Skitsnacksblogg

Anders list of Awesomeness 2012 | #05: Chronicle

I min ytterst personliga lista skriver jag om händelser eller populärkultur som jag uppfattade som awesome under 2012. Ett inlägg i taget, hela vägen fram till nästa år.

Under ett filmår där superhjältar dominerat vita duken är det nog lilla indiefilmen Chronicle som lyckats fånga det jag gillar med superhjältar och övernaturliga krafter allra bäst. Jag är inget fan av “Found-footage”-tekniken men måste ändå erkänna att konceptet fungerar väl i linje med vilken film man ville göra.

De små, svinsnygga specialeffekterna var lika svindlade som imponerande. Dock var det karaktärsutvecklingen som jag fann som allra mest intressant; vad som egentligen händer med en grupp tonnåringar när de kommer över dessa superkrafter. Skådespelarensemblen var även den intressant, med få igenkänningsbara namn men med flera insatser som lämnade avtryck inför framtiden.

En av få filmer som fick mig att säga “- Wow” under 2012.

Kommentarer

  1. gabbay skriver:

    Nja jag håller med att Chronichle var bra mycket bättre än man trodde men det finns extremt mycket svagheter med denna film. För att nämna några så har vi: one camera stilgreppet nördens förvandling med mera.
    Årets film måste bara bli det The Master av paul thomas anderson mannen bakom en av 2000-talets bästa film There Will Be Blood. Philip seymour hoffmans bästa roll är för övrigt Magnolia.

    3/5

  2. Anders Brunlöf skriver:

    gabbay: Tycker inte heller om konceptet med “found-footage”. Men jag tycker inte det var mer beklämmande här än i någon annan film med samma stilgrepp. Och jag gillade verkligen nördens förhandlingen. Man visade inte för mycket och lät därmed tittaren dra egna slutsatser. Jag gillar sånt.

    The Master har varit på min peppmätare sedan forever och jag har svurit mig svart om tungan då filmen aldrig verkar komma till svenska biografet. Paul Thomas är en av mina favoriter och minns jag allt rätt var väl det också han som gjorde Boogie Nights? Både Philip och Joaquin är favoriter, med Philip som vinnare och husgud.

    Jag gillar verkligen Magnolia och det är definitivt en av de bästa Hoffman gjort. Fast min kärlek till Almost Famous går ej att förneka, även fast Philips medverkan är minimal.

Skriv en kommentar