Jag spelar Deus Ex 3 just nu. Jag har haft det sen innan sommaren, men det går långsamt. Jag har inte tråkigt med det, då hade jag inte spelat det, men jag längtar heller aldrig tillbaka till det när jag gör annat. Det är ett ganska mediokert spel, faktiskt.

Jag skulle kunna nämna att dialogerna i ärlighetens namn är ganska dåliga och i många fall är framförda ännu sämre. Jag skulle kunna nämna att världen är tom, livlös och klaustrofobisk och att jag inte för många sekunder sjunker in i den. Men det här är ingen recension av Deus Ex. Det här är en kritik av ett fenomen som jag stött på i Deus Ex, men även i andra spel.

Flash, AAAAAAH!


Vi börjar med Gud. Oväntat, va? Ja, sån är jag. Man vet aldrig var man har mig. Men, i alla fall: Gud. Gud skapade himlen och jorden och djuren och haven och männen och kvinnorna. Poff! Bara sådär. Imponerande, jag vet. Men vad Gud själv vill framhålla som än mer imponerande är att han gav människor fri vilja. Vilket väl gör honom till Hyvens Kille #1™.

Gud gav oss alltså förmågan att välja själv. Vi får göra precis vad vi känner för. Problemet med det är att Gud samtidigt passade på att prångla ut ett gäng regler om allt från klädstil till matvanor och vem man får ligga med. Och så sa han ”Ni får göra vad ni vill, men gör ni de här sakerna, då satan blir det en evighet i en brinnande sjö med smådjävlar i håret”. Så samtidigt som han tog på sig äran för den fria viljan ser han till att alltid stå beredd att piska skiten ur oss ifall vi gjorde något annat än det han ville.

Jag gömmer mig lite här, då, elleh.

Men vad har då detta med Deus Ex att göra? Allt. För likt Gud skapade Eidos himlen och haven och människorna och det där irriterande gula filtret som ligger över allting. Och så sa de: nu har du fri vilja. Fri vilja att ta dig av världens alla hinder på precis vilket sätt du vill. Men… så är det ju inte.

Jag vet inte hur mycket av det som handlar om spelet och hur mycket som handlar om mig, men jag känner mig hela tiden knuffad åt en viss riktning. Det finns hela tiden val, men jag känner mig aldrig riktigt fri att välja. I Deus Ex, precis som i många andra spel som försöker sig på valmöjligheter, finns det allt som oftast ett alternativ som är rätt. Och ett som är fel.

Visst kan man välja flera olika spelstilar. Det är ju faktiskt fullt möjligt. Men det finns alltid en mer eller mindre tydlig indikation på om det du gör är rätt eller fel. Man kan både smyga och gå in guns blazing, men utvecklarna har lagt in halvsubtila indikationer som säger: såhär ska det spelas. Blir jag upptäckt, till exempel, känns det som att jag misslyckats, oavsett om jag löser situationen eller ej.

Spelet ”uppmuntrar” till ett sätt att spela som i många fall… inte är roligt. Jag vet att jag kan spela annorlunda, men det är jävligt tydligt att annorlunda hade varit sämre. Rotar jag inte i alla lådor och hackar alla datorer känner jag att jag gör fel. Jag känner mig dålig. Och jag vill inte ha ett spel som erbjuder valmöjligheter och sen dömer mig om jag gör fel val.

Jag vill ha moraliska val som inte handlar om ”god moral vs ond moral”

Inte så att jag inte vill ha konsekvenser av handlade. Utan konsekvenser vore valen ointressanta. Men jag vill inte ha så tydligt värderade konsekvenser. Jag vill ha moraliska val som inte handlar om ”god moral vs ond moral”. Moraliska frågor som är tveksamma – som är mina val. Jag vill välja det jag tycker är rätt utan att det nödvändigtvis är vad alla tycker är rätt. Val som jag måste fundera och våndas över.

Som sagt: kanske känner ingen av er såhär. Kanske är jag känslig för det. Det är mycket möjligt. Kanske är det inte alls ett stort problem. Men jag känner sällan i spelsammanhang att valen är intressanta. Man har en för spelig syn på valen. Man vill ha mätare och poängräknare och man vill visa vad som är bra och vad som är dåligt. Som man alltid har gjort.

Jag ser mycket hellre att man inte ens låtsas ge mig ett val, än att jag står där och känner mig tvingad att välja en viss sak. Om valen ändå inte är mina fullt ut så springer jag hellre genom korridorer och rälsbombar ihjäl rymdfulingar.