Hype är livsfarligt. Världens bästa skiva, film eller spel kan få sig en ordentlig törn om du innan du går in förväntar dig en massa saker som sedan inte uppfylls. Efter ett spelfritt år var det mycket jag ville uppleva. Högt upp på denna lista (för självklart fanns det en lista) var att testa Oculus Rift. Under sommaren anordnades det en mycket lyckad fest i Örebro där många av mina vänner fick testa en prototyp av maskinen. Jag avböjde såklart, men det var oundvikligt att inte ta in den fascination som spreds i rummet. Mina vänner var mer än lyriska och påpekade om och om igen med världens alla superlativ vilken otrolig upplevelse jag gick miste om.

En av Svamprikets närmaste vänner, Jacob ”Jickel” Michelsen, har tillgång till denna maskin. Det var han som ordnade fram maskinen på festen i Örebro och det var han som under förra veckan tog med sig mackapären hem till mig i Borås. Hypen hade vid det här laget övergått till mindre skepsis. Det är egentligen endast två små skärmar, med ganska dålig upplösning, i ett par glasögon med lite gyro-funktioner. Hur coolt kan det vara?

Med glasögonen på försvinner distansen mellan min värld och spelvärlden
Oculus Rift är precis så coolt som alla säger. Troligen ännu mer. Det är egentligen det enda jag behöver skriva. Den tunga utrustningen är riktigt obekväm och klumpig. Det tar några få sekunder innan jag helt och hållet glömmer bort detta faktum, och sveps med i det som två av mina primära sinnen till 100% nu ockuperas av. Skulle jag se samma grafik på det ”vanliga” viset, på en vanlig platt skärm skulle den uppfattas som primitiv och föråldrad. Men med glasögonen på försvinner distansen mellan min värld och spelvärlden. Jag kliver in i spelet på en helt ny nivå och polygonträd, basketbollar och armlösa händer har aldrig varit vackrare, eller mer fascinerande.

Under samma kväll får jag testa en rad olika spel. Eller nej, att kalla dem spel är egentligen fel. De är för det mesta endast teknikdemos, framtagna för att påvisa möjligheterna med detta koncept. Och jag ser verkligen möjligheter. I stort sett alla demos jag testar är framtagna av små grupper, ibland enskilda individer, under väldigt kort tidsram. Föreställningen av vad som skulle kunna vara, om större spelhus med större manskap och någon form av budget helhjärtat skulle utveckla spel till denna plattform är därav inget annat än svindlande. Det är något av det coolaste jag upplevt redan nu – hur skulle det då se ut?

Det känns som jag sett den verkliga, ganska overkliga framtiden
I spelklimatet idag pratar vi mycket om nästa generation, och syftar då indirekt på Playstation 4 och Xbox One. Någon stackare där ute kanske fortfarande hävdar att Nintendo WiiU tillhör nästa generation. Men efter denna i övrigt ganska ordinära vardag känns det som jag sett den verkliga, ganska overkliga framtiden. Den framtid som jag drömde om efter ha sett filmer som Gräsklipparmannen och Total Recall kan säkert aldrig bli en verklighet, men vad som faktiskt kan bli verkligt kanske rent av är bättre. Om inte annat så har denna upplevelse fått en stundtals ganska bitter låtsasnorrlänning att se betydligt ljusare på tv-spelens framtid.

Som avslutning vill jag dela med mig av en video som Jacob utan min vetskap filmade medan jag testade en undervattensdemo. Jacob intygade tidigt att det endast var en demo, och att jag inte hade något att frukta..

Tack så mycket Jacob. Ditt jävla as.