Är du där spelsverige? Det är jag, David.

Vi måste prata om någonting ganska viktigt. Nej jag tänker inte göra slut, tvärtom! Jag vill ta vår relation till nästa nivå. Men för att det ska hända måste vi utvecklas du och jag.

Fake Geek Girl, ringer det en klocka? Troligen ja. Då jag antar att du som läser detta är en frekvent besökare till Svampriket, utöver någon udda person som kanske jag har länkat hit (hej mamma!), så får jag gissa mig till att du har läst Malins text om att vi måste sluta använda Fake Geek Girl-memet. Jag har tänkt spinna vidare lite på det temat, för det är något jag har tänkt på ganska länge.

Den nördkulturen vi lever i idag har på många sätt och vis inte kommit jättelångt sedan 80-talet. Bilden av att en nörd ska vara någon form en social utböling med en “absurd” kunskap kring ett väldigt specifikt populärkulturellt medium lever vidare. En sluten grupp människor som hittat varandra i en värld annars indelat i cheerleaders, jocks och burnouts. Men så är det väl egentligen inte idag. Kanske behöver en fortfarande under högstadiet och gymnasiet hitta tydliga fack att placera sig i. Men efter studenten märks det hur så otroligt många områden flyter samman: Sportdårar som har en minst lika brinnande passion för japanska rollspel. Supermodeller som spenderar kvällarna med modern krigsföring över Xbox Live. Byråkrater som efter kontorstid plöjer igenom New Game + i Dark Souls.

[quote-right:Det verkar som vi gång på gång gör det svårare och svårare för nykomlingar att bli accepterade]Det här vet du redan, du är med all sanolikhet en av dem. Vad jag vill ifrågasätta är varför spelsverige, eller “nördiga” kretsar överlag, ofta är så negativa att ta emot nykomlingar? Om en inte har hållt på med en viss form av fandom tillräckligt länge så är en inte välkommen. Lite som arbetsmarknaden kräver 3 års erfarenhet för att kunna ansöka till en nybörjarposition. Om det så skriks Fake Geek Girl, casual eller noob till någon som försöker ta sig in i det fantastiska vårat gemensamma medie har att erbjuda så verkar vi gång på gång göra det svårare och svårare för nykomlingar att bli accepterade. Jag säger vi, för jag är också en del av det här. Jag kan komma på mig själv med att bli irriterad över att någon inte riktigt besitter den kunskap jag av någon anledning kräver från “ett riktigt fan”. Men när en väl tänker på det så är det ju så otroligt fel! Jag vet hur det är att vara på andra sidan, att se en grupp samlas kring ett okänt och spännande ämne och med en enorm passion diskutera den förra veckans laguppsättning eller det tidigare årets höstkollektion. Att se en sådan livsglädje kring ett för en främmande ämne väcker nyfikenhet. Och vill vi i slutändan inte att spelmediet, och spelsverige, ska växa?

Det här träffar kanske inte alla som läser, ju mindre desto bättre antar jag då det såklart finns bra exempel på grupper som inkluderar nybörjare väldigt varmt. Men i vilket fall finns det ju fortfarande där ute. Bristen på acceptans. Vad jag försöker komma till är att det inte är någonting obskyrt med att gilla klassiskt nördiga saker, det är konstigt att det har tagit en sådan lång tid för allmänheten att förstå hur självklart det är att gilla dem! Vi måste bli bättre på att inkludera nykomlingar till vår värld. Jag lovar att bättra mig, vill du lova detsamma?

Text av David Grundström

Author-image David gillar tv-spel och feminism. Nyhetsredaktör på IGN Sverige och skribent på Megazine. Heter Olivia i andranamn. Föredrar Star Trek framför Star Wars, Vileplume framför Pikachu och gråzoner framför absoluta sanningar. Luktar som smultron.