Skitsnacksblogg

5 rock-akter som kan få mig att överväga en festivalsommar (igen)

Jag fyller 30 i år. Detta innebär att jag blir gammal på riktigt och får säga farväl till diverse ungdomliga nöjen. Även om det inte ännu går någon nöd på mig så har festivallivet passerat för min egen del, och det ska mycket till innan jag trycker in mig själv i ett festivaltält igen.

Hur mycket undrar du? Ja här nedan har vi fem mer eller mindre uppenbara artister/band som kan få mig att söka mig mot leriga åkrar och ljummen alkohol igen;

Rage Against the Machine


Troligtvis en sämre spelning än vad jag egentligen upplevde var på Hultsfred 2008, när bandet som “inte längre fanns” äntrade Hawai-scenen. Jag var lyrisk, och tyckte då att den ena svintighta hit:en efter den andra radades upp och att hela halvön gungade konstant. Andra har kallat den för en ganska ordinär och förutsägbar spelning, men jag var för glad, för full för att uppleva något annat än eufori. Rage Against the Machine är favoriter sedan länge och man har nu lockat med en återförening i flera, långa år. Det är dags. Nu.

Biffy Clyro


Det mest uppenbara vaket är också det som fick mig att inse att jag fortfarande tycker om att stå mitt i ett publikhav och hoppa, svettas och skrika. Spelningen på Trädgårn i Göteborg i februari var riktigt jävla bra och jag har nu sett mina absoluta favoriter två gånger. Idag sitter jag med en enorm mersmak, inte bara för att de alltid är bra live, utan också för att jag fortfarande inte upplevt några av bandets bästa låtar live. Det finns ju en hel del, trots allt. Ge mig mer, Biffy!

Jack White/The White Stripes/The Raconteurs


Det spelar egentligen ingen roll i vilken konstellation jag får se herr. White. Han är en fantastisk låtskrivare, musiker och frontman, och jag skulle mer än gärna uppleva hans musik så som egentligen all musik är tänkt att upplevas; live, in your face. Det gung, den tyngd och det driv som finns i hans musik är sällsynt idag. Jag kan ge er fler anledningar till att beundra denna man och det han gör. Vad sägs om 20 anledningar? Jag är relativt övertygad om att en kväll med Jack White, oavsett sällskap, skulle bli en fantastisk afton.

The Naked and Famous


Debutplattan från 2010 tog mig med storm. Jag dras fortfarande idag med i Young Blood och uppskattar den lagom ostiga Girls like you väldigt, väldigt mycket. Alldeles nyligen bekräftades det att bandet äntrat studion för att påbörja inspelningarna på uppföljaren, och jag är toktaggad. På iTunes-festivals spelning 2011 tyckte jag mig se ettt riktigt stabilt liveband dessutom, så de får gärna masa sig hit, illa kvickt.

Weezer


Jag har egentligen ingen större koll på hur ofta Weezer besökt våra breddgrader, men jag har en stark känsla av att det inte är särskilt ofta. De verkar vara bekväma i sin lättsamma, amerikanska bubbla. Vilket är synd, för Weezer är ett av de få band jag rådiggat under en längre epok, och med en gedigen samling låtar i bagaget är jag ganska säker på att en festivalspelning en ljummen sommarkväll skulle kunna bli ett riktigt fint minne. Jag skulle då göra mitt bästa för att bjuda upp till rejäl allsång.

Hur ser er lista ut?

Skriv en kommentar