Krönika

Skjuta mörkhyade människor

”Call of Juarez bjuder på achievement för att döda så många svarta fattiga sluminvånare på en gång som möjligt”
Det är populärt att diskutera kön i den svenska spelbloggosfären. Det är inte lika popuärt att diskutera ras. Visst dyker det upp då och då. Resident Evil 5 är kanske det mest kända exemplet. Men när debatten väl dyker upp, som med Resident Evil 5, tycker jag diskussionerna blir felvinklade till att handla om rasism. Jag tror Resident Evil 5 i grunden handlar lika lite om rasism som jag tror Dead or Alive: Beach Volleyball 3 handlar om kvinnoförakt. Jag tror inte en grupp speldesigners på Capcom sitter och hatar svarta, och därför ville göra ett spel där man skjuter svarta människor i Afrika. Däremot tror jag det handlar om att inte riktigt tänka sig för ordentligt. Att inte på egen hand koppla varför en vit västerländsk man som skjuter ihjäl svarta infödingar i Afrika inte ser så bra ut med tanke på världsdelens historia av imperialism. Visst har vi rätt att förnärma andra, men då tycker jag även vi har ett ansvar att förstå varför de blir förnärmade.

Sedan Resident Evil 5 lade in några lite mer ljudhysade personer här och där i spelet, har vi inte hört mycket kring vita män som skjuter mängder av bruna människor. Ändå är det förmodligen mer vanligt nu än någonsin förut. Det har blivit något självklart. Något som vi tar för givet utan att tänka på det. I tv-spel skjuter vi rymdvarelser, zombies och bruna människor. Nazister är så 10 år sedan. Än en gång, jag säger inte att det handlar om rasism. Men att bruna människor ständigt antagoniseras i så många actionspel borde tas på lika stort allvar som att kvinnor objektifieras i lika stor utsträckning. Jag minns upprörda röster kring Saints Row: The Thirds så kallade ”Whored Mode”, där man både slaktar lättklädda kvinnor. Eller Duke Nukem: Forevers ”Capture The Babe”. Och all den kritiken grundades i något, absolut. Men samtidigt missar vi att spel som Call of Juarez bjuder på achievement för att döda så många svarta fattiga sluminvånare på en gång som möjligt.

”För elva år sedan inleddes en period där mörkhyade muslimer i mellanöstern blev det farligaste som finns”
Man brukar säga att populärkultur speglar samhället av sin tid. För elva år sedan inleddes en period där mörkhyade människor blev det farligaste som finns. Vår tids stora hot, som högerextrema partier reser sig upp mot över hela Europa medan Amerikas republikaner talar om att militarisera sina södra gränser. Max Payne är inte längre kvar i New York, utan befinner sig nu i Sydamerika. Och skjuter en hel del bruna människor. Call of Duty-spelen flyttar från Europas slagfält, och spenderar mer tid åt att skjuta bruna människor i mellanöstern. Battlefield och Medal of Honor följer med. Call of Juarez flyttar framåt i tiden, för att skjuta våra farliga bruna människor i Mexiko. Bodycount — som beskrevs som en andlig uppföljare till Black — flyttar från södra Ryssland och hamnar i stället mitt i ett afrikanskt inbördeskrig, där du sedan skjuter ner bruna människor från båda sidorna. Listan kan göras lång.

Även om det handlar mer om att spegla en tid där droger och olja styr världskonflikterna och inte om att faktiskt pusha en rasistisk agenda, är det upp till utvecklarna att inse när de behandlar känsliga ämnen. Det är till exempel upp till ett spel som Call of Juarez att skildra Mexikos drogkrig på ett ansvarsfullt sätt, vilket man misslyckades katastrofalt med genom att bland annat sprida falska lögner om krigets offer. När spelen går ut på att slakta rymdvarelser och zombies är det inte lika viktigt att lägga skjutandet i samhällskontext. Men i en värld där NASA inte längre skjuter upp raketer verkar rymdvarelser inte vara lika populära måltavlor, och när fokus då skiftas till bruna människor i varma länder kommer det med ett ansvar som jag inte vet om dagens spelutvecklare är redo att axla.

Kommentarer

  1. Jorge skriver:

    Jag gillar verkligen inte faktum att du ser på mig som en “brun” människa. Jag är en människa punk. För att vara en sk antirasistisk text så hänger den verkligen upp sig på vilken färg vissa människor råkar ha på sin hy. Kränkande om inget annat.

  2. Gurps skriver:

    Att kalla RE5 rasistiskt är, i min mening, i sig självt rasistiskt. Jag förstår överhuvud taget inte analogin. Jag försår de psykologiska mekanismerna och orsakerna till dem, men jag kan inte acceptera att denna diskussion en kom på tal på det stora vis den gjorde. Att det blev en så stor grej av det. I så fall hade väl Fyran också varit rasistisk tex? Där hördes ingen grandios debatt? Sedan håller jag med om att debatten måste hållas vid liv för en hel del saker är bara inte schysst när de växer sig för stora och även om jag inte vill förbjuda någonting över huvud taget, behöver vi iaf snacka om konsekvenserna och uppkomsten av dessa företeelser. Tack för schysst läsning!

  3. Tommy Håkansson skriver:

    Jorge:
    Jag är inte säker på att jag skulle kalla det för en antirasistisk text. Jag skriver minst tre gånger att jag inte tror det handlar om rasism.

    Jag ser hudfärg. Jag ser även kön, längd, kroppsfett, klass och ålder. Kanske gör det mig till en sämre människa. Det var aldrig min åsikt att kränka dig eller någon annan. Jag tycker vi ska kunna diskutera ämnen som ras och genus. Och då måste vi se saker som hudfärg och kön.

    Gurps:
    Tack! :}

    Jag håller med om att RE5-diskussionen kändes felvinklad när man började slänga omkring ordet rasism. Och jag förstår hur man kan lägga fram spanjorerna som ett liknande exempel. Fallet med RE4 saknades å andra sidan den imperialistiska kontexten. Eller så ser folk kanske inte spanjorer som mörhyade.

  4. Niklas Sintorn skriver:

    Intressant läsning, och ett ämne jag tänkt skriva om i flera omgångar, men aldrig kommit på något bra ställe att börja på!

    Värt att notera här är ju också vilken utgångspunkt man själv har. Du, och jag, är ju vita män av medelklass och har ett sätt att se på saker och ting. Jag frågade min polare som är uppväxt i favelan i Rio vad han tyckte om att skjuta favelabrassar i Modern Warfare 2. Han tyckte att det var hur fett som helst att spela den banan, och att han kände sig precis som hemma. Även om det låter absurt så hade han aldrig en tanke på imperialism eller rasism när han sköt bruna människor. Han sköt ju folk som såg ut som sig själv, liksom.

    Dock tycker jag inte att vi som tillhör mer priviligerade samhällsgrupper ska sluta att reflektera och analysera över sådana här saker bara för att “De bruna har ju inget problem med det, då får väl jag skjuta vem jag vill?”, utan att det är viktigt att vi gör det.

  5. NuYu skriver:

    Att blunda för hudfärg, kön, sexualitet och annat och enbart tala om att vara människa är att och blunda för att dessa saker faktiskt har betydelse, att personer som inte är vita, heterosexuella eller män i många fall behandlas annorlunda. Försöker vi enbart se utifrån att alla är människor försvinner hela maktaspekten, som också är en realitet.

    Det är problematisk det här och det är bra att du belyser det, Thommy. För även om en kan hävda att det inte handlar om regelrätt rasism är det ändå så att en stor del amerikanska krigsfilmer saknar svarta män, liksom de alltid har en vit västerländsk man i huvudrollen, som hjälte. Det är alltid vi vita som är hjältarna, som ska rätta till något, och det är alltid de andra, numera ofta de svarta och av annan etnicitet, som är fienderna.

    Även om det inte skulle handla om rasism, det handlar ju alltid bara om underhållning i den här branschen, så målar den upp en monolitisk, farlig, svart man som fiende, och dessutom glömmer de helt och hållet bort historiska och även bestående förtryck i form av imperialism, kolonialism och kapitalism.

    Resident Evil 5 är ju också intressant eftersom det har en svart kvinna i huvudrollen, vilket gör att de kan legitimera våldet mot de svarta. Men den som räddar dagen är ändå alltid den vita mannen.

  6. Tommy Håkansson skriver:

    Sintorn:
    Helt rätt det där om olika perspektiv. Kanske hade din vän reagerat om han spelade som en svart man som sköt vågor av vita män i ett nordeuropeiskt land. Men att mörkhyade människor mer och mer antagoniseras i spel påverkar säkert mörkhyade spelare lika mycket som vita spelare. Alla undersökningar som görs med barn, där man frågar dem vilken docka som är ful/ond och vilken som är vacker/god. Och de flesta barnen — både ljusa och mörka, säger att den mörkhyade dockan är ful/ond och den vita är vacker/god. Och då har barnen förhoppningsvis bara influerats av ganska snäll media, som Disneyfilmer. Under tiden sitter vi och skjuter ihjäl de mörkhyade.

    NuYu:
    Det är lite som “The White Savior“-filmer, fast med mörkhyade antagonister i stället för offer. Ibland både och. När den vite mannen/kvinnan glorifieras bortom alla gränser, och bara han/hon kan rädda/besegra de mörkhyade.

    Och ja, Sheva är intressant. Som du säger känns det som att man tog fram henne för att få det att kännas mer OK. Dessutom följer hon den svarta kvinnans stereotypa skildring i spel.

  7. niklas skriver:

    Jag brukar skriva lätt haveristiska kommentarer på såna här artiklar, men idag orkar jag fan inte. Bra text dock, Tommy! Och bra kommentar, NuYu!

  8. Bra text. Jag tycker att det är kul att se hur även andra frågor än framställningen av kvinnor reflekteras över när det kommer till spel. Att problematisera framställningen av kvinnor är givetvis viktigt, men det finns andra frågor som är lika viktiga och som ganska sällan bli belysta. Som vilka vi använder som skurkar/inte använder som hjältar i spel. Eller vilka svordomar som används, och vad de har för kontextuell betydelse.

    Så tummarna upp för det här inlägget.

Skriv en kommentar