Krönika

Vem svek vem?

Nintendo svek sin kärnpublik, heter det. Man övergav sina lojala fans och släppte den stora besvikelsen som är den rörelsebaserade, grafiskt handikappade casualkonsolen Wii. Det är i alla fall sånt jag hör så fort Nintendo diskuteras på internets platser där den hårda kärnan av spelare håller till. Speciellt nu när WiiU är på gång, och diskussioner kring hur casual den konsolen kommer bli tar fart. Då är vi tillbaka till det där att Nintendo sviker kärnspelarna och släpper gimmickbaserade konsoler med daterad grafik och casualbibliotek – även om Nintendo säger att de vill satsa mer på kärnpubliken med WiiU (vilket jag inte tror kommer funka). Men vad var det egentligen som hände om vi ser tillbaka på historien?

Jag tror vi alla är överens om att NES och SNES gjorde kärnspelarna mätta och belåtna. SNES fick dock dela marknaden med Sega Megadrive, och sålde därmed färre exemplar än NES. Sega var likt Nintendo ett tv-spelsorienterat företag, med någorlunda likvärdiga resurser. Spola framåt till Nintendo 64, och plötsligt hade Sony givit sig in i leken. Till skillnad från Nintendo och Sega är Sony ett enormt internationellt teknikföretag, med överlägsna resurser att spendera inom reklam och teknik. Nu fanns det alltså tre aktörer på marknaden, varav en av dem hade enormt mycket mer pengar att röra sig med. Sega Saturn misslyckades i stort sett totalt, medan Nintendo 64 sålde sämre än både NES och SNES och Sonys Playstation spöade skiten ur sina japanska konkurrenter.

Nintendo var tvungna att lämna spelplanen där Microsoft och Sony spelade, och försöka hitta en ny publik.
Nästa generation gav sig ett företag ännu större än Sony sig in i leken. Microsoft hade till och med mer resurser än Sony kunnat drömma om, och kunde därmed hoppa in så pass sent i leken och än ändå spöa Nintendos Gamecube – som sålde sämre än NES, SNES och Nintendo 64. Med enorma reklamkampanjer och den ekonomiska förmågan att kunna gå back med varje såld konsol ersatte Microsoft den minsta av marknadens aktörer; Sega, som var tvungen att kapitulera med Dreamcast. Det hade gått från att handla om två japanska tv-spelstillverkare, till två gigantiska teknikföretag och Nintendo. Under varje generation hade konkurrenterna blivit både fler och ekonomiskt mäktigare, medan Nintendos konsoler sålt färre och färre.

Efter Dreamcasts död och Gamecubes tredjeplats stod det klart att Sony och Microsoft lyckats med att köpa sig in på marknaden med pengar som Sega och Nintendo inte hade. Det fanns inte plats för tre – än mindre fyra – spelkonsoler som riktar sig till samma målgrupp av konsumenter. Varje generation hade Nintendo tappat kärnspelare efter kärnspelare, och hade Nintendo fortsatt på samma spår hade uppföljaren till Gamecube möjligtvis blivit deras Dreamcast med under 15 miljoner sålda exemplar. Jag ser det som att ett besegrat Nintendo var tvungna att lämna spelplanen där Microsoft och Sony spelade, och försöka hitta en ny publik. Det var inte ett beslut man fattade för att ”svika” sina fans och kärnpubliken. Det var ett beslut man tvingades fatta för att inte hamna i samma situation som Sega.

Så vem övergav vem, egentligen? Var det Nintendo som svek kärnpubliken, eller var det kärnpubliken som svek Nintendo? Nu säger jag inte att vi konsumenter har någon skyldighet att vara lojala, och vill egentigen inte använda ord som svek. Jag vill bara sätta kommentarerna som använder såna ord i perspektiv. Jag vill heller inte antyda att Sonys och Microsofts bankkonton var det enda som spelade någon roll. De fattade många smarta beslut också, medan Nintendo och framförallt Sega begick många misstag. Men även om vi bortser från det hade det varit svårt att tävla mot Sonys och Microsofts plånböcker. Ja, Wii är väldigt casual. WiiU kommer med stor sannolikhet också bli det, oavsett vad Nintendo säger. Men jag tycker det är orättvist att säga att Nintendo svek oss, speciellt när vi kärnspelare fortfarande får ta del av Nintendos kärntitlar.

Kommentarer

  1. Spel-Malmer skriver:

    Bra analys. Rent teoretiskt, om Nintendo istället för Wii U skulle göra en Sega och bli enbart mjukvaruföretag (förutom bärbart då). Hur skulle det funka? Skulle de sälja mer? Kanske tjäna mer pengar? Kan ju tänka mig att ett super mario bros till både ps3 och xbox skulle sälja rätt bra. Samma sak i nästa generation. Rent intäcktsmässigt, är det hårdvara eller mjukvara som dominerar för nintendo?

  2. Niklas Sintorn skriver:

    Väldigt intressant, och jag tror att du har helt rätt! Jag är inte så sur på Nintendo som många andra verkar vara, utan gillar den mer casual framtoningen. Har jag vänner hemma eller har fest är det ju inget snack om att det är Wii som spelas och inte Xbox 360 eller Playstation 3.

    Malmer: Att Nintendo skulle dra sig ur hårdvaru-branschen vore väl väldigt dumt? Har inte Wii sålt i helt otroliga mängder, och så även DS och den lite segstartade 3DS? Jag har inga siffror på det, men jag har en känsla av att Nintendo tjänar mer på sin hårdvara än sin mjukvara. Jag misstänker att Nintendo sålt mer på att vara “casual” än vad de hade gjort om de varit mer “hardcore”.

  3. Danneplayer skriver:

    Tror att alla tjänar på att ha Nintendo som hårdvarutillverkare då de genom tiden många gånger stått för nästa steg i utvecklingen när det gäller nytänkande (på gott och ont). Kanske låter lite fanboy över det hela. Klart! Jag är en fanboy!
    Känner att man ska spela Nintendospel på Xbox eller PS skulle kännas som en våldtäkt på Nintendo.

    Men det kanske bara är jag…

  4. Det som folk inte riktigt tänker på speciellt är att Nintendo har dominerat så pass stor del av marknaden väldigt länge, borträknat snes och nes tiden och nya wii eran så har Nintendo haft ett pung-grepp om den portabla marknaden utan någon som helst värdig konkurans, och genom allt detta så kontrollerar i grund och botten Nintendo hela spelmarknaden, vad Nintendo gör gör dom andra, kolla på wiimoten, då kom move och kinect, kolla wiiu tablet då försöker dom kopiera den också, kolla designen på slim versionerna på konsolerna, dom är så bara för att försöka se mer ut som wii, Nintendo vet hur man säljer och jag vågar anta att WiiU kommer sälja fruktansvärt mycket tack vare att det är Nintendo och för att den är väldigt väldigt billig

  5. NuYu skriver:

    Intressant det här med att så många hatar och klagar på Nintendo och ändå tog det inte lång tid för WiiU att bli fullbokat på flera ställen.

    Resonemanget att Nintendo svek publiken är konstigt också eftersom det släpps fler kärntitlar än det gjort på väldigt länge. Fast kanske är dessa titlar gjorda på fel sätt?

  6. Timmy Avgrundsvrål Sjöberg skriver:

    Jag tror det finns en central skillnad i Nintendos satsningar på casualspel och konkurrenternas satsningar med Move/Kinect och vad annat de nu kommer på. Nintendo har ju en stark familjevänlig image. Något jag förstår att kärnspelare i sig dissar ibland men jag tror Nintendo har ett övertag mot konkurrenterna just pga den starka imagen men samtidigt att kärnspelarna är svårflörtade tack vare det. Så det är väl bara naturligt att Nintendo hittat sin roll som den som tilltalar den bredaste massan. Man kan knappast kalla det att Nintendo svek fansen när de haft den familjevänliga stämpeln ända sedan 16-bitseran.

  7. ozzy88 skriver:

    Ditcha Yoshi och få ett dubbel hopp? Aww yeah! See ya later buddy!

    Nintendo är ett vinstdrivande företag, om det inte är ekonomiskt hållbart att fortsätta på samma spår så får man försöka bredda konsumentmålgruppen. Det är bara en naturlig utveckling och att folk blir upprörda över förändring är inget nytt.

    Money talks, som man säger.

  8. Tommy Håkansson skriver:

    Jag vet inte, men gissar att Nintendo tjänar mer på mjukvara än hårdvara. Visst, till skillnad från Sony och MS har Nintendo alltid varit angelägna att faktiskt tjäna pengar på varje såld konsol (det har säkert att göra med det faktum att Nintendo inte kan ta pengar från andra avdelningar för att täcka hålen). Men eftersom Nintendo får pengar från alla spel som ges ut på konsolerna — inte bara spelen de själva är utgivare för — gissar jag som sagt att man inte skulle tjäna mer pengar om man följde Segas väg.

  9. Jag är lite sparsmakat optimistisk inför Wii U men ändå rätt negativ. Mest p.g.a. att de inte vill berätta om något på spelfronten efter mars. Om jag skall investera 3500-4000 spänn i deras konsol vill jag veta vad de erbjuder. Oavsett tycker jag Nintendo gör rätt i det dom gör.

    Dom gör rätt i att ha en gimmick eller om vi använder ett snällare uttryck, en hook. Vet ni vad som var den tråkigaste konsolgenerationen? Den mellan 2000 och 2006. När Playstation 2, Xbox och Gamecube slogs om marknadsandelar var det i princip på helt lika villkor och med samma typ av maskiner. Ingen skiljde sig från mängden och i slutändan var det det exklusiva utbudet som avgjorde vilken konsol vi ville stöda.

    I denna generation har vi två snarlika konsoler men som ändå mjukvaramässigt agerat lite annorlunda och så har vi Nintendo med både DS och Wii, maskiner med smarta hooks, maskiner som inte är beroende av råstyrka för de kan istället bygga unika spelupplevelser med de unika verktygen de har. Passar det alla? Nope men det måste det inte heller. Huvudsaken är att det ger Nintendos konsoler en unik image.

    Jag hoppas helt ärligt att nästa konsolgeneration skiljer sig ännu mer. Nintendo har redan visat vad de tänker göra men frågan är om Sony och Microsoft vandrar samma stig igen eller om de kommer särskilja sig från varandra. Microsoft har ju nått framgång med Kinect så de är nog mer benägna att inkludera det i sin framtid medan Sony eventuellt funderar ut något annat.

    Vart var jag på väg? 😀
    Det är i alla fall min syn på “hooks” och hur viktiga de är och förmodligen kommer att vara. Hur tråkigt vore det om konsollandskapet blev lika homogent som under PS2-eran t.ex.?

    Däremot tycker jag mest rubriken är underlig. Jag är nog av åsikten att Nintendo faktiskt “svek” fansen mer än fansen än så länge svikit Nintendo.
    Jag är av åsikten att Nintendo kan jobba mer med “core”-titlar och inte lägga all energi på Wii Fit, Wii Party, Miss och liknande. De är så rika och så pass stora att de kan hålla både sin casual-gren och sin core-gren aktiva samtidigt. Sony gör det med bravur. Varför inte Nintendo? Att t.ex. låta sin konsol stå torr i nästan ett år är oförlåtligt tycker jag men Nintendo gör det varje generation. :/

    Spelarna svek dock inte Nintendo tycker jag. Vi får se hur Wii U bemöts p.g.a. Wii men det som hände för 15-10 år sen hände för Nintendo delvis blev överraskade och delvis var arroganta. Sen kan man inte heller säga att Nintendo-spelarna svek Nintendo under 90-talet och gick till Sony för det som Playstation lyckades med var ju att som helhet expandera marknaden. De gjorde exakt samma sak som Wii lyckades med för fem år sen, finna en ny målgrupp. Då är det svårt att tala om svek. Visst bytte några allianser och skepp men i överlag tror jag många Nintendo-spelare höll sig trogna parallellt med att Playstation fann helt nya spelare.

    Jag skall sluta skriva nu för den här texten resulterade i en soppa av tankar som allt kom ut i text i en enda röra. Hoppas något blev tolkningsbart! ^^

  10. Margot Wallström skriver:

    Jag tycker att det råder en del begreppsförvirring kring Nintendo.

    Det snackas casualspelare och det snackas om kärnspelare.

    Med casual menas det mormor och morfar och såna som sällan spelar spel och kärnspelarna är de som hängt med Nintendo ända sedan barnsben, men det finns en grupp till skulle jag vilja hävda.

    Nintendo har gett massor av gott till casual och de har också försett kärnspelarna med väldigt mycket gott till Wii, men den grupp som jag tänker på och som jag tycker att de har svikit denna generation är de som jag väljer att kalla. Tredjepartshardcore.

    Wii saknar riktigt bra FPS och actionspel, de saknar ett riktigt stort Mass Effect eller ett Skyrim som är gjort av tredjepart och som lockar mängder av människor.

    Nintendo är och har alltid varit grymt duktiga på sina egna spel. På sina kärnspel. De har också visat att det är riktigt duktiga på lätt, mindre spel så kallade casualspel, men de är verkligen inte duktiga på att locka tredjepartsspel som kan göra de där riktiga miljonsäljarna.

    Och där tycker jag verkligen att Nintendo har svikit oss den här generationen.

    Punkt.

  11. Tommy Håkansson skriver:

    Alexander, de enda som kan känna sig trygga med att köpa WiiU inom konsolens första halvår är de som vet att de uppskattar Nintendos titlar. Jag förstår gott och väl om de andra är varsamma och vill se om det blir en repris av Wii eller om man verkligen satsar på kärnspelaren.

    Jag håller 100% med dig om att förra generationen var en snarkfest. Jag köpte varken en PS2 eller Xbox, och Gamecube kom aldrig hem till mig förrän slutet av 2004. Och då spelade jag bara 3-4 titlar på den sammanlagt. Hade det inte varit för Wii skulle jag fortfarande vara en PC-spelare.

    Om vi räknar antalet kärnspel Nintendo släppte till N64 och GC, är du säker på att de är färre än till Wii? Och hade Nintendo varit så rika som du säger att de är om de inte satsat så mycket på casualtitlarna du nämner? Som du säger, det behövs pengar och resurser. Något Sony har mycket mer av än Nintendo. Däremot är jag helt med dig om att Nintendo lämnade en ALLDELES för stor tom lucka i slutet av Wiis livslängd. Det är oacceptabelt, och har säkert skadat dem enormt då det förmodligen resulterat i att många gått över till Sony och MS under tiden.

    Om du vill kalla Nintendo arroganta under N64 är jag helt med dig. Om du vill kalla dem arroganta under Gamecube får du förklara lite närmare vad du menar, för då hade man redan fått stryk två gånger och kändes snarare väldigt kuvade. Men som jag skriver i inlägget vill jag inte använda ordet svek, och gör det bara för att det är ordet som personerna inlägget tilltalar använder sig av.

    Margot, skulle ett Mass Effect, Skyrim eller Gears of War ens funka rent tekniskt på Wii och samtidigt kunna konkurrera med spelen på PS3 och 360? Den målgruppen är väldigt grafikfokuserad. Varför skulle man spela såna titlar på Wii när man har mycket mer takniskt avancerade titlar i samma genre på HD-konsolerna? Hade varit ett dumt beslut av Nintendo och alla andra utgivare som hade provat på det. Är den en sorts spel vi inte behövt mer av den här generationen så är det fps och actionspel.

  12. Vandrarhem skriver:

    Tommy: Jag menar inte just att Skyrim eller Mass Effect skulle ha kommit till Wii U utan jag tog dem som exempel på riktigt stora och populära spel som är gjorda av tredjepartsutvecklare. Och Nintendo behöver sådana gigantspel som inte överdrivet färgglada eller gjorda av Nintendo själva.

    Du har rätt i att dessa spel inte skulle klara rent grafiskt att spelas på Wii och det är väl skon klämmer en hel del. Det är väl säkert därför Wii inte fått så mycket stöd för tredjepart.

    Det jag menar är att Nintendo behöver tredjepartsspel som lockar publiken som varken gillar Mario eller Wii Fit.

  13. Nope. Jag kallade dem arroganta inför Nintendo 64. De var i princip i samma sits som Sony var inför denna generationen, top of the world. Inget kunde röra dem. Trodde man.

    Faktum är att Nintendo under Gamecube-generationen gjorde ungefär lika många spel som nu. Jag har faktiskt kollat upp det för en tid sen. Fast till Wii blev det ju en fördelning av det vi kallar casual också. Så sortimentet tunnades ut för oss som ville ha core-titlar, och här räknas så klart allt som är klassiskt Nintendo, häftiga äventyr etc. Sen vet jag inte hur det låt till på N64. Nintendo gjorde väl bra ifrån sig men där hade dom också Rare som stöttade dem något ofantligt! Utan Rare hade Nintendo 64:ans sista år varit patetiskt.

    Sen nöjer jag mig inte med att tänka för mig själv eller höra “Men, du du vet ju vad du får från Nintendo! Det blir ju ett Zelda, ett Mario etc etc”. Ja, jag vet att det kommer men jag vill se det och framförallt vill jag se spelens “hook”. Jag vill veta vad som gör t.ex. nästa Super Mario-spel (dom i 3D) speciellt så jag vill skaffa det. Det duger inte att säga “det kommer” för då an jag lika gott vänta med att skaffa konsolen. Jag väljer att inte bara lite blint på dem liksom. Jag gör det inte direkt mot någon annan så varför särbehandla Nintendo?

  14. Tommy Håkansson skriver:

    Vandrarhem: Jag förstod att du menade den typen av spel och inte exakt de spelen. Såna spel kan inte konkurrera på Wii. Det hade behövts bättre hårdvara för det eftersom bombastiska actionspel med setpieces och whoa-ögonblick vilar så tungt på den visuella upplevelsen.

    Att Wii inte fått mycket stöd från tredjepart (om vi nu faktiskt köper den premissen rakt av) har säkert att göra med det faktum att de flesta utvecklare inte kan göra bra spel med begränsad hårdvara. Men så har tredjepartsstöd dessutom alltid varit lite av ett problem för Nintendo, även innan Wii.

    Gillar man inte Nintendos spel har man ingen anledning att köpa Nintendos konsoler. Så tror jag det kommer fortsätta vara, tyvärr.

    Alexander: Så du säger att Nintendo släppt färre kärntitlar till Wii än de gjorde till N64 och GC? Att det “tunnats ut”? Minns du ungefär hur många färre i så fall?

  15. Nej, det gör jag tyvärr inte Tommy. Men jag minns att när jag klagade på de för en tid sen så gick jag tillbaka och kollade listor av lanserade Nintendo-utvecklade spel på Gamecube (N64-har jag inte koll på) och då visade det sig att de var av snarlik mängd men på den tiden fanns det ju inga Miis, Wii Sports, Wii Fit, Party och de typen av spel. Det är fortfarande Nintendo-spel men det är inte den typen av Nintendo-spel Nintendo-fansen (från 80/90-talet) vill ha. I grund och botten handlar det om en generation spelare som håller på att växa ifrån ett företag och inte riktigt kan acceptera att Nintendo servar deras smak längre, fast det varit likartat hela tiden.

    Det är inte nödvändigtvis Nintendo som ändrat sig så mycket så som spelarna och dess smaker. För 15-20 år sen hade vi säkert uppskattat Wii Sport Resort men i vår värld är Nintendo synonymt med Zelda, Mario, Metroid, Pilotwings, F-Zero osv och när vi får mindre av det blir vi besvikna.

    Och skall det vara så svårt för Nintendo att påbörja ett helt nytt varumärke av äventyrssnitt istället för att mala på med samma gamla serier?

  16. Tommy Håkansson skriver:

    Då är det ju bara att spela samma antal kärnspel som innan, och helt enkelt strunta i casualtitlarna. Förstår aldrig folk som blir upprörda över spel de inte själva gillar. Just don’t buy them. Samma sak ser jag inom film och musik också.

    Angående nytt varumärke. Vad det står för titel på spelens omslag bryr jag mig mindre om. Nintendo får gärna mala på med samma gamla serier så länge de bjuder mig på nya gameplaymoment. Och än så länge bjuder ett spel som Super Mario 3D Land på fler nya inslag och idéer än de flesta nya varumärkena som släppts de senaste 5 åren.

  17. Problemet är ju inte vad folk inte gillar (eller jo, det är det ju) utan många känner ju att casual-spelen vattnar ur resten av utbudet, vilket dom gör och därmed känner core-gruppen att dom får mindre av intresse på en Nintendo-konsol. Kombinera sen det med det vanligtvis skrala tredjepartsutbudet så ser Nintendos konsol mager ut i jämförelse med de två andra. Så det “fansen” får i slutändan är en Nintendo-låda som nu, enligt dem, ger dem färre spel av typen dom vill ha samtidigt som de inte får ett ordentligt tredjepartsutbud. Där finns problemet.

    Sen får vi bara vara överens om att vara oense om det där med nya varumärken för jag känner att mycket av Nintendos varumärken börjar stagnera och inte känns lika spännande längre.

  18. Tommy Håkansson skriver:

    “[…] många känner ju att casual-spelen vattnar ur resten av utbudet, vilket dom gör och därmed känner core-gruppen att dom får mindre av intresse på en Nintendo-konsol.”

    Fast det där är ju inte ett dugg faktabaserat alls.

Skriv en kommentar