Recension

Professor Layton and the Miracle Mask (3DS)

Nu är det säkert en sådär tre veckor sedan Layton gjorde sin 3DS-debut med The Miracle Mask, och även om jag (försökt) prata en hel del om spelet i Svamppod fyrkant har jag fortfarande inte skrivit en riktig text om det. Jag tänkte försöka göra det nu, och med hjälp av min sambo (som kommit länge än mig i äventyret) försöka redogöra för mina tankar och åsikter. Det är mycket som är nytt och annorlunda, men minst lika mycket som är exakt som alltid. På gott och ont. Du som är bekant med serien kan till exempel säkert svara på de här frågorna utan större problem, oavsett om du spelat Professor Layton and the Miracle Mask eller inte.

1. I början av spelet får Professor Layton…

a) En sjukdom…
b) Ett brev…
c) En present…
d) En anklagelse…

2. Som kommer från…

a) Polisen…
b) Presidenten…
c) En släkting…
d) En gammal vän…

3. Och han får veta att…

a) En skatt har stulits…
b) Ett mysterie äger rum…
c) En man står oskyldigt anklagad…
d) Spöken skapar oro…

4. Och åker genast till…

a) Ett fjärran land…
b) En kommersiell färja…
c) En idyllisk liten ort…
d) Ett pittoreskt London…

5. Där vi får veta saker om Laytons…

a) Förlutna…
b) Familjedrama…
c) Välgörenhet…
d) Kärlek för barn…

… Och att invånarna är galna i pussel, och så vidare. Det är med andra ord väldigt lätt att skapa ett Layton Drinking Game av seriens ständigt återkommande element. Ändå är det här det Layton-spel som grabbat tag i mitt intresse allra mest sedan den tredje delen. Kanske till och med sedan den första. Kanske är det för att sättet man utforskar världen på är så mycket bättre och mer strömlinjeformat att det känns som att man tar sig framåt mycket fortare. Jag står inte längre stilla och synas varenda skärm tills allt är hittat, utan känner mig bekväm med att helt enkelt följa dit storyn leder mig. I stället för att picka överallt i jakt på mynt och pussel behöver du nu bara scanna omgivningen med ett förstoringsglas, och när den ändrar färg vet du att det är något klickbart. Underbart!

Här finns några av seriens absolut bästa pussel, men tyvärr även några bottennapp
Det känns som att varje Layton har pussel som till stor del bygger på ett tema. Pussel, matematik, gåtor, visuella klurigheter. Det känns som att varje spel har extra mycket fokus på något sånt här tema. Det The Miracle Mask gör bra är att undvika matematiken och i stället fokusera på många visuella klurigheter, vilket ibland hjälps av 3D-funktionen. Visst kommer 3D-effekten vara av den mesta tiden, utom när jag har på den under filmsekvenserna. Men ibland blir pusslen lite lättare att lösa tack vare den, som när man ska räkna flaggor på linor och lättare vill kunna hålla reda på vilka linor som redan räknats. Här finns några av seriens absolut bästa pussel, men tyvärr även några bottennapp. De fantastiska väger dock lätt tyngre än de lite ruttna, och inget annat spel i serien har nog så här många riktigt bra pussel.

Och på tal om ojämnheter så är minispelen i The Miracle Mask inget undantag. Här finns det fantastiska minispelet där man ska guida en enkelspårig robot, men även det helt meningslösa minispelet där du ska lära en kanin spela teater. Ja, fråga mig inte. Mot spelets slut byter dock spelet skepnad ett tag, då Layton och hans vän utforskar djupa katakomber i ett sorts RPG-upplägg som liknar en simpel variant av Zelda. Det fanns även ett RPG-inslag i det senaste spelet som vi i Europa inte fick ta del av, men i The Miracle Mask är det en stor del av spelets huvudberättelse så nu kan man inte neka oss nöjet!

Allt som allt är Layton samma mysiga fabror i nya kläder. Vissa kommer ogilla att 2D-animationerna av stadens invånare ersatts av 3D-modeller som viftar med armarna. Men alla kommer nog vara överens om att förändringarna i t.ex. navigeringen är för det bättre. Spelet har förmodligen fler starka pussel än någon av sina föregångare i serien, men spelar du Layton för storyn kommer det kanske kännas lite för mycket “been there done that”. Betyg och kort recension kommer som vanligt i månadsresumén!

Kommentarer

  1. Julius Guldbog skriver:

    Trevlig recension! Efter att ha spelat ett äldre Layton-spel efter att jag klarade Miracle Mask är det häftigt att se hur mycket 3D-figurerna verkligen tillför i karaktär och värme. Teckningarna i de tidigare spelen är fortfarande extremt snygga, detaljerade och personliga, men hela spelet har i och med grafikuppdateringen blivit så mycket mer levande och mysigare tycker jag. Det är inte dess största merit, men en av de viktigaste för den totala spelkänslan.

Skriv en kommentar