Krönika

Fler verktyg för en breddad genusanalys

När någon använder Bechdel-testet som ett analysverktyg för att illustrera mängden kvinnor och deras roller i något spel eller film så höjs nästan alltid bekymrade röster som eftertänksamt påpekar att testet faktiskt inte är ett universalverktyg för att bedöma ett verk och att det inte alltid är applicerbart på alla situationer.

(Nog för att jag aldrig hört någon som använder Bechdel-testet som måttstock för att avgöra ett verks förträfflighet, men nu ska väl inte jag vara den som är den.)

Istället tänker jag att vi kanske skulle kunna expandera våra verktyg för analys. Därför lanserar jag härmed Kopp-testet!

Kopptestet går ut på att avgöra om en kvinnlig karaktär lika gärna skulle kunna bytas ut mot en älskad favoritkopp. Detta test är avsett för kvinnliga huvudpersoner och kan appliceras på alla visuella medium. För att klara kopp-testet måste följande kriterier uppfyllas:

  • Har karaktären mer dialog i verket än vad som skulle kunna få plats på en kaffekopp och fortfarande vara läsbart?
  • Tycks karaktären ha förmåga att på egen hand ta sig ur, eller åtminstone försöka ta sig ur, situationen den befinner sig i?
  • Har karaktären en egen historia, inte bara en identitet som baserar sig på att den är någon som protagonisten bryr sig massa om och berövats hen pga. Plotdevice A?

Om dessa tre kriterier uppfylls: Grattis! Kopptestet är avklarat!

“Men ursäkta mig fröken” kanske någon godmodigt påpekar. “Nu är det ju så att även MÄN har det svårt och porträtteringen av dem är också svajjig, hur blir det med denna grupp?”

Och jag ska ju inte vara den som ber någon försöka hitta en enda biofilm (som inte är Bridesmaids) som uppfyller en genderswappad version av Bechdel-testet, och även om manliga hjältar kan sys in i tajta genusbrallor så är utbudet av varierade män betydligt högre än det av varierade kvinnor inom storfilm..

Men sådan är ju inte jag! Så istället tänker jag att vi gör ett nytt test! Jag kallar det “Come Home-testet”;

Can I Come home

Come Home-testet går ut på följande:

  • Får den manliga protagonisten under någon del av verket visa sig svag och sårbar?
  • Utan att denna sårbarhet direkt kopplas till berövandet av ett kvinnligt kärleksintresse?
  • Eller ett misslyckande att hävda sig mot en annan man?

Om så är fallet, grattis, du har en lite mer emotionellt mogen man än majoriteten av alla stortitlar!

Nu när vi har fyllt på verktygslådan är det bara för er att kasta er ut i den blomstrande världen av medieanalyser. Här finns stora pengar att tjäna! Tack för mig.

Kommentarer

  1. Carl skriver:

    “Har karaktären mer dialog i verket än vad som skulle kunna få plats på en kaffekopp och fortfarande vara läsbart?”

    Gordon Freeman ligger risigt till.

  2. NuYu skriver:

    Come Home-testet! De flesta filmer klarar ju inte ens första punkten.

Skriv en kommentar