Nu till helgen kommer en stor skara människor samlas på Kistamässan för att spela spel, umgås, visa upp sin cosplay eller kanske spela in podcast. Det är fantastiskt härligt att träffa så många likasinnade samtidigt. Likasinnade som har en massa saker gemensamt. I folkmun dras de alla över en kam, de är nördar.

Missförstå mig inte nu, jag älskar vad den så kallade nördkulturen har gjort och gör för otroligt många människor som inser att de inte behöver vara ensamma med sina intressen. Vad jag däremot har svårt för är att vanligt folk, och även vi som tillhör gruppen, kallar oss nördar. Nördar, utan någon speciell inriktning före ordet. För det är så det har blivit, per automatik så förväntas jag vara intresserad av superhjältar bara för att jag gillar TV-spel och kollar på Game of Thrones.

Sherlock - Series 2Att vara nördig, enligt mig, är att vara väldigt intresserad av ett ämne och kunna bra mycket mer än den stora massan om ett ofta relativt smalt område. Raggarbilar, schlager eller just TV-spel. Nu förstår jag ju att just film, spel, serietidningar och TV ligger ganska nära varandra; det handlar om verklighetsflykt. Men jag kan ju inget om Stålmannen och har aldrig sett Dr Who (även om jag älskade Sherlock). Passar jag in i den här världen då? Både ja och nej verkar det som, för likt tjejer som har det tufft att bli accepterade i den här gemenskapen så är det ibland svårt att ta sig in och känna samhörighet när det blir kunskapstävling om Harry Potter och Star Trek på en TV-spelsträff. För jag är ju där för att spela spel och umgås, men förutsätts vara intresserad av Joss Whedon. För vi är ju nördar.

Är jag lipig nu? Ja lite, jag ser själv att det är småaktigt att bli upprörd för att någon antar att jag gillar nåt jag inte gör. Men det är ju det här med kategorisering. Varför måste vi låsa in oss i fack? Ordet i sig har ju gått från att ha varit nedlåtande till att idag nästan bli lite sexigt, tack vare den mobilisering av människor som hittat varandra och hittat acceptans. Och det är helt fantastiskt. Men vi ska inte glömma att vi alla är människor, med olika preferenser och tycken.
Jag tycker att vara nörd är att brinna för något, och det är oftast det som är den gemensamma nämnaren bland mina vänner, oavsett om det handlar om spel, musik eller nåt annat av mina intressen. Det är svårare att utforska människors olika sidor istället för att anta något baserat på förenklade stereotyper, men jag lovar att det är värt det.

Jag är en person som gillar TV-spel, bland annat. Kul att träffas, men anta inte att vi går i samma skor. Kalla mig kompis eller kalla mig spelare.
Men kalla mig inte nörd.