Features är ett nyckelbegrepp i spelindustrin. På ett sätt som är unikt för spelmediet listas diverse lösryckta aspekter ur spelet som ”features” som på något sätt är menade att kvantifiera upplevelsen och göra det möjligt att jämföra ett spel med ett annat. ”Två miljarder vapen att välja mellan!” ”Coop upp till fyrtiotre spelare lokalt!” ”Dubbelt så många polygoner som i förra årets upplaga!”
Vad detta säger om spel som kulturmedium är såklart en enormt intressant fråga som kan debatteras och analyseras i många långa artiklar och krönikor. Men det får bli en annan dag. Idag ska jag lista ett antal features som inte är sexiga nog att sättas på baksidan av ett spel, men som borde vara en självklarhet.
”Du kan SKIPPA mellansekvenser!”
 Även om jag såklart inte tycker att man ska skippa mellansekvenser (jag hade en klasskamrat som lånade mitt exemplar av Jak II och klickade bort alla mellansekvenser, vilket resulterade i att jag bröt hans tjock-tv i två delar) så bör möjligheten alltid finnas där. Att se om samma mellansekvens om och om igen för att man råkar gå och dö är inte okej. Inte. Okej.
Obs! Möjligheten att klicka bort en mellansekvens ska finnas där, men det ska inte räcka med en knapptryckning. Det ska inte vara möjligt att råka klicka bort en mellansekvens. |
”Du kan PAUSA i mellansekvenser!”
 Att inte kunna pausa i mellansekvenser är märkligt nog fortfarande ett allt för utbrett fenomen i moderna spel. Det upplevs kanske inte som ett stort problem för många, men för mig tycks världen alltid vänta med att kräva min uppmärksamhet tills precis när en extra lång icke-pausningsbar mellansekvens drar igång. Låt mig pausa!
|
”Det finns undertexter!”
 Det skjuts. Det sprängs. Det vrålas. Och mitt i det försöker en röst i örat föra storyn vidare över en sprakande radiolänk. Jag har sällan problem att förstå vad de säger, jag har desto oftare problem att höra vad de säger. Ge mig undertexter. Alltid.
|
”Och checkpoints!”
 Kom igen gott folk, lay them sweet, sweet checkpoints on me. Fler checkpoints är så gott som alltid bättre än färre. Vill man öka svårigheten i ett spel är brist på checkpoints fel sätt att göra det på. Att misslyckas är okej, så länge ett misslyckande inte resulterar i repetition av en massa saker man redan klarat. Finns det en utdragen transportsträcka innan det som faktiskt är svårt, ja då kan det vara smart att sätta en checkpoint efter den, så att spelaren enbart behöver göra om det hen faktiskt misslyckades med. Jag tittar på dig GTA.
|
”Vi har inte gömt något!”
 Jag har klagat på det förr och jag kommer fortsätta tills spelutvecklarna slutar med de här dumheterna. Gör du ett sandlådespel, visst, gör saker bäst fan du vill. Det är inte skitroligt att springa runt och leta, men jag överlever. Om ni däremot gör ett linjärt spel där de flesta miljöer enbart besöks en enda gång: lägg av! Det är värdelöst att tvingas springa runt och gnida sig mot väggarna för att inte känna att man kanske missar något som man inte får fler chanser att ta. Värdelöst.
|
Det här är ju såklart bara vad jag tycker. Kanske tycker du att jag är en förbannad gnällspik som hänger upp mig på småsaker. Eller så tycker du att jag hänger upp mig på fel småsaker och har missat det absolut viktigaste. Oavsett: skriv av dig i kommentarerna.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Relaterade
Hear hear! Det borde vara lag på att dessa features ska inkluderas i spel. Och vad det gäller undertexter borde utvecklarna tänka lite på de som inte kan höra öht. Undetexter hjälper ju även dem. 🙂
Amen!
Det är möjligt att jag snor hela det här inlägget och lägger in det i min godnattbön. Bara så du vet.
Möjlighet till paus i mellansekvenser borde vara obligatoriskt. Speciellt om man är förälder och alltid måste vara på alerten.
En sak jag stör mig på i många spel är att man inte får välja om man vill ha undertext direkt när spelet startar. I Red Dead Redemption får man exempelvis se introsekvensen först, utan att få chansen att bläddra i ljud- och bildmenyn för att fixa till just undertexterna. Och att det dessutom är en sekvens som visas gör att jag inte vågar trycka på paus (för att se om undertextmenyn kommer fram) ifall att spelet skulle tro att jag vill skippa mellansekvensen. Vilket då för mig till din första punkt; mellansekvenser ska gå att skippa, men bara om man trycker två gånger. Då försvinner risken att råka trycka sig förbi viktiga händelser om ens barn behöver en. =)
Klockren lista. Del 4 är ju precis varför många retrospel är så plågsamt ikke-roliga idag.
Elin: Jo, för deras skull också såklart. Det tänkte jag på heeeela tiden.Inte aaaaalls så att jag är fullständigt självupptagen. Nejdå.
RetroPife: Jag vet EXAKT vad du menar (förutom barn-delen). Har varit med om precis allt du beskriver (igen, förutom barn-delen).
På de flesta moderna konsolerna fungerar det ju finfint att trycka på hemknappen för att pausa så gott som var som helst. Använder mig ofta av detta, även mitt i mellansekvenser. Vissa spel – främst på PS3 vad jag märkt – skiter dock fullständigt i detta.
undertexter är klart underskattade .. håller förresten med om allt i denna träffsäkra text 🙂