Krönika

Överdrivet kritisk?

Vad jag kan minnas har jag aldrig gett ett spel full pott. Inga femmor av fem eller tior av tio. Vad jag kan minnas har jag aldrig spelat ett spel jag skulle ge full pott. Fyror och nior har jag spelat, absolut, men full pott? Nä, jag tror faktiskt inte det.

Jag tycker att full pott är ett spel som i princip inte hade kunnat göra något bättre. Ett spel som gör allt som det gör helt perfekt (eller snudd på). Och det händer i princip aldrig, enligt mig. Men jag börjar undra om det inte är mig det är fel på, om jag inte är lite väl hård.

bioshockinfinite_flaggor

Skitbra. Men inte 5/5.

Jag har sett flera filmer jag skulle ge 5 av 5. Inte jättemånga, men en del. Problemet när det kommer till spel är att det finns så många fler parametrar att ta hänsyn till. Om ett spel försöker berätta en riktig historia så bedömer jag den på samma sätt som jag hade en film. Handling, skådespeleri, manus, allt måste vara bra. Samtidigt så måste spelbarheten vara på topp och helst av allt ska de fungera bra ihop.

Ta Bioshock Infinite som exempel. Skitbra spel, verkligen. Solklar 4/5. Varför inte 5? Storyn var bra, riktigt bra. Spännande, intressant, oväntad och väl berättad. Men som Tommy sagt vid flera tillfällen, spelbarheten gick inte riktigt ihop med handlingen. Jag tyckte att det var jättekul att springa runt och mörda knäppa kultsnubbar, men det blev lite väl mycket. Och att rota i 347900 lådor kändes av och till jävligt omotiverat. Och mina tankar om gömda saker i linjära spel har jag redan klargjort.

Tomb

Du är grym, Lara. Men nog fan skulle du kunna vara bättre.

Samma sak gäller för Tomb Raider, ett annat av årets riktiga toppspel. Jag hade skitkul med Tomb Raider. Men det finns för många saker jag inte tyckte var helt top notch för att det skulle bli en fullpoängare, enligt mig.

Men har jag rätt? Ska man vara såhär kritisk? Borde jag skärpa mig och inte vara så jävla svårflörtad? Eller är alla andra (*host* Ludde *host*) alldeles för givmilda när det kommer till betygen?

Vad tycker ni? *läskigt Uncle Sam-pekfinger*

Kommentarer

  1. KasseJasse skriver:

    Det har en poäng i det du säger Linus.
    Det finns inte några spel som är fem av fem, men väääldigt nära.
    Jag skulle påstå att Bioshock Infinite är en 4.5/5 om man ska vara pett noga. Som tommy säger så är det väldigt mycket shooting moment, dock så känner väl jag att det inte att jag tröttnar på dom momenten.
    Allting runt omkring spelet, storyn, grafiska stilen, karaktärerna, Columbia. När man kan bygga upp ett sånt otroligt bra upplägg så att jag är helt fängslad av det som händer på skärmen. Så kanske den borde vara värd en 5/5.
    I den senaste Svamppoden tog dom upp en väldigt väldigt bra sak när det gäller sifferbetyg. Att det är själva upplevelsen från sitt eget perspektiv man betygsätter.

    Så i mitt fall är nog Bioshock Infinite en 5/5 om man räknar spelet som en upplevelse.

  2. SpeLinnea skriver:

    Jag känner lite så att om man tvunget vill sätta sifferbetyg så håller mna gärna igen för att toppbetyg är ju VÄRLDENS BÄSTA SPEL. Det är väl lite det man kan släppa lite på, för att ett toppspel behöver ju inte vara klanderfritt för att ge toppbetyg. Letar man fel så hittar man dem, var så säker, då är inget spel plötsligt värt högsta betyg.

    Jag brukar se 5/5 eller 10/10 som “mästerligt i sin genre” men aldrig som felfritt eller perfekt. Sen är ju betygsskalor i sig ett jävla bajsslott, men det tar vi en annan gång.

  3. Tobias skriver:

    Tycker KasseJasse är klok när han skriver att “Det är själva upplevelsen från sitt eget perspektiv man betygsätter”.

    Jag tycker till exempel att XCOM: Enemy Unknown som jag spelar nu är helt grymt, till och med 5/5, för det har fängslat mig totalt. Jag tänker på det ständigt, nya taktiker som ska prövas och vad jag ska koncentrera min forskning på etc. Jag försummar till och med i viss grad skolarbetet för att spela mer. Inlevelsen är total och det är skitkul.

    Sen finns det saker att klaga på, framförallt hur mycket som man måste ta reda på själv som spelet inte förklarar för en, vilket ju faktiskt påverkar spelbarheten.

    Men i min bok, min personliga upplevelse, så är det 5/5.

  4. Christoffer skriver:

    Håller helt med dig.

    Bara fortsätta vara kritisk recensenter som ger höga betyg runt omkring sig tappar trovärdighet relativt fort i mina ögon.

    Man kan inte tycka alla spel är fantastiska så är det bara.

  5. Michel skriver:

    Jag håller med dig. Dessutom tycker jag att vara kritisk är en bra egenskap. Jag känner att bristen i spelmediet, några av dem tar du ju upp, i själva verket är brist på fantasi (inte brist på tekniskt kunnande eller tekniken överhuvudtaget – då skulle ju alla spel som kommer efter Space Invader vara och bli bättre och bättre). Man tycks helt enkelt ha svårt att bortse från sitt eget medium – hur många gånger ska vi behöva se speltillverkarnas mer eller mindre referenser (och rena rama stölder) till varandra? Skyrims klassiker “I used to be an adventurer like you, then I took an arrow to my knee” omvandlat till en dodgerörelse i Tombraider!

    Jag hörde ett föredrag av Chet Feliszek (Valve) för inte länge sedan. På frågan om hur man kan bli en bra spelutvecklare, svarade han: “Learn how to code!”. Jag tror han har fel, det är väl själva programmeringen som håller fast utvecklarna vid mediet. Visst är det bra att kunna programmera – man ser de tekniska begränsningarna – men jag tror att spelindustrin behöver förnyas och få nya idéer, och detta verkar som det ser ut bara kunna ske utifrån. (Och utan ekonomisk press från publishers skulle ju många spel sannolikt ha blivit bättre – t ex stackars Visceral games som ju inte på allvar kan tycka att Dead Space 3 är bättre än ettan!? Egna pengar är också bra – se på Valve – även om det tar längre tid så har de i alla fall förhoppningsvis sin integritet kvar).

    Jag tror vi ska börja undersöka våra egna förväntningar eller förhoppningar på mediet och ställa frågorna (vilket kritiken ibland glömmer): vilka krav ställer jag på spelmediet? Hur ska ett riktigt bra (10/10) spel vara? Förväntar jag mig att ett spel som gjorts med en film som förlaga ska vara exakt detsamma eller har spelet något nytt (intressant) att tillföra? Sannolikt har vi inga enkla svar på frågorna, och inte heller några absoluta exempel eller referenser. Kanske är våra förväntningar för höga på mediet? Kanske tar vi spel på för stort allvar? U tell me.

Skriv en kommentar