En av de saker som ”trendar” just nu inom spelkulturen är att ifrågasätta sexism i spel. I mitt twitterflöde finns det varje dag inlägg som på något sätt lyfter just sexism inom spelbranschen. Det pratas om bröstfysik, kläder (eller snarare brist på dem), objektifiering och brist på kvinnliga protagonister.

56064965cdde0bbdea25959ff2a4144dJag är, och kommer alltid vara, emot omotiverad objektifiering. Detta sker i stor utsträckning mot kvinnor idag, där bland annat den japanska spelkulturen som börjat få allt bredare genomslag på den europeiska marknaden bjuder på en nästan skrattretande objektifiering av kvinnor. Djupa urringningar, korta shorts, kläder som inte ens de mest vågade BDSM-utövarna skulle ha på sig är bara exempel. Rustningar som blir mindre och mindre ju högre stats de har är ett annat exempel på element som finns både i asiatiska och västerländska spel. Detta är genomgående för spel från alla världens hörn. Så visst, det finns en stark grund att stå på när man ifrågasätter hur speldesigners tänkte när de gjorde karaktärsdesignen.

SexyMen2Men det första som gör mig förbannad är den enorma skevhet som finns i debatten. Vågen är tippad åt att ifrågasätta sexism ur en kvinnas perspektiv, med stor brist på vinklingar. Hur skildrar spelkulturen män? Homosexuella? Transsexuella? Barn? Äldre?
På samma sätt som att spelutvecklare som fyller sina spel med lättklädda kvinnor ska spelutvecklare kritiseras för att de fyller dem med män vars svällande muskler slår vilken bodybuilder som helst. Spelbranschen ska ha kritik för att sexualisera både pojkar och flickor. Spelutvecklare bör följa t.ex. Biowares spår med att skapa möjlighet till både homosexuella och polyamorösa relationer, som i t.ex. Mass Effect och Dragon Age, för att sedan med solida argument avvisa motståndarna.

Än idag får inte samkönade par samma rättigheter i samhället som heterosexuella par
För det andra måste det vara okej för spelutvecklare att skildra den verkliga världen utan att anti-sexism-maffian står på barrikaderna och lyser strålkastare i ansiktet på dem. Som jag nämnde i min förra krönika så är världen en smutsig plats, fylld av våld, ojämlikheter och sexism. För 90 år sen fick kvinnan rösträtt i Sverige. Mina föräldrar var tonåringar när homosexualitet inte längre sågs som en sjukdom. Än idag får inte samkönade par samma rättigheter i samhället som heterosexuella par. I Sverige, vill jag påpeka. Går vi utanför våra gränser är världen ännu mer förskjuten. Jag anser att vilja ha realistiska, engagerande och storydrivna spel och samtidigt be utvecklarna ignorera hur världen ser ut på riktigt är en motsägelse som enbart kommer sluta i att spelutvecklare inte kommer göra de spel som de vill göra, utan snarare vad de tror att marknaden vill ha. Jag personligen vill inte ha spel där allt det mörka i mänskligheten är censurerat. Kom igen, det tror jag inte ni vill heller.

NODet tredje, och nästan det som gör mig allra mest förbannad, är de som sitter och skriker ut sin ilska över lättklädda polygoner via twitter, facebook och andra sociala medier för att sedan glömma alla som faktiskt jobbar inom branschen. Det lyfts mer och mer att det är för få kvinnliga spelutvecklare, men det är också sexism då spelutvecklaren helt plötsligt får ett attribut som ”kvinna” och inte bara sin yrkestitel. Jobbet görs inte bättre eller sämre av varken en man eller kvinna, och att förringa männens insatser för att de just är män, och glorifiera kvinnans insats just för att hon är kvinna, är det största hyckleri jag anser finns inom debatten idag.

För mig handlar anti-sexismen om att bryta ner mönstren i min vardag. Som att ifrågasätta de som aktivt väljer att handla av mina manliga kollegor istället för mig, trots att jag är tillgänglig och den manliga är upptagen. För mig handlar det om att ifrågasätta den vuxna man som tyckte att jag borde jobba i behå i butiken för att locka fler kunder. För mig handlar det om att ifrågasätta den småbarnspappa som ville handla av just mig för att han skulle köpa spel till sin dotter. Det är här sexismen finns, inte i ditt twitterflöde. Det är upp till bevis – jag utmanar dig att göra en skillnad på riktigt. Behandla kvinnor, män och allt där emellan som människor, inte som sin könstillhörighet. Först då är du en aktiv del i anti-sexismrörelsen.