passar i världen.
    3.Kontroll: Det är en FPS kontroll i ett TPS men jag är mycket glad att det inte var tvärt om. Hade varit omöjligt att hoppa annars. Sedan har vi det klassiska att när man klättrar upp för en plattform som flyttar på sig så klättrar man upp i luften och faller ner för att plattformen inte finns kvar.
    4.Gameplay: Jag tycker att spawna fiender bakom en eller bara droppa dem framför en är ett väldigt tråkigt och dåligt val. Sedan verkar de ha tagit en del FPS influenser när det har lönndörrar som fiender kan komma ut ifrån. Det kändes också billigt i slutet när man hade en relativt lång sträcka med bara fiender.
    5.Utmaning: Dom riktigt ondskefulla banshees/Boojums finns i princip i hela spelet och stör en verkligen speciellt i alla rum man skall hoppa i. Sedan hade vi dom ondskefulla lavafiskarna. Det brukar oftast lösa sig om man tar ut alla fiender i rummet först och sedan löser pussel/hoppar.
    6.Slutsats: Jag hade ganska höga förväntningar av spelet mycket för att jag gillar när mycket är skruvat och man får besöka en värld utan några begränsningar på fantasi eller logik. Tyvärr så förstördes spelet med gammal design, dålig kontroll och lite tråkig färgpalett.
    7. Pizzan: Är pizzan på ett pizza ställe som man alltid har hört skall vara lite udda och fått ett rykte om sig att servera hundpizza. Så när du kommer dit så möts du av en kypare med vattenkammat hår, frack, en röd fluga och “talk” i ansiktet. När du väl sätter dig ner så ser du att dom verkligen har en inbakad hundpizza så du beställer den. När du får in den så verkar det som att den är sprängfylld nästan lite som att den pulserar för att den är så varm och såserna kokar. När du väl hugger in i den så sprängs den ungefär som en “jack-in-a-box”(nästan som att man hörde ett fult litet skratt i bakgrunden) och du börjar känns doften av godisbutik vilket får dig att tappa hungern eftersom du var förbered på en köttig pizza. Men det visade sig vara en curry sås i pizzan som var ganska söt och stark i smaken.

  17. Tobias Andersson skriver:

    Jag gör en anti-Sintorn och skriver ett kort inlägg 🙂
    Grafiken är, i den upphottade PS3-versionen, väldigt bra när man tänker på att det är från 2000.
    Musiken är helt fantastisk, speciellt skolmusiken.
    38 banor är mycket längre än jag trodde men de är helt linjära och det blir inte svårt fören i slutet. Däremot är kontrollen din största fiende och det är främst där man märker att det är ett tidigt 3D-spel. Spelar man som Samson och taktiskt plockar ut fienderna funkar det bra men spelar man som kamikaze-Anders åker man på storpisk. Sen är de bara ett par stycken men vattenbanorna är fan värre än de i Sonic!
    Överlag blev jag positivt överraskad och det är framförallt känslan i spelet jag kommer ta med mig från det.

Skriv en kommentar