Redan samma dag som jag fick hem mitt Kinect, fick jag en olustig känsla i kroppen. Det handlade inte om träningsvärk eller något annat fysikt, på grund av allt viftande och hoppande. Det var mer en känsla av att jag, när jag hade kul med mitt Kinect, på samma gång var elak mot en vän.

Jag tyckte helt sonika att Kinect levererade en bättre och roligare upplevlelse, när det kommer till casual och partyspelande än vad mitt Wii gjort på väldigt länge. Som den Nintendofanboy jag är, förstår du kanske varför jag kände mig så illa till mods. Nu hade den ”lilla vita”, som jag alltid hade försvarat i vått och torrt mot, mött sin överman. Nu när Kinect fanns, och faktiskt levererade och erbjöd något bättre än vad Wii förmådde, kunde jag inte längre säga ”köp ett Wii, vettja, det blir kul för hela familjen”, med gott samvete till alla de som rådfrågade mig om konsolköp till sin familj. Istället rådde jag dem nu att inhandla en 360 med ett Kinect.

”Jag är den första att skriva under på att Wii som konsol är döende. Ingen tvekan om det”
Detta gör jag fortfarande om det är någon som frågar mig om råd. Jag tycker att Kinect fortsätter erbjuda roliga spelupplevelser för hela familjen (Gunstringer, Disneyland Adventures, Raving Rabbids: alive and kickin, Grease Dance t.ex) medans Wii sakta men säkert gräver sin egen grav. Se bara på Mario & Sonic at the London 2010 Olympic games, som släpptes för en tid sedan. Istället för att leverera ett mini-spelsmaraton utan dess like, är det en samling med skitspel (Tommy Håkansson gav det 1/5 reds. anm.). Utvecklarna har inte ens bemödat sig att utnyttja Wiimotion+ stöd, vilket är helt idiotiskt. Hade de bara ansträngt sig lite till, hade vi kanske fått uppleva ett Wii Sports Resort, fast med Mario och Sonic-figurer istället, vilket enligt mig hade varit awesome.

Jag är den första att skriva under på att Wii som konsol är döende. Ingen tvekan om det. Visst är det två JRPG’s på väg till konsolen, som kanske kan dra ut på dödsrosslandet, men inte mycket mer. Självklart gör detta ont i mitt Nintendo-hjärta, men samtidigt känner jag en så otrolig glädje!

Faktiskt en enorm glädje!

För Nintendo har gjort något fantastiskt. De har bäddat sin egen dödsbädd och de har gjort det med de bästa av lakan och med de mjukaste av täcken.

De har gett oss The Legend Of Zelda –  Skyword Sword

Aldrig tidigare har väl en konsol dött ut på ett sådant snyggt och värdigt sätt. Med Skyword Sword visar Nintendo vilka det är som var först, störst och bäst när det kommer till rörelsebaserat spelande denna generation. Jag har aldrig spelat ett spel som utnyttjar sin rörelsekontroll till fullo som Skyword Sword gör. Jag har tidigare hyllat Child Of Eden till Kinect på samma premisser, men jämfört med Links senaste äventyr är det som att spela Metroid med en Power Glove!

Det känns underbart att Nintendo går ur denna konsolgeneration med flaggan i topp och även sätter en ny standard för rörelsebaserade spel i framtiden!

Nintendo 1 – Haters 0