Jag har uppenbarligen svårt att släppa taget om Batman riktigt än. Andra tidningar med andra hjältar har köpts in, troligtvis ganska säkert så är många av dem jättebra och superspännande, men ingen av dem har blivit upplockade ännu. Jag är fast i Gotham City, en stad och ett universum jag har lärt mig älska. Det känns mer och mer bekvämt för varje gång jag återbesöker staden.

En stor del av nöjet är att upptäcka de ibland små och ibland stora skillnaderna
Earth One är dock en intressant tolkning som kastar mycket av det vi redan vet om Batman och hans universum åt sidan. I ett alternativt universum, på “Earh One”, är det inte längre Ra’s Al Ghul som tränat Bruce, utan Alfred. Batman själv är inte heller lika strategisk och kylig i sina handlingar, utan drivs på mer av ursinne och hat. Batmans största fiende är Mr. Cobblepott, “Pigvinen”, som i detta album både är borgmästare och främste antagonist. Skillnaderna är lika många som betydande och en stor del av nöjet med hela albumet är att upptäcka de ibland små och ibland stora skillnaderna.

Även om allt detta är kittlande och roligt så fastnar jag samtidigt inte för Earth One på samma sätt som i andra seriealbum. Handlingen berättas på ett Tarantino-likt, ostrukturerat sätt. Man hoppar mellan då, nu och framtid kvickt och tvärt och det blir svårt att få en regelrätt “build-up” till den stora finalen. Och allt går väldigt fort, vilket landar i en i slutändan ganska tunn upplevelse. Tidningen var över i en sittning och även om den var intressant och underhållande så hade jag helt enkelt behövt mer för att läsningen skulle lämna ordentliga avtryck.

Du hittar tidningen för en relativt billig slant och det är helt klart värt det att ge den en läsning, för även om upplevelsen är tunn så kommer de små skruvarna, förändringarna och subtila referenserna att kittla gott i serienörds-nerven.