Månadsresumé

Månadsresumé: Maj

Sommaren är definitivt här och det märks på spelskörden.

Herr Lundblad har denna månad dammat av sin Wonderbook och spelat Apa.

Donkey Kong Country Returns 3D (3DS)

Donkey-Kong-Country-Returns-3D_3DS-p3DS börjar mer och mer visa på att det är den bärbara konsol som erbjuder de bästa spelen. Tidigare i år spelade jag det supermysiga Luigi’s Mansion 2 och nu detta. DKCR3D (som det förmodligen förkortas) är ett extremt underhållande, utmanande och varierat plattformsspel. I mina ögon är det en så kallad “måste-ha-titel” till 3DS.

Diggs Nightcrawler (PS3)

diggsnightcrawlerpkenI och med detta spel, visar Sony att deras Wonderbook faktikst är riktigt kul att spela med. Personligen trodde jag att det inte skulle bli så mycket mer av boken, efter Book Of Spells, men nu är jag väldigt nyfiken på vad som komma skall, till denna plattform. Är det lika välgjort som Diggs Nightcrawler är jag beredd att öppna upp boken, vilken dag som helst.

På grund av tekniska problem har Tommy bara spelat ett enda spel, och egentligen knappt ens det.

Resident Evil Revelations (Xbox 360)

rerResident Evil Revelations på 3DS är det bästa i serien sedan Resident Evil 4. Xbox 360-versionen är samma spel, på gott och ont med stundtals tveksamma texturer. Capcom har inte direkt sprutat på med gräddkanonen runt kanterna, och här finns till exempel inget co-op läge för kampanjen. Men i ärlighetens namn spelade jag på grund av tekniska problem några timmar in i kampanjen aldrig klart Xbox 360-versionen. Så i stället för en proper recension av Xbox 360-versionen hänvisar jag till mina åsikter om 3DS-versionen. Varför en trea i stället för en fyra? För jag förväntar mig mer grädde på kanten med extra spellägen och funktioner när ett spel portas till storkonsolerna.

Samson har haft crunchtime på jobbet som aldrig verkar ta slut och har därför knappt hunnit spela.

Metro: Last Light (PC)

Metro-Last-Light-PCTill synes är MLL precis lika stel som förstapersonsskjutare var i början av sjunde konsolgenerationen. Merparten av kampanjen består av att följa en NPC som måste låsa upp nästa dörr och däremellan skjuter man monster. Det som gör att detta ukrainskutvecklade spel skiljer sig från mängden är dels den oerhört täta stämningen men också den östeuropeiska hänsynslösheten. Du får aldrig riktigt tid att värja dig mellan attacker och dina fiender struntar blankt i om du behöver gå in i en meny till exempel. Detta lyfter vad som annars hade varit en ok shooter till en riktigt härliga upplevelse.

Skriv en kommentar