Nu kommer jag släppa en bomb här, en obekväm sanning för alla oss gamers; det kvittar om man blir förtidspensionär vid 20 års ålder, blir ekonomiskt oberoende av en trisslott eller blir den miljonte kunden i din lokala spelbutik som ger dig gratis spel resten av livet – du kommer inte kunna uppleva alla spel som du vill.

Jupp, så är det.

Det är en insikt som kanske inte alla har kommit till, men som är väldigt viktig att betona eftersom det kan minska stressen många känner. Stressen över att man måste hinna spela allt nytt som kommer samt alla gamla klassiker man missat.

Jag tillhör den klicken som har missat en gigantisk mängd titlar genom åren, till exempel så har jag aldrig spelat något ur varken Metal Gear, Final Fantasy eller Resident Evil-serien, och har ibland känt ångest över hur man ska hinna med allt man vill uppleva med handkontroll i näven. Tid och pengar spelar ju naturligtvis in i denna ekvation och jag är nog inte ensam om att ha suktat efter recensions-ex som spelbloggar och skribenter blir tillskickade. Men jag har förstått det senaste året att det inte heller är en dans på rosor, recensions-ex av dåliga spel SKA fortfarande spelas och skrivas om, ett åtagande som man som konsument inte behöver dras med.

Min ångest över att bli äldre och få allt mindre tid till spelande har dock dämpats den senaste tiden och det beror på att jag tog denna vilja och ångest och omformade det till ett projekt, närmare bestämt en podcast där jag och min kamrat bockar och betar av spel från en given lista och därmed spelar ikapp våra ”missade” spel. Det är ett gigantiskt projekt som kanske aldrig slutförs, men plötsligt finns det ett högre syfte och en given mängd specifika spel som ska spelas, och detta lugnar mig, konstigt nog.

Spelande som intresse ska präglas av spelglädje, inte av att hinna beta av så många spel som möjligt, det inser jag nu. Att förvandla sitt spelande till projekt i form av en blogg, podcast eller forum ger det än mer betydelse och ger, åtminstone mig personligen, ett bättre förhållande till mediet samtidigt som det utforskar vad spel verkligen betyder för en, något som Anders Brunlöf experiment är ett utmärkt, om än något extremt, exempel på.

Så stressa inte upp Er! Ni kommer ändå aldrig uppleva alla pixlar och polygoner som ni önskar. Fundera istället på vad ni verkligen vill spela och njut av upplevelsen.

Text av Mattias Sörbom

Mattias är utbildad filmvetare i sina bästa år samt passionerad tv-spelare och trebarnsfar. Driver spelblogg och podradion Play Before You Die med sin vän Peter. Bet sönder en NES-handkontroll när han var liten. Har aldrig spelat ett Final Fantasy-spel, men har däremot ägt allt från Vectrex till R.O.B. och är nog allmänt en högst medioker gamer, men kontrar med en störttjusig Big Daddy-tatuering.