Det finns inte många anledningar att spela Inversion. Det är en extremt blek Gears of War-klon med aptråkigt gameplay, rutten estetik, pisskass story, vidrigt manus och än vidrigare röstskådespeleri. Inte mycket att hänga i julgranen, alltså. Men på förhand hade det hade ändå en sak som talade för sig: en intressant gimmick.

Man kan komma ganska långt med en väldigt grundläggande spelmekanik om man har en schysst gimmick att sexa upp det hela med. Planen med inversion var att låta en upfuckad gravitation stå för det där lilla extra. Problemet var bara att hela utvecklingsteamet på Saber Interactive tydligen led av en kraftig brist på talang och begåvning.

Det är inte så att delarna med vriden gravitation är sämre än någon annan del av spelet. De är inte dåliga i meningen att de är trasiga. Nä, felet är att de helt och hållet saknar existensberättigande eftersom de inte tillför ett endaste jävla litet dugg.

Det finns ingen som helst ambition att göra något spelmekaniskt intressant av effekten, varken i form av spännande inslag i strider eller i någon form av problemlösning. Man rör sig längs en klaustrofobiskt linjär bana och får vid förbestämda punkter uppleva hur gravitationen skiftar och karaktären får fotfäste på en vägg. Men om allt på väggen ser ut och agerar precis som på marken kunde jag, faktiskt, lika gärna ha sprungit på marken.

Men det som var grädden som fick moset att rinna över och placerade Inversion i den absoluta svamptoppen vad gäller Sämst Förvaltad idé 2012 var spelmakarnas försök att slänga in lite tyngdlöshet. Lite lattjo, sådär, kan man ju tänka. Fritt flygande eldstrid. Döcoolt.

Värdelösheten i det här spelmomentet ger fortfarande akut klusterhuvudvärk
Nej. Nejnejnejnejnej. Fy. Jävla. Fan. Värdelösheten i det här spelmomentet ger fortfarande akut klusterhuvudvärk vid blotta tanken. För inte fan är det något fritt flygande vi pratar om. Nejhehejdu, det kan du ta och glömma. Istället handlar det om att trycka styrspaken i nästa plattforms generella riktning, tills den får en pedagogiskt vit kant, och sen trycka A. Då flyger karaktären, alldeles av sig själv, till den. Processen upprepas sedan tills det att man når fast mark igen, då och då avbruten av att fiender flyger in och en förvirrad eldstrid inleds. Begränsad rörlighet ihop med stenkorkad AI är inte lika superskoj som det kanske låter på pappret.

Om det inte framgått drar jag mig alltså från att rekommendera Inversion till mina vänner. Och det är tråkigt. För det är inte många FPS per år som försöker sig på något utöver ”ta sig från punkt a till punkt b och döda alla däremellan”. Nu kan man ju diskutera huruvida Saber Interactive faktiskt försökte sig på något utöver det vanliga eller om det bara var skitsnack, men de sa det i alla fall. Och idén hade potential.