Det är så oerhört fint när utvecklare respekterar sitt källmaterial. The Testament of Sherlock Holmes kunde ha blivit ett helt okej pusselspel i lite klumpig peka-klicka-anda för den där uttråkade PC-publiken som aldrig tycks ha nog att spela, men tack vare sin detaljrikedom blir det istället en stadsvandring i ett makalöst litteraturfandom.
Det skulle vara lätt för de rätt okända utvecklarna Frogwares att rida på den pågående Sherlock-vågen som initiretats av Robert Downey Jr. och gjordes bättre av Benedict Cumberbatch. De skulle kunna ha gjort Dr. Watson lite mindre fånig, dialogerna lite mer snärtiga och Irene Adler skulle kunna valsa in i en klänning med osedvanligt låg krage. Istället väljer de att modellera sin Sherlock efter fanfavoriten Jeremy Brett, drar dialoger direkt ur böckerna och riktigt kalasar på inredningsdetaljer från museet på 221B Baker Street.
Utöver detta bygger de själva spelmekaniken på deduktionssystem, bevisanalys och pussel som måste klassas som ovanligt svåra i en tid där en hissekvens i en annars linjär co-opshooter kan benämnas som ”problemlösning”. Systemet påminner lite om LA Noir, om LA Noir hade varit utmanande och mindre linjärt.Om grunden i ett bra Spindelmannen-spel är känslan av att svinga sig genom New Yorks skyskrapor så är essensen av ett bra Sherlock-spel att du får känna dig hiskeligt smart. The Testament of Sherlock Holmes skriver dig aldrig på näsan och får dig att känna dig som en osedvanligt observant något högfärdig britt.
Spelet är inte perfekt, ansiktsanimationerna är döda, tempot långsamt och alla röster utöver huvudpersonerna tycks göras av samma person. Men allt är skapat med kärlek. Istället för att klämma in sedvanlig flash och flärd litar Fogwares på att den klassiska Sherlock är en så pass bra karaktär att storyn i ett helt spel kan gå ut på en djuplodande analys av hans person. The Testament of Sherlock Holmes handlar inte om mästerdetektivens episka kamp mot en ond mördare. Det handlar om personen Sherlock Holmes och om hur hans besatthet av sitt arbete leder honom allt djupare in i en mörknande gråzon dit inte ens Doctor Watson är villig att följa.
Och en sak till;
Trevligt att det fortfarande finns kärleksfulla fans även inom den annars så bespottade licensspelsbranschen.
Själv har jag dock inget tålamod med pussel, så det får bli en genomläsning av alla originaläventyr i väntan på nästa säsong av BBC:s Sherlock istället.
http://imageshack.us/a/img42/7318/sherlockiansktschiffers.jpg
Holmes-böckerna är ju något av det bästa som finns. Jag är lockad. Lite.
Alltså DO IT. Kanske inte just exakt nu men om din kärlek för Holmes-citat överstiger ditt eventuella hat för dålig rörelseanimation så är det värt att ha på nån to-play-lista.
Jag mins när man spelade Holms spelen som kom till mega drive cd och det har i älighetns namn vad jag vet inte kommit så bra spel på denna exelenta dektektiv.
Så ett visst sug har man helt klart.
Hade förlorat hoppar lite på Sherlock-spel. Hade en period där jag ville verkligen ha ett bra spel. Hittade spel till DS och Wii. De var inte bra.
Så riktigt glad över detta!
Jag har spelat ett enda skräckspel som faktiskt har skrämt mig på riktigt. Som skräcknörd blir man ju lite lyrisk när det händer, framförallt när det kommer så oväntat. Spelet var ”Sherlock Holmes vs Jack the Ripper”. Tekniskt undermåligt, småfrustrerande pussel emellanåt, men vilken stämning! Till saken hör att jag kort innan jag spelade spelet läst ”Jack Uppskäraren – Kriminalfall och legend” av Glenn Lauritz Andersson vilket medförde att jag var fullt medveten om spelets konsekventa historiska ackuratess. Detta ledde i sin tur till en förstärkning av närvarokänslan, och när en säkring gick vid halv fyra på morgonen när spelet närmade sig slutet blev jag lite skakis.
Med den upplevelsen i minne måste jag spela det här Sherlock Holmes spelet vid tillfälle, det finns visserligen ingen möjlighet att jag kommer att få samma upplevelse som av föregångaren, men Holmes som spel-IP har verkligen fått en dignitet för mig som jag inte kan ignorera.
Jag blev mycket lockad av detta spelet när jag lyssnade på poddradion.
Jag har sällan problem med att ett spel är lågbudget, WET är troligen min bästa actionupplevelse denna generationen.
däremot så kan det vara så att Malins förtjusning över spelet byggs på av hennes förtjusning över licensen.
Jag har aldrig läst Sherlock Holmes och har igen relation till universumet annat än det som spoofas i Star Trek TNG.