Som jag pĂ„pekat i tidigare texter har jag, personligen, ingen biologisk penis. Inte ens som prydnad. DĂ€rmed Ă€r min upplevelse av vĂ€rlden fĂ€rgad av nĂ„gra andra upplevelser Ă€n för de som till vardags kĂ„nkar runt pĂ„ en biologisk dase. Precis som i spelens vĂ€rld dĂ€r det ibland kan dyka upp dialogalternativ som ”A FEMALE WARDEN, WELL AH NEVVAH!” för en kvinnlig karaktĂ€r medan de som valt att spela karl upplever nĂ„got i stil med ”A MALE GREY WARDEN. Well. Carry on” finns det i vĂ„rt dagliga liv smĂ„ upplevelser som skiljer sig beroende pĂ„ vilket kön man definierar sig med.

Med detta sagt vill jag pÄpeka att jag inte Àr helt sÀker pÄ att följande fenomen enbart drabbar tjejer, eller om det bara Àr sÄ att vi mÀrker av det och pratar om det eftersom vi Àr vana att behöva försvara oss i tekniksammanhang.

Men det hĂ€r med hur man blir bemött i spelbutiker alltsĂ„, What’s up with that?

UngefÀr följande hÀnde mig hÀrom dagen;


Det som inte riktigt ryms i min visuella skildring Ă€r att jag tydligt visade att jag var vĂ€l bekant med spel, visste vad jag var ute efter och vĂ€l införstĂ„dd med den vettiga delen av 3DS spelregister. Trots detta fick jag konstant tekniska specificationer, i form av ”Den har 3D! Som man kan stĂ€nga av!” slĂ€ngda mot mig, samt tvĂ„ uppmaningar att köpa Nintendogs.

Nintendogs, kÀra butiksanstÀlld, Àr inte Layton.

Jag Ă€r inte den som Ă€r den. Jag har ocksĂ„ jobbat med försĂ€ljning. Jag vet att butiksbitrĂ€den, allt som oftast, har kunder som inte riktigt vet vad de Ă€r ute efter och att deras jobb Ă€r att sĂ€lja pĂ„ sĂ„ mycket av butikens utbud som möjligt. Men om jag klart och tydligt frĂ„gar efter viss information och etablerar att jag kan spel, varför pratas jag med som en unge utan koll? Är det för att jag klĂ€r mig som nĂ„gons mormor?

Hade det hÀr bara hÀnt mig hade jag inte brytt mig, men under nÄgra veckor har jag hört ett antal historier som liknar denna. Alla berÀttade av folk som inte besitter en biologisk penis. HÀr har ni ett urval, skrivet pÄ samma sÀtt som jag i mina tonÄrsglada dagar skrev sketcher;

Akt 1, Scen 1

Interiör; Spelbutik Galleria

En tjej gÄr fram till kassan med en Wii Classic Controler, eftersom hon förlorar (mot mig! Ha!) nÀr hon kör med wiimote i Super Smash Bros. Brawl.

ButiksbitrÀde (snÀsigt): Du vet vad det dÀr Àr va?

Tjej: Eh, ja, det Àr en Classic.

ButiksbitrÀde (snÀsigt): Du ser att det stÄr till Wii hÀr?

Tjej: Eh, ja? Jag ska ha den till mitt Wii.

ButiksbritÀde (lÀgger upp en wiimote pÄ disken): AssÄ jag tror det Àr en sÄn hÀr du ska ha.

*RidÄ*

Akt 1, Scen 2

Interiör: Spelbutik Södra Stockholm.

En tjugoÄrig tjej stÄr och vÀger mellan Fable 2 och BioShock pÄ begagnathyllan . Ett butiksbitrÀde kommer fram.

ButiksbitrÀdet (snÀllt och hjÀlpsamt): Hejsan. Letar du efter Sims?

*RidÄ*

Akt 1, Scen 3

Interiör: Spelbutik, ort i norr.

Tjej, ihop med sin helt konsolointresserade pojkvÀn, gÄr fram till kassan och langar upp Battlefield 3 till xbox 360. Butiksbitrdet tar spelet och scannar in det.

ButiksbitrĂ€det (till pojkvĂ€nnen): Det hĂ€r Ă€r riktigt grymt, du kommer tycka det Ă€r skitkul!”

*RidÄ*

Den hÀr krönikan/djupt grÀvande journalistiska repotaget tog mig omkring tvÄ dagar att skriva. Under den tiden hann en okÀnd butiksanstÀlld, som inte ens jobbade i en spelbutik, lÀgga sig i ett samtal jag hade med en vÀn angÄende ett eventuellt köp av ett Playstation 3.

Återigen; jag vet inte om det hĂ€r hĂ€nder kvinnor, flickor, tantkvinnor och tjejtanter oftare Ă€n de som Ă€ger en biologisk penis. Jag vet inte om det Ă€r sĂ„ att spelbutiksbitrĂ€den helt enkelt har instĂ€llningen ”easy” gentemot alla kunder och överförklarar hellre Ă€n rĂ„kar ut för missförstĂ„nd/missad försĂ€ljningskvot. Kanske kan vi skylla det pĂ„ att inga medvetna spelkonsumenter nu för tiden köper spel i butik utan direktimporterar frĂ„n Storbrittanien (eller driver spelbloggar sĂ„ man fĂ„r allt gratis).

Men faktum kvarstÄr: Jag har aldrig hört av en kille att han blivit bemött pÄ det hÀr viset.

Har ni det, grabbar?

[poll id=”3″]