Krönika

Anti-sexismen gör mig förbannad

En av de saker som ”trendar” just nu inom spelkulturen är att ifrågasätta sexism i spel. I mitt twitterflöde finns det varje dag inlägg som på något sätt lyfter just sexism inom spelbranschen. Det pratas om bröstfysik, kläder (eller snarare brist på dem), objektifiering och brist på kvinnliga protagonister.

56064965cdde0bbdea25959ff2a4144dJag är, och kommer alltid vara, emot omotiverad objektifiering. Detta sker i stor utsträckning mot kvinnor idag, där bland annat den japanska spelkulturen som börjat få allt bredare genomslag på den europeiska marknaden bjuder på en nästan skrattretande objektifiering av kvinnor. Djupa urringningar, korta shorts, kläder som inte ens de mest vågade BDSM-utövarna skulle ha på sig är bara exempel. Rustningar som blir mindre och mindre ju högre stats de har är ett annat exempel på element som finns både i asiatiska och västerländska spel. Detta är genomgående för spel från alla världens hörn. Så visst, det finns en stark grund att stå på när man ifrågasätter hur speldesigners tänkte när de gjorde karaktärsdesignen.

SexyMen2Men det första som gör mig förbannad är den enorma skevhet som finns i debatten. Vågen är tippad åt att ifrågasätta sexism ur en kvinnas perspektiv, med stor brist på vinklingar. Hur skildrar spelkulturen män? Homosexuella? Transsexuella? Barn? Äldre?
På samma sätt som att spelutvecklare som fyller sina spel med lättklädda kvinnor ska spelutvecklare kritiseras för att de fyller dem med män vars svällande muskler slår vilken bodybuilder som helst. Spelbranschen ska ha kritik för att sexualisera både pojkar och flickor. Spelutvecklare bör följa t.ex. Biowares spår med att skapa möjlighet till både homosexuella och polyamorösa relationer, som i t.ex. Mass Effect och Dragon Age, för att sedan med solida argument avvisa motståndarna.

Än idag får inte samkönade par samma rättigheter i samhället som heterosexuella par
För det andra måste det vara okej för spelutvecklare att skildra den verkliga världen utan att anti-sexism-maffian står på barrikaderna och lyser strålkastare i ansiktet på dem. Som jag nämnde i min förra krönika så är världen en smutsig plats, fylld av våld, ojämlikheter och sexism. För 90 år sen fick kvinnan rösträtt i Sverige. Mina föräldrar var tonåringar när homosexualitet inte längre sågs som en sjukdom. Än idag får inte samkönade par samma rättigheter i samhället som heterosexuella par. I Sverige, vill jag påpeka. Går vi utanför våra gränser är världen ännu mer förskjuten. Jag anser att vilja ha realistiska, engagerande och storydrivna spel och samtidigt be utvecklarna ignorera hur världen ser ut på riktigt är en motsägelse som enbart kommer sluta i att spelutvecklare inte kommer göra de spel som de vill göra, utan snarare vad de tror att marknaden vill ha. Jag personligen vill inte ha spel där allt det mörka i mänskligheten är censurerat. Kom igen, det tror jag inte ni vill heller.

NODet tredje, och nästan det som gör mig allra mest förbannad, är de som sitter och skriker ut sin ilska över lättklädda polygoner via twitter, facebook och andra sociala medier för att sedan glömma alla som faktiskt jobbar inom branschen. Det lyfts mer och mer att det är för få kvinnliga spelutvecklare, men det är också sexism då spelutvecklaren helt plötsligt får ett attribut som ”kvinna” och inte bara sin yrkestitel. Jobbet görs inte bättre eller sämre av varken en man eller kvinna, och att förringa männens insatser för att de just är män, och glorifiera kvinnans insats just för att hon är kvinna, är det största hyckleri jag anser finns inom debatten idag.

För mig handlar anti-sexismen om att bryta ner mönstren i min vardag. Som att ifrågasätta de som aktivt väljer att handla av mina manliga kollegor istället för mig, trots att jag är tillgänglig och den manliga är upptagen. För mig handlar det om att ifrågasätta den vuxna man som tyckte att jag borde jobba i behå i butiken för att locka fler kunder. För mig handlar det om att ifrågasätta den småbarnspappa som ville handla av just mig för att han skulle köpa spel till sin dotter. Det är här sexismen finns, inte i ditt twitterflöde. Det är upp till bevis – jag utmanar dig att göra en skillnad på riktigt. Behandla kvinnor, män och allt där emellan som människor, inte som sin könstillhörighet. Först då är du en aktiv del i anti-sexismrörelsen.

Kommentarer

  1. Angelica skriver:

    Med det resonemanget blir ju alla debatter utom typ “svältande barn i afrika” oviktiga? Bara för att det finns värre eller andra problem att diskutera betyder inte det att man inte ska diskutera sexism.

    Det finns en skillnad i hur män och kvinnor objektifieras i spel. Män är ofta drömbilder för andra män; alltså starka, självständiga och handlingskraftiga. Kvinnor är också skapade ur ett manligt perspektiv, som en drömbild för vad män vill ha. Snygga och i behov av den manliga hjältens hjälp. Män som män vill vara, kvinnor som man vill ha. Där i ligger den stora skillnaden, vi kvinnor lämnas helt utanför ekvationen.

    Jag tycker inte att man ska se strävan mot jämställda spel som något som kastar skugga över andra delar av spelen, utan som ett steg på vägen. Om kvinnor representeras på ett sundare sätt i spel så tror jag att det kommer att göra att vi får se bredare roller av alla sorter.

    Jag tycker dessutom det är fult att klaga på människor som anstränger som och jobbar för att göra skillnad genom att uppmärksamma problem och orättvisor, oavsett var på problemskalan du tycker att dom problemen befinner sig. Varför inte lägga den energin på att skriva ett inlägg och belysa dom problem som DU tycker är viktigare?

    • Ina skriver:

      Tänkte skriva en kommentar, sen läste jag Angelicas och Linneas skrivit precis det jag tänkte. Så får väl bara hålla med dem då.

  2. SpeLinnea skriver:

    Det är ifrågasättande ur en kvinnas perspektiv för att det är män som styr. Det är en patriarkat värld i spel och i verkligheten. Det är inte på samma sätt med muskliga killar hur gärna man än vill det, på grund av den maktposition män besitter. Det är fortfarande förjävligt med all slags objektifiering, men kvinnor är i underläge då det mesta i spelvärlden sker på just mäns villkor.

    “MEN MÄNNEN DÅ?” är en återkommande fråga när man tar upp kvinnofrågor. Allting kretsar kring män i vanliga fall, det är män som skapar film, spel, serier och annat som vi älskar. Som att män förringas i frågan när man kritiserar. Objektifieringen av kvinnor går hand i hand med sexismen på många sätt, bland annat gör det män till kåta, tanklösa individer som VILL HA tuttar och rumpa och menlösa tjejkaraktärer. Det stämmer ju inte att alla män vill ha det så.

    Kvinnor är den största grupp som är lägst i hiearkin i spel. Du tar upp homosexualitet och transsexualitet som också är utsatta grupper. Men för att man tar upp kvinnofrågor i en debatt betyder det inte att man helt struntar i alla andra.

    Om spel är att “skildra verkligheten” så finns det desto större mening med att kritisera och ifrågasätta. MÅSTE kvinnor porträtteras som skit och inga intressanta tjejkaraktärer finnas, bara för att verkligheten är misogyn? För det är inte för att det inte finns möjlighet till intressanta karaktärer som är kvinnor.

    Att skapa kultur bör inte vara enbart männens jobb. Att kritisera och ifrågasätta i sociala medier är ett ypperligt sätt att nåt ut till många människor och starta det första initiala diskussionsunderlaget. “Måste det vara såhär?”

  3. Lucas skriver:

    Bra text! Letar febrilt efter gilla-knappen.

  4. Eric skriver:

    Mycket bra skrivet Sandra!
    Jag tycker att det är viktigt att lyfta det perspektiv du förespråkar här, så att vi i största möjliga mån kan undvika en ensidig debatt.

  5. Anders Eklöf skriver:

    Måste säga att det är en väldigt bra skriven text. Det är skillnad på hur män och kvinnor objektifieras i spel, men det är fortfarande en skev bild av männen många gånger. Jag är inte supersnygg och har gigantiska muskler.

  6. Magnus Reuter skriver:

    Bra skrivet. Tipsar också om mina favoritspel Fallout3 och Fallout: New Vegas som bra exempel på spel med vettiga karaktärer.

  7. Tommy Håkansson skriver:

    Jag som heterosexuell vit man tänker inte yttra mig om hur homosexuella, mörkhyade och kvinnor ska tolka eller uppleva något. För det vet jag inget om, eftersom jag inte är något av det. Jag tänker av samma skäl heller inte jämföra hur män gestaltas med hur kvinnor gestaltas.

    I egenskap av någon som faktiskt är en man, och som faktiskt vuxit upp med den stereotypa skildringen av män i media, sätter jag mig emot tanken att män gestaltas som drömbilder av andra män. Jag tänker inte tala för någon annan än mig själv, men min drömbild av en man har aldrig varit en testosteronpumpad anabolaspäckad narcissistisk övervåldsglorifierande dudebro. Det har aldrig varit så jag identifierat mig själv, och det har aldrig varit sån jag strävat efter att vara.

    Och det hjälpte inte att just jag växte upp som väldigt blyg och introvert. Trots att media hela tiden tryckte upp i mitt ansikte att “så här ska du vara, det här förväntas av dig och ditt kön” visste jag hela tiden att jag aldrig skulle kunna bli något annat än den raka motsatsen. Och det tär på en 13-årig kille som försöker hitta sig själv. Jag började träna på gym tillsammans med mina vänner. Det gick inte så bra. Jag är 6cm under svenska mäns medellängd, jag har ingen muskelmassa att nämna, och en benstruktur med haka och käklinje är lika obefintligt som en initiativtagande machoattityd.

    Allt det där som jag under hela min uppväxt fick veta att en man ska vara, saknade jag. Jag vill kunna säga att vi män också stått framför spegeln och hatat våra kroppar pga vad media säger att vi ska vara, utan att jag förringar det faktum att kvinnor gör samma sak. Eller utan att jag känner att jag bryter den här bilden av att män ska vara starka, och vår självkänsla inte ska få sprickor av såna struntsaker. Det hade varit en enorm lättnad för mig att få höra mansidealet kritiseras i samma utsträckning som småtjejer får höra deras ideal kritiseras. Jag hade sluppit en hel del olycka om mitt problem fick vara en del av debattens fokus.

    Ja, kvinnors problem i hur media gestaltar könen får mer fokus för att de har det svårt på fler sätt. Men det handlar även om att vi män fostrats under hela våra liv att inte visa svaghet, att inte tala ut om vad som får oss att må dåligt. Det går så långt att många av oss inte ens förstår hur något får oss att må, eftersom vi fostrats till att stänga ner våra känslor. Jag har gråtit en enda gång i mitt vuxna liv. Är det för att jag är man, eller för att jag formats till att förtrycka mina känslor? Men det handlar även om att vi inte vågar tala ut om hur vi upplever mäns skildringar av män i media, eftersom det är män som skildrar bilden. Vi blir medbrottslingar, och när vi kritiserar hur mansskildringara får/fick oss att må förlorar det vi säger tyngd pga det. Det är därför vi behöver att kvinnor inleder debatten åt oss. För det ser inte bra ut när en vit man börjar gnälla på saker, och jag förstår varför.

    Jag tycker inte det är som att säga “men barnen i Afrika då”, eftersom det fortfarande håller sig under samma paraply, medan världssvält är ett helt annat problem som inte har något med medias vridna orealistiska skildringar av oss att göra. Jag tycker vi kan kritisera både och, för det faktum att He-Man designades av män för att tilltala män fick inte mig som barn och tonåring att må bättre över min egen kroppsbild och personlighet.

    • Helene skriver:

      Bra text! Jag tycker också att mäns förtryck borde tas upp mer ordentligt. Bara för att någon upplever ett förtryck så behöver ju inte det underminera det förtryck som en annan individ/grupp/samhälle upplever. Dock tycker jag inte du ska ta för givet att just kvinnor ska starta upp en sådan debatt. Självklart är det bra att kvinnor gör det, men jag tror nog att män kan klara av de också. Du har ju själv precis avlagt ett bidrag.

      Genusrollerna är helt enkelt inte bara negativt för kvinnor, de är negativt för alla som påverkas negativt av dem. Alla som inte kan eller vill uppfylla normen. Men bara för det tycker jag inte att man ska klaga på att debatten om kvinnors förtryck har kommit längre än debatten om mäns förtryck. Det är väll bara för mansdebatten att snabba på! Jag tycker inte man ska se dessa debatter som varandras motståndare. De arbetar ju för samma budskap. Att genusrollerna är förtryckande, både för kvinnor och män.

  8. sofie skriver:

    Nej, antisexism bör definitivt inte bara handla om vita cis-kvinnor. Problemen som t.ex. Tommy beskriver här ovan är allvarliga och något som ska diskuteras och ifrågasättas starkt. Men Sandra, jag förstår inte varför du riktar din kritik mot “antisexism-maffian” istället för spelutvecklarna. Det leder till en onödig och icke-konstruktiv polarisering där vi egentligen borde förenas. Att påstå att varje antisexist måste engangera sig i varje utsatt grupp för att tas på allvar är att lägga ett jävla ansvar på våra axlar och det är så orättvist.

    Du glömmer även bort maktperspektivet, “den manliga blicken” och objektifieringen. De manliga karaktärerna är lika ensidiga som de kvinnliga. Men de syns åtminstone. De är aktiva hjältar i förgrunden och musklerna används till någonting. Den manliga karaktären är skapad för att utvecklaren tror att det är en karaktär som den manliga spelaren vill spela. Den kvinnliga karaktären är där för att utvecklaren tror att det är en karaktär som den manliga spelaren vill titta på. Hur man än vrider och vänder på det så exkluderas den kvinnliga spelaren.

    Angående “Jag personligen vill inte ha spel där allt det mörka i mänskligheten är censurerat.”
    Vad är tv-spel om inte en stor dos eskapism? Jag förstår inte varför det är okej, till och med önskvärt, med drakar och vandrande skelett samtidigt som samhällets kvinnoförtryck för allt i världen måste framställas som absolut verklighetstroget i vartenda spel.

    Det som gör dig mest förbannad, att männens insatser inom spelutveckling förringas och kvinnornas insatser glorifieras enbart på grund av att de är kvinnor. Är detta verkligen ett aktuellt problem? Vilken mans insats har förringats? Please, enlighten me, det är möjligt att jag har missat något.

    Problemen du nämner i slutet av din text, om kunderna som inte vill handla av dig för att du är kvinna och han som tycker att du borde klä dig sexigare för att sälja mer är ju problem som grundar sig i exakt den kvinnosyn som dessa tv-spel reproducerar. Du uppmanar oss att göra skillnad på riktigt och jo, det är precis det vi försöker göra.

    Sist och slutligen vill jag be dig snällt om att sluta använda förlöjligande ord så som “anti-sexism-maffian”. Tycker du inte att feminister (och kvinnor) får ta tillräckligt med skit redan? Finns det inte tillräckligt många avväpnande och förminskande skällsord (rabiesfeminister; feminazister; fula, feta manshatare; pk-maffian…) redan?

  9. Nicolas Lewentorp skriver:

    Men vänta? …”som enbart kommer sluta i att spelutvecklare inte kommer göra de spel som de vill göra, utan snarare vad de tror att marknaden vill ha.” – Detta är väl precis vad som sker idag, och har gjort länge. Marknaden styr alltid och sex säljer alltid. Men jag vet inte när jag senast såg en kvinnlig spelkaraktär som till utseendet inte var exakt lika som alla andra. Visa mig 10 spel där kvinnor inte är 20-someting och lättklädd enligt närmaste s.k. herrtidning. Även om narrativ, handling och spelmekanik må vara i linje med det som utvecklarna vill utveckla, vågar de för den delen inte rucka på de inkörda sätten att porträttera kvinnor, och män också för den delen. Dock finns en versatilitet i porträtteringen av män som absolut inte finns när det kommer till de kvinnliga karaktärerna; 10 manliga karaktärer och du har tjocka, långa, korta, fula, snygga. 10 kvinnliga karaktärer och du har stöpform 1a enl. ovan.

    Varför inte fajtas på flera fronter samtidigt, även om det är jobbigt?

  10. Erik skriver:

    Hm… var Gordon Freeman på Halloween. Inget ragg, mycket bromance 🙁

  11. Robert skriver:

    Förstår att man här vill belysa ett problem. Tyvärr görs det på bekostnad av andra debatter och på ett sätt där hela debatten blir snedvriden. På vissa sätt påminner det om GR-Petters syn där han tyckte att homosexuella fick för mycket uppmärksamhet genom pride , och att det istället finns andra saker att debattera om.

    Dock kunde krönikan känts bättre om man hållt sig tillen problemformulering utan att förminska andra delar. Det är så klart ett ämne värt att diskutera detta med. Nu försvann istället poängen i en massa annat.

  12. Momiji skriver:

    Jag håller med övriga här som lyft fram problemet att trycka ner en viktig fråga till förmån för andra problem som bör lyftas fram och luftas i diskussionen. Flera diskussioner kan pågå parallellt, utan att det skadar andra frågeställningar.

    Något som jag skulle vilja se diskuteras mer är hur kvinnliga figurer i spel och övrig media begränsas av vad som är tillåtet för manliga gestaltningar, och hur detta i sin tur begränsar vad manliga figurer får göra eller inte. För ett tag sedan spreds en artikel där man kritiserade 7 stereotyper för kvinnliga spelfigurer, varav en av punkterna var att det var fel att kvinnliga spelfigurer måste göras mer sårbara än manliga. De tog upp Lara Croft i senaste Tomb Raider som exempel. Givetvis, och med all rätta, tog många upp det faktum att det är fel att begränsa vad en kvinnlig spelfigur får göra eller inte (gråta och visa ögonblick av svaghet), bara för att man inte ser detta högst mänskliga beteende hos manliga figurer.

    Detta sätter i sin tur fingret på problematiken med ensidig skildring av manliga figurer i framförallt spel. Om det är mänskligt att gråta, men samtidigt ses som mesigt och omanligt när en man gör det, hur ska vi då kunna ta klivet vidare i att skriva komplexa kvinnliga och manliga spelfigurer? Ett intressant exempel: Inför lanseringen av Mass Effect 3 pratade speltillverkarna engagerat om hur mycket mer känslor de kunde skildra nu, i detta dramatiska spel. Men om jag inte har helt missat något, så är det bara femShep som gråter i spelet, och då bara i Citadell-DLC:et, om hon hade en romans med Thane. Varför fick inte manliga Shepard gråta? (Rätta mig gärna om jag har fel.)

    Som sagt, jag tycker att detta är en jätteviktig debatt som jag hoppas se mer av i spelvärlden, men jag tycker samtidigt inte att det ska ske på bekostnad av andra, lika viktiga diskussioner som pågår just nu.

    Så väck gärna debatt, men låt diskussionen stå på egna ben och bygga vidare på en existerande diskurs, istället för att helt sonika trampa ner de diskussioner som kom före.

  13. Albert skriver:

    Hej. Ibland känner jag att folk utgår från att bara för att jag lägger en kommentar som handlar om kvinnor, objektifiering, sexism att jag på något sätt skulle tycka att sexism riktad mot män vore oviktig, eller att jag inte skulle bry mig hbt-frågor osv.

    Jag upplever det som väldigt främmande, och det stämmer verkligen inte. Jag är väldigt intresserad av hur maskulinitet porträtteras och hur det påverkar män i dagens samhälle, bara som ett exempel.

    Och det är ett problem när man ställer problem av typen ovan i kontrast mot varandra. Det behövs inte. Om man känner att ett typ av problem tar upp väldigt mycket av debatten, så tycker jag att vore behjälpligt att, istället för att kritisera (och jag menar inte att man ej ska kritisera alls, utan pratar framför allt om att ställa saker mot varandra på ett oproduktivt vis), koncentrera sig på att lyfta fram frågor som man själv brinner för och tycker är viktiga.

    Kanske är det så att det funnits ett tomrum, som nu denna “tippade” debatt om sexism börjat fylla upp. Fyll den men fler viktiga frågor och mer debatt, så tror jag att den första diskussionen kommer balanseras ut av sig självt. För i min erfarenhet så är de människor jag känner som intresserar sig för jämställdhet de första att omfamna och ge plats till fler viktiga frågeställningar. Man måste dock inte kämpa för alla frågor samtidigt, det betyder inte att man kan sympatisera och stödja!

    • Albert skriver:

      Man måste dock inte kämpa för alla frågor samtidigt, det betyder inte att man inte kan sympatisera och stödja!*
      Skulle det ju såklart stå!

  14. Mats N skriver:

    Jag förstår inte varför det ena måste utesluta det andra? Det är klart att vi vill ha vettigare skildringar av såväl män som kvinnor i spel. Men det är ett faktum att samhällets strukturer lyfter fram vita, heterosexuella män. Därför ÄR det särskilt illa när andra raser, kön eller sexualiteter skildras stereotypt eller objektifieras. Helt enkelt för att det är att slå neråt från en ohotat maktställning. Trampa på dem som redan ligger, om jag får vara lite övertydlig.

    Eftersom du är feminist (vilket alla tänkande människor, som vet vad ordet betyder, är) förstår jag inte varför du vill ogiltigförklara en stor och viktig del av debatten, för att lyfta fram din egen personliga agenda. Det behöver inte finnas någon motsättning här, du och “antisexisterna” är på samma sida.

  15. Lovelime skriver:

    Många bra meningar att läsa här, och jag slits och slängs å olika håll i min hjärna och när olika individer lägger fram sina sunda åsikter som sedan trycks åt sidan för nästa person som kommer med en hel del sunda åsikter.

    Samtidigt skäms jag över mig själv som gång på gång faller för all ytlighet inom all form av media, eller så är jag på riktigt en mansgris. Jag tycker om att se attraktiva individer, man som kvinna.
    Jag kan slökolla David Tennants avsnitt som doktorn om och om igen mer eller mindre för att han är stört snygg och karismatisk. Likaså kan jag slökolla om Karen Gillians avnitt för att hon också är stört snygg och karismatisk.
    Jag skäms också över att jag är det där svinet som inte sägerifrån och gör min röst hörd i denna debatten fast jag nog borde då även jag också vill ha välskrivna och djupa karaktärer på alla plan oavsett kön.

    Jag känner även att jag kan förlika mig endel med det Tommy skrev. Jag är en vit straight man som har växt upp under samma tid och jag var också den där korta taniga killen, och jag satt hellre inne med mina två barndomsvänner i lågstadiet och lekte med My Little Pony och Dino Rider’s eller gungade och sjöng på introlåtar till tecknade serier, medans de tuffa killarna spelade innebandy. Jag har liksom Tommy fått Macho-idealet upptryckt i ansiktet på mig så länge jag kan minnas, ett ideal som jag inte är bekväm med att själv sträva efter och som är långt ifrån det androgyna som jag själv strävat efter i min senare hälft av livet.

    Kanske är det på grund att jag bor i en liten småstad där mångfalden av olikheter hos individer inte är så jätte stor, men när jag går ut på en krogrunda iklädd min vanliga stil som jag känner mig hemma i (tänk rosa och svart rockerstil) så är det inte många tjejers uppmärksamhet man får, de är som regel oftast upptagna med locka till sig Macho-killarna, det gör mig lite ledsen ibland att jag ganska så ofta upplever att många tjejer avskyr(inte att de avskyr som gör mig ledsen) det ideal männen bygger upp över hur de ska vara, men samtidigt gör allt för att följa den och dessutom ofta kräver att killarna ska se ut som Brad Pitt. Vilket ju inte löser någonting alls.
    Men jag kanske har helt fel om det och det är bara jag som har en skev verklighetsbild.

    Jag vet egentligen inte riktigt vart jag ville komma med detta eller vad jag ville få sagt… mer som så att jag ville skriva av mina tankar lite så jag kan somna lätt sen.

  16. Smisk skriver:

    Håller med om det där med skevheten, den är total 🙂

    Men det är ganska ofta så att PK-polis-personer inte är så bra på att hålla isär äpplen och apelsiner då det viktigaste är åsikterna och identifikationen med dem.

  17. Alex skriver:

    Kan förstå din frustration men om du brinner för de här andra perspektiven är det väl bara att tuta och köra, dvs börja ta upp det i recensioner osv? Alternativ börja intervjua människor ur dessa grupper. Och stäng twitterkontot, allt jag läst som sprungit ur något/några twittercitat har känts som ett nummer av hänt i veckan och leder sällan till någon intressant diskussion.

  18. Tompacc skriver:

    Bra och intressant text, däremot som “okränkt vit man” så lägger jag mig inte i den första halvan då det är saker jag aldrig fått uppleva. Däremot gillar jag andra halvan om att man inte ska se kön eller ålder på människor utan man ska behandla alla som en person snarare än att dra slutsatser utifrån den schablon modellen som vi annars har blivit uppfostrade att bedöma folk efter.

  19. T4 was Here skriver:

    Voff, vilken jävla text vägg det blev här.

    Well mina två mynt är att jag är avtrubbad av all up fuckad manga (ask and I will send links to some) jag läst så det krävs något rejält för att jag ska bry mej.

    Som t;ex när utvecklare säjer att dom inte kan ha en sex scen från kvinnans POV för att dom är för rädda för “Teh GAAAAY”!

    Åh var sur jag blev~

  20. Aaron skriver:

    VARNING!
    Eventuella fördomar kan förekomma i nedanstående text. Jag är inte 100% PK-utbildad ännu.

    Sandra, din text får mig att tolka det du skriver som att du kort och gott är emot sexism i samhället. Där håller jag med dig. Jag uppfattar den också lite kluven mestadels pga att du för närvarande vill belysa mer nära problem i din egen vardag? Där tycker jag också du har rätt. Dessa två primära budskap tar jag med mig från din text istället för att gräva ner mig i detaljerna. Jag förstår precis hur det är när man har en känsla och en åsikt som man vill få ner på papper. Då blir det lätt en del spridna budskap när man väl kommit igång med ordspottandet.

    Sanningen ligger i betraktarens ögon.

    Jag märker direkt när jag läser den här texten att det är väldigt få kommentarer kring de spel som riktar sig mot de yngre. Detta är något jag verkligen vill understryka som en högre riskfaktor än de titlar som riktar sig mot oss äldre. Varför? Givetvis för att det är de spelen som kommer att valla in våra barn och framtidens konsumenter i mediet. Skylanders, The Sims, Disney Infinity, Lego-spelen m.m. är alla spel som ständigt ligger i riskzonen för vilka värderingar kring könsrollerna som statueras för de yngre (jag, det finns givetvis 40-taggare som lirar Skylanders också) Vad gör dessa spel för de yngre segmenten?

    Enligt en undersökning gjord av Statens Medieråd 2010 för barn mellan 2-9 år så är det tydligen 73% av pojkarna som spelar dataspel på fritiden medan endast 34% av flickorna gör det.
    Vad som är ÄNNU mer skrämmande är att när flickorna kommer upp i pubertetsåldern (12-16 år) så minskar den siffran till 10%.

    Med andra ord så börjar det tidigt och enligt mig är det de spelen och den debatten vi bör belysa lite mer än vad vi gör idag. Visst kan man säga att detta gör indirekt iom den nuvarande diskussionen kring AAA-titlarnas sexistiska inslag, MEN det är tyvärr inte samma sak som att gå hårt mot dem som redan börjat bearbeta värderingarna hos nästa generations spelare.

    Sedan tänker jag lite svävande på den riktade kritik som Microsoft har fått under sin PR-kampanj inför lanseringen av Xbox One, jämfört med den fina kritik Sony fått.
    Medan vi hyllar Sony för deras vackra ord om spel, spel, spel som är gjorda av spelare för spela osv osv, så fanns det nästan ingen diskussion kring varför Sony bara hade manliga presentatörer på scen i februari.
    Microsoft ställer upp med kvinnor under sin presentation och det enda som uppmärksammas är dåliga sexist-skämt.
    För mig bevisar detta hur spelkonsolen plötsligt blev liiiite viktigare för oss entusiaster, än genusdebatten vid avtäckandet av de nya konsolerna.
    Bara en tanke väl värda att ventilera innan man går och lägger sig.

    Jag är fast besluten om att det enklaste och mest effektiva sättet att förändra någonting, är från insidan. Från grunden om ni så vill. Problemet vi verkar stå inför är knappast enbart knutet till spelbranschen, utan som någon skrev så är ju detta ett allmänt problem i dagens samhälle. Hur exakt man löser problemet i praktiken är lustigt nog ganska enkelt.

    Vi fortsätter som vi gör och har gjort den senaste tiden. 🙂

    För mig så är dessa kommentarer och Sandras text ett praktexempel på när flera människor med i grund och botten samma värderingar, börjar ägna sin energi till att argumentera sinsemellan istället för att fokusera den i en gemensam kraft mot det verkliga problemet.

    Det är alltid fascinerande att titta på en text som har ett fundamentalt budskap, som vilken person som helst skulle kunna ta med sig, men som istället blir dissikerat för sina brister.

    SLUTKLÄM
    Utmaningen jag tror att “vi” har, när det kommer till vårt kära spelmedie, är att vi saknar karismatiska profiler som förespråkar våra värderingar emot sexism och skeva grundvärderingar inom mediet i sin helhet. Det är förmodligen därför “Damsel in distress”-serien har fått ett sådant lyft. Anita gjorde något som ingen tidigare hade gjort på samma nivå. Frågan är om vi kommer låta det gå fem år in i den åttonde generationen innan vi inser att inget har gjorts på samma nivå sedan dess.
    Det är svårt för en PK-profil att slå sig fram kommersiellt, medan produkter som Petter Hegevall lyckas skapa debatt bara genom att ställa klockan på ringning varje kväll.

    Nu har jag skrivit för mycket. Bra diskussion, även om jag hellre skulle se den riktas mot annan part.

    One

    • Lovelime skriver:

      Ja Microsofts “Killer Instinct” visning var rätt illa (antar att det var den du syftade på), jag upplevde det väldigt mycket om att det var oplanerat och en sak han bara kastade ur sig snabbt, som blev illa.

      Jag är nästan säker på att Sony fick en del kritik för att de bara hade med en enda kvinna (på en bildskärm) under PS4 avtäckningen. Är nästan helt hundra på att det diskuterades en stund även i Svamppod.

      Kanske är som du säger dock att vi borde kanske ge Microsoft lite cred för att de faktiskt vågar låta tjejer stå på scenen, och kanske ber killar uppföra sig respektabelt. Risken är ju att om de får för hård kritik för årets incident, tills nästa gång löser det på helt fel sätt och tar bort kvinnorna istället för männen som är orsaken.

      En annan sak slog mig nu när du nämnde att du inte upplevde att Sony fått mycket kritik för sin mansdominerade presentation.
      Jag kan mig inte alls minnas att Apple har haft uppe någon kvinna på någon scen, kan inte heller komma på någon kvinna i det företaget som är ett känt ansikte utåt (detta kan dock vara att jag är dåligt påläst) likaså kan jag inte minnas att jag någonsin skulle hört negativ kritik riktats mot Apple för just detta. Vilket är ganska märkligt då jag av egen analys av min omgivning uppfattat det som att Apples produkter tilltalar minst lika många kvinnor som män och det finns väldigt många kreddiga journalister/skribenter/media av det kvinnliga könet som bevakar Apple-världen.

      Men jämställdhetsdebatten kanske pågår för fullt i Apple-världen med fast jag bara missat den?

      Du har helt rätt i att det är i spel riktat till en yngre målgrupp som det är viktigast att få ordning i.

      • Lovelime skriver:

        rättelse, det ska ju stå:
        Kanske är som du säger dock att vi borde kanske ge Microsoft lite cred för att de faktiskt vågar låta tjejer stå på scenen, sen borde de be killarna uppföra sig respektabelt.

  21. Ruben skriver:

    Sådärja, nu bubblar det lite bland rikets invånare. Kul att se flera spaltmeter åsikter från alla möjliga håll.

    Jag gillar förresten kommentarer som har väldigt lite med den aktuella debatten att göra. Därför detta:

    Angående att förbättra karaktärer i spel:
    1.
    “I think much of the blame for this state of affairs must rest in the largely unquestioning adherence to the dictum ‘If a character can’t be summed up in 15 words then the character is no good’.
    […]
    It seems to me that what is really meant by this spurious assertion is somewhat closer to ‘If a character can’t be summed up in 15 words then it may not sell to an audience of young children, who we assume are of limited intelligence and possess brief attention spans’.
    Unwritten laws and conventional wisdom of this nature really are the bane of the industry, or at least one of the banes of the industry. The problem is that they tend to trap people into a certain way of thinking about things. Obviously, if your character needs to be described in 15 words, you’re going to aim at a 15-word character.
    […]
    perhaps it wouldn’t be a bad idea to throw away some of these outmoded templates and come at the problem from another angle.
    A logical place to start would be to simply go and look at some real people.
    […]
    Study yourself and the people around you in detail”.*

    2.
    “As a white male writer, for example, how am I to write about a homosexual character, or a Black character or a woman? Theoretically, of course, it should be easier to write about people of another race, gender or sexual inclination than about sentient vegetable consciousness, alienated ubermenschen or creatures from the pit. Where this comes unstuck is that if you get the characterization of your walking vegetable wrong, you aren’t going to offend anybody or hurt anybody or misrepresent anybody that actually exists.
    […]
    Every time you commence a story you are creating a world and populating it. Even if you can’t afford to take the time to spend the customary seven days over this every time, you should at least make sure that you give it as much thought as necessary.”*

    Avslutningsvis: Bra avslutning.

    *Alan Moore’s Writing for Comics, Alan Moore, 1985.

  22. Magnus Reuter skriver:

    Först och främst: Jag tycker det här blogginlägget var väldigt bra. Det bidrog dessutom till en debatt och rörde om i grytan lite.

    Hade förberett ett långt inlägg om min syn på stereotyper och svällande muskelpaket som jag inte kan identifiera mig med och hur hela den sidan av debatten ideligen blir nedtrampad och sopad under mattan av de som verkar vilja ha ensamrätt på att vara diskriminerade , men hoppar över det och håller mig till twitter-ämnet istället:

    Jag blir liksom du irriterad över de ständiga “twitterstormar” mot sexism i spel som blossar upp vareviga vecka.

    Vem jag följer på twitter bestämmer jag själv över och anledningen till att jag följer många konton är just för att jag tycker deras åsikter stämmer väl överens med mina egna.

    Finns det ingen självklar måltavla att bomba med intellektuellt tillsvarvade tweets så är det ibland lugnt i flödet med intressanta och fyndiga inlägg i alla möjliga ämnen men var och varannan dag är det nån ny skandal som måste bekämpas med alla medel.

    Jag förstår att twitter kanske är enda vägen för många att påverka och får de någon att krypa till korset och be om ursäkt för en illa vald kommentar eller värre så kanske det är en liten bit på vägen mot en bättre värld .. Men jag sitter ändå och suckar över allt hat och tycker faktiskt synd om en del av dem som råkar ut för detta krig som pågår.

    Jag tycker inte heller att det är fel att våga tycka att detta är en “jobbig” trend och har svårt att se hur någon kan bli sårad för det. Skulle önska att lika mycket energi las på att ta fram de positiva exemplen inom spelbranchen. Storspel som Half Life, Portal, Fallout, Fable, Skyrim och Mass Effect där man kan vara den man vill vara utan konstiga kroppsideal.

  23. Emelie skriver:

    Helt rätt! Detta är hur vi ska se på kampen till jämställdhet, i både spelvärlden och samhället.

  24. Christoffer skriver:

    Nog det sundaste jag läst på länge.

  25. Var det bara jag som på intet vis förstod det upprörande i att folk klagar över lättklädda karaktärsmodeller på Twitter? Exakt vad är det de samtidigt glömmer bort om branschen? Och hur yttrar sig detta?

  26. Helene skriver:

    Det är sant att den verkliga världen är fylld av sexism. Men det är ingen anledning till att skapa en konstruerad spelverklighet där sexism existerar. Det leder bara till ytterligare hjärntvätt om att allt är i sin ordning. Att det är okej att porträttera män och kvinnor på det här sättet. Det kan skapa stor press, tankar om att det är så man själv måste se ut. Det finns många (både kvinnor och män) som tränar för att uppnå idealkroppen, och många mår dåligt av det. De könstereotypa karaktärerna ger upphov till förväntningar, vilka spär på de av samhället skapade genusrollerna. Vilka jag anser vara till nackdel både för män och kvinnor. Alla män har inte så där stora muskler och alla kvinnor har inte getingmidja och stora bröst. Jag tycker också att andra diskussioner borde tas upp mer ordentligt, som homosexualitet i spel, men det förhindrar inte att det förs en diskussion om kön. Det är ju bara att “lägga till” ytterligare diskussioner.

    Det du skrev om kvinnliga spelutvecklare håller jag verkligen med om. Har tänkt på det mycket när jag läst min sociologibok. Där har det inte handlat om just spelutvecklare, men det nämns ofta hur kvinnor “glöms bort” inom olika områden. Det konstiga är att när det skrivits om ett område, t.ex. kriminologi så har det inte snackats ett dugg om vad just män tillfört i området, ändå kommer det upp ett litet stycke om hur hemskt det är att kvinnors roll inom kriminologin sällan nämns, och jag stör mig otroligt på det! Det behöver väll inte nämnas alls, vilket kön det var som gjorde vad. Hade de inte nämnt att kvinnor sällan nämns, så hade jag inte haft en aning, eftersom de inte talat om att män ofta nämns. Vet inte om jag fick fram vad jag ville säga med detta… Med det var i alla fall det du skrev om kvinnliga spelutvecklare.

Skriv en kommentar till Anders Eklöf