Gästkrönika

Rätt och fel, och spel

Vem är jag, som sitter på min feta röv och spelar tv-spel om dagarna? Vem är jag, som skriver mina pretentiösa åsikter innanför folks ögonlock? Vem är jag, som med mina gäddhängsfladdrande armar kör ner min feministpropaganda i läsares halsar?

Frågorna har ställts och besvarats i kommentarsfälten till mina spelrecensioner, och således gett mig ny självinsikt. Men jag tycker inte synd om mig själv när mitt kön, min utbildning och mitt sätt att skriva på ifrågasätts. Det betyder å andra sidan inte att det gör mindre ont när jag inser att jag, bland mina kollegor, är ganska ensam om det. Trots det fortsätter jag att i stycke efter stycke skriva om hur spel är min vardagseskapism. Jag har krälat i sumpen av maktstrukturer i hela mitt liv, vilket återspeglas när min själ sipprar ur fingertopparna med varje ord jag skriver.

Mina ord vore mer värdelösa som olästa än som avskydda
Så istället vänder jag upp och ner på de inledande frågorna. Vilka är det som avgör vad som är rätt och fel när det kommer till att uttrycka intryck av spel? Det finns ett ganska uppenbart svar på den frågan: läsarna. Mina ord vore mer värdelösa som olästa än som avskydda. Så när många står och smeker åsiktsbaken måste även någon fatta tag i ordyxan och klyva den i två delar. Jag är därför hellre en vandrande vagina, en skam för journalistkåren och en usel skribent, än helt osynlig.

Vad vore spelkritik om den inte ifrågasattes precis som spelkritiker borde ifrågasätta spel? En del tycks se andras åsikter som blödande sår och försöker lägga band på dem med personangrepp. Men de blundar bara för det uppenbara: att likriktig kritik är precis som en kropp utan avloppshål – totalt värdelös.

Text av Kerstin Alex

Etnologen och journalisten Kerstin Alex berättade en gång för oss att hon var trött på att bli förminskad till “den snygga tjejen” på spelredaktionen. Nu något år senare är hennes tunga vassare än någonsin. Hennes unika tackling av spelmediet med våldsamt rättframma liknelser och träffsäkra formuleringar har inte bara gett henne en fanskara utan har också visat hur man tar ett samhällsperspektiv i en spelrecension utan att vara krystad eller pretentiös. Kerstins alster finner ni på Aftonbladets “SPELA”-sidor.

Kommentarer

  1. Ebriusum aka Ebbeföfaen skriver:

    Bra skrivet! Känns nästan lite punk och jag gillar punk.

  2. NuYu skriver:

    Det är bara att applådera, helt rätt sätt att bemöta de Vita Kränkta Männen på!

  3. olle skriver:

    Det här är fan bögarnas fel

  4. Stork-Lasse skriver:

    Tycker du kan börja å åsdidosätta din feministglupskhet när du du skriver spelrecensioner. Då kanske det kan bli bra.
    Tack

  5. Balongpump skriver:

    Aååååååååååååååååååh

  6. Malin Söderberg skriver:

    Stork-Lasse: Feministglupskhet kommer jag sno och använda! Feministglupskhet = den mumsliga tanken att spel skulle kunna kritiseras i ett samhällsperspektiv på samma nivå som annan kultur och inte bara som förlängda baksiderstexter med en siffra på. Love it!

  7. Samson Wiklund skriver:

    Kul fakta:
    Balongpump, Stork-Lasse och Olle satt allihop vid samma dator och skrev sina kommentarer med några minuters mellanrum.

    Just sayin’

    @trollpucko: Använd åtminstone en IP-tunnel och förnya mellan kommentarerna om du nu ska låtsas vara en mobb.

  8. Christoffer skriver:

    @Samson Dom är troll dom brukar inte besitta intelligensen nödvändig för att använda sådana verktyg.

  9. Peter skriver:

    Läser stor-Lasse o Co. kommentarer, hör ‘Peon’ röst i huvudet och vips så är min kväll lite lättsammare 🙂

Skriv en kommentar