Det här inlägget är ett svar på en krönika som skrevs på Fragbite. I den krönikan för skribenten HandyDandy fram åsikten att spel var svårare och bättre förr. Och det är delvis sant. Men det är även delvis en åsikt som formas av att man bara tittar på en del av spelklimatet. Först och främst vill jag påstå att svårt inte automatiskt innebär bra, och lätt inte automatiskt innebär dåligt. Jag tycker inte ett spel måste vara utmanande för att vara en bra upplevelse. Hur många gånger dog man i Journey, till exempel? Är det ett dåligt spel för att det inte är utmanande och svårt? Absolut inte. Det skulle faktiskt bli ett sämre spel av det. Och jag undrar om detsamma inte gäller de flesta Kirby-spelen, som förresten är fina exempel på lätta spel från förr.

Men det är solklart att spelutbudet fortfarande har gott om utmanande spel
Den som tittar åt fel håll kommer inte se mer än semirealistiska korridorskjutare med quicktime events. Det är lätt att bara se de största spelen, eftersom det är de spelen som syns mest. Dina Call of Dutys och Assassin’s Creeds är de spelen som anpassas mest efter en så bred och mångsidig publik som möjligt, men väldigt olika erfarenheter och förutsättningar. Men det är solklart att spelutbudet fortfarande har gott om utmanande spel som Dark Souls, Trials Evolution, The Witcher och Bayonetta. Speciellt om man ser till indiescenen med spel som Bit.Trip Runner, Super Meat Boy och VVVVVV. Till och med Nintendo erbjuder rejäla utmaningar i spel som Donkey Kong Country Returns. Eller Super Mario 3D Land, om man ger sig in på spelets andra runda. Om man vill kan man vara cool och säga att Super Mario 3D Land inte var ett dugg utmanande, men det är fan så mycket mer utmanande än Super Mario Bros 2 någonsin var.

Men viktigast av allt är att spel idag är mer pedagogiska. Då menar jag inte påträngande tutorials och quicktime events, för det tycker jag bara är lat och dålig speldesign. Jag menar bland annat att billiga utmaningar, trial & error och leaps of faith inte alls är lika vanliga som förut eftersom speldesign i överlag har blivit bättre och mer pedagogisk. Skribenten nämner tidsbegränsningar som något hen saknar. Det är ett bra exempel på en billig utmaning som lata utvecklare använder sig av. Varför? Jo, för att ALLT kan göras svårt av tidsbegränsning, utan att den som designar momentet måste tänka till minsta lilla. Är det svårt att knyta dina skor? Självklart inte. Men försök göra det på fem sekunder. Det är ofta jag ser pedagogik i moderna spel kallas fördummande, medan sånt här hyllas. Battletoads är svårt, men det är inte ett bra spel. Samma sak kan sägas om många, många spel från förr.

Självklart tycker vi det var bättre förr när så gott som alla spel riktade sig till oss och vår smak
Ja, en del var bättre förr. Speciellt inom vissa genrer som förstapersonsskjutare och JRPGs. Men i överlag vill jag påstå att spelklimatet är mer mångsidigt och mer pedagogiskt idag än förut. Anledningen till att många kanske upplever att det finns fler dåliga spel idag, är förmodligen för att industrins publik har breddats, och vi inte längre är den enda målgruppen. Självklart tycker vi det var bättre förr när så gott som alla spel riktade sig till oss och vår smak. Som tillfredsställer det vi tycker spel ska handla om — utmaning. Men om vi tänker efter, var det verkligen bättre? Har vi verkligen färre svåra och utmanande spel idag, eller känns det bara så för att den sortens spel inte längre utgör en lika dominerande procent av utbudet?

Det finns fortfarande lika många svåra och djupa spel för dig där ute. De är bara lite svårare att hitta eftersom det plötsligt finns andra spel för andra spelare också.