Gästkrönika

En Link till min barndom

Jag minns min första inblick i Zelda-universumet så väl. Hela familjen var på lördagsutflykt till Örebro. Ett Happy-meal väntade någon timma senare och hade man lite tur så kunde även en mjukglass efter hamburgaren. Alla tråkiga klädaffärer låg på nedervåningen av gallerian och min syster ville gå i varenda en tycktes det. Men det gjorde mig inte så mycket, jag höll min pappa i handen och vi gick emot rulltrappan. Vi skulle till Claes Ohlsson, visserligen bara marginellt mycket bättre. Men där kunde man åtminstone titta på grejer, inte bara tröjor och byxor.

Tiden gick så sakta, men snart skulle vi gå till Tv-spelsbörsen, längst upp i hörnet på gallerian. En liten mörk affär utan fönster. Ett spel skulle inhandlas, det hade pappa lovat. Jag var nog egentligen för liten för att ha satt in mig i spelvärlden i någon större utsträckning, merpartiet av mitt spelande bestod vid denna tid av att åka åt fel håll i Super Mario Kart, något som i längden blev ganska tråkigt. Men att tävla var ju nästan ännu tråkigare, det var ju helt omöjligt att slå de andra spelarna. Granngrabben hade kommit till den sista kuppen, det kändes overkligt att någon människa kunde vara så duktig.

Pappa höll i ett spel med gyllene kartong
Väl inne i affären hörde jag en pappa säga till sin son att leta efter spel med gröna märken på. Jag minns att jag inte förstod vad han menade, Super-Nintendot kunde minsann spela de spelen med röda märken också. Hur prismärkningen fungerade i affären låg över min förståndsförmåga. Pappa höll i ett spel med gyllene kartong och stora röda bokstäver på framsidan. Han berättade att Zelda var hans favoritspel på Nintendo 8-bitars. Han gillade inte Zelda 2, det var för konstigt och annorlunda. Men bilderna på baksidan visade på en tillbakagång till det första spelets vy.

Hemma igen. Många påsar stod redan i hallen och pappa hämtade fler ur bilens baklucka. Ikea, B&W, Jysk och en liten, liten svart plastpåse med röd text. Jag kunde inte läsa, men jag visste att det stod Tv-spelsbörsen på den. Jag plockade upp spelet och såg förväntansfullt upp på pappa. Han gav mig en blick, den var inte arg, men den sa att det fanns hundra saker att göra innan vi skulle spela. Plocka upp matvaror, bygga Ikea-stolar, laga mat och sen äta. Så mycket kanske hans blick inte alls sa. Men det är så jag minns den. Eftermiddagen sniglade sig framåt.

Ingenting är som väntans tider brukar min mamma säga. Jag hatar det uttrycket. Egentligen hatar jag nog mest hur hon säger det, en glimt i ögat som säger att man ska njuta av väntan, att allt blir bättre bara man väntar på det.

Jag tror jag var ett sorts alibi för pappa, spelen var ju till mig och min syster. Och visst spelade vi. Men i ärlighetens namn så var det ju för det mesta pappa som spelade, jag satt oftast bredvid och såg på. Kom med, i mitt tycke, intelligenta tips. Hjälpte till att komma ihåg vilken väg man skulle ta. Hoppade i soffan när spelet blev för spännande.

På kvällen stoppade pappa den gråa kassetten i konsolen, han sa något om att han trodde den skulle varit i guld. Förtexterna börjar rulla. Snart vaknar Link upp ur sin säng – mitt spelintresse likaså.

Text av Glenn Ahlström

Glenn är en 23:årig undersköterska från Lindesberg. Till vardags jobbar han med funktionshindrade barn och unga. Han sjunger dessutom i kör för att bejaka sin kreativa sida. Nybliven Metroidfrälst, har sen juni spelat ut alla sidscrollande Metroidspel och började nyligen spela Prime-trilogin. 

Kommentarer

  1. El_Kebabo skriver:

    vilken härlig historia, min farsa spelade med Zelda 1. Men hans favorit var track and field in barcelona.Var nog mest det vi spelade tillsammans.

  2. Trazh skriver:

    Eftersom jag har liknande koppling till spelet, så blir jag så glad av sådana här historier.
    Tack för du delade med dig! 😀

  3. Tommy Håkansson skriver:

    Jepp, A Link to the Past var det som väckte mitt intresse också. Visst hade jag spelat spel tidigare. The Last Ninja 2 och Double Dragon på Commodore 128. Men spel var inget intresse, bara en småkul grej som jag satt med i en sådär 20-30 minuter då och då. Men efter att min pappa fått mig att köpa A Link to the Past för julklappspengarna, oh dear. Då var det kört sen.

  4. Marcus Svensson skriver:

    Vilken mysig berättelse! Känns som ett drömscenario för egen del bär mina egna barn växer upp och blir tillräckligt stora för att ta in TV-spelens underbara värld. Jag köper inga spel i fysisk butik längre, men jag hoppas att någon finns kvar när jag ska köpa spel tillsammans med mina barn. Hur mycket dyrare det än är att köpa spel i fysisk butik kontra internetbutik, så finns det inget som är så magiskt och en sådan perfekt start på ett speläventyr som att plocka ber det från hyllan, betala och sedan med spelet i hand vandra ut från butik och raka vägen hem till spelsoffan:)

  5. Samson skriver:

    Det blev högläsning i sängen. Vilken fantastisk berättelse! Jag minns tillbaka till min egen barndom och hur trist det var att handla med familjen. Jag hade som bäst ett löfte som “ja, vi kan gå till stor & liten, men vi ska inte köpa nåt!”. Jag lever mig in i texten och hur det skulle kännas att VETA att man sen ska köpa ett spel.

    Väl skrivet och vilket fantastiskt spel ni valde!

  6. Underbar liten bit historia! Jag kan verkligen komma ihåg hur Krämaren såg ut och den där lilla Tvspelsbörsen butiken som låg i hörnet, precis framför rulltrapporna på övervåningen och hur man där kunde titta på när stora, tuffa killar provade spel man bara kunde drömma om att få spela hemma.

    Tack för denna lilla retroresa tillbaka till ett Örebro jag minns med mycket värme och kärlek från min barndom.

  7. Linus skriver:

    Spännande nog läser jag den här texten medan min första genomspelning av A Link To The Past står pausat på TVn och jag laddar upp inför sista bossen.

  8. Glenn Ahlström skriver:

    Oj, vad fint ni skriver, tackar! Vad roligt det känns att få sån positiv feedback från folk som i vanliga fall bara hörs i hörlurarna.

    När Samson säger att han läste krönikan högt kan jag inte annat än höra din väna stämma läsa orden, det om något kände overkligt, har ju sett upp till dig i flera år nu.

    Det var inte meningen att bli sentimental nu, men fan vad glad jag blir.

  9. Quid skriver:

    Mysig text! Från vilket Zelda-spel kommer bilden?

  10. Tobias Andersson skriver:

    Helmysig text!

    Quid, Bilden är från slutstriden i A Link to the Past, tolkad av Billysan291, http://billysan291.deviantart.com/gallery/35692188

  11. John Andersson skriver:

    Underbart varm och härlig text!

    Faktiskt väldigt inspirerande också, ska faktiskt bli farsa om dryga halvåret. Ser mycket fram emot att någon gång i framtiden få sätta mig ner med ungen och veva igång snes:en och Link to the Past. Oh God please make it so! 😉

  12. Quid skriver:

    Tobbe, aha, jag som hoppades på någon HD-remake 🙂

Skriv en kommentar