Fredagslistan

Årets spel 2013

Spel fick blodigt se sig besegrade, lömska planer krossade och förhandstippade vinnare nedskjutna. Det satt långt inne och vi har sällan varit så oense. Men nu finns den här: Svamprikets 10 bästa spel från 2013!

 

10

Vem kunde tro att det förmodade Cops the Game skulle bli en emotionell berg-och-dalbana bland en nordisk sagovärld? En vågad styrning där ens hjärna lätt får kortslutning till trots så slår Brothers an en klang av upptäckarglädje och sagomys som näst kan jämföras med känslan jag fick som liten när min mamma som godnattsaga läste Narnia-böckerna. Josef Fares lyckas verkligen fånga mitt intresse för en värld som med bara några fotsteg förändras från isande sjöar till mystiska torn och blodiga slagfält för jättar. Ett av Brothers starkaste kort är hur det förmedlar känslor och handling utan att säga eller skriva ett enda ord. Ken Kutaragi lär vara avundsjuk där han sitter med sin Emotion Engine, för det här är rena känslor nerkokta i ett av årets bästa spel.

/Tobias

9

Från tillfället då jag för första gången kommer fram till det där dörrparet och tills ungefär en timme efter att jag slutat spela The Stanley Parable ler jag konstant. Ett stort dumleende, i hela ansiktet. The Stanley Parable är roligt, smart, charmigt, intressant, märkligt och helt jävla unikt. Metahumor kan vara tröttsamt, men när det görs med sådan enorm fingerfärdighet går det inte annat än att kapitulera, fullständigt. Det överraskar konstant. Varje gång man tror att man fått grepp om det, hoppar det upp på en helt annan nivå. Lägger i en växel man inte ens visste fanns. Det är helt enkelt ett av årets absolut bästa spel.

/Linus

8

Aldrig förr har ett spel vävts samman med mitt liv så som Animal Crossing: New Leaf. När jag tänker tillbaka på sommaren 2013 gör jag det med ett leende, för det var sannerligen en fantastisk sommar bestående av The Uncluded i öronen, Attack on Titan i ögonen och Animal Crossing i händerna. Varje morgon vaknade jag upp med ett litet pirr i magen, då jag såg fram emot att se vad som händer i min lilla by idag. Jag grävde fosiler, fiskade, planterade, plockade, pratade, fångade, reste, handlade, bytte, möblerade, klädde, designade, tävlade, lekte och mycket mycket mer. Animal Crossing: New Leaf fick dessutom min sambo att köpa spelet med en 3DS XL på releasedagen, och ibland undrar jag hur många sommardagar vi spenderat bredvid varandra i soffan med Animal Crossing i händerna. För det var en stor del av spelet, det sociala. Forumen, vännerna, facebookgrupperna och onlinebesöken. Som när Svampbo ordnade Pridefestival, och massor av trevligt folk kom på besök. Animal Crossing är fantastiskt.

/Tommy

7-

Det dyraste spelet i vår historia står som ett exempel att anormala mängder tid och pengar faktiskt kan löna sig. Jag personligen tycker det är skönt att även stora spelhus kan leverera en upplevelse som överraskar oss, trots att det står en siffra efter titeln. Grand Theft Auto 5 är gladare, roligare, soligare och mer lekfullt och balanserat än sin föregångare. Men det jag, som ändå spelat allt och älskat det mesta från serien, tar med mig är hur mycket nytt som Rockstar för in i inte bara sandlådegenren, utan actiongenren som stort. Hur man sömnlöst kan skifta mellan de tre väldigt olika karaktärer lät konceptuellt som en riktigt bra idé, men vi var många som frågade oss hur det egentligen skulle fungera i praktiken? Mycket bättre än väntat och fullständigt naturligt, blev svaret. Men som vanligt i denna serie så finns det ju egentligen inga huvudpersoner. Det som står i centrum är staden, och här spelar Rockstar i en egen liga, med långt långt ner till konkurrensen. Los Santos är en fantastisk virtuell stat som jag kommer försvinna till många gånger till, även under detta år.

/Anders

6

Egentligen var det aldrig en fråga om Irrational Games med Ken Levine i spetsen skulle kunna leva upp till hypen som omgav Bioshock Infinite. Frågan var snarare när spelet skulle komma. Efter att ha skjutits upp totalt ett år i två omgångar var det många av oss som började bli frustrerade, men när spelet väl landade i hyllorna var det precis den fantastiska upplevelse vi alla förväntat oss. En berättelse som knyter ihop både föregångare och kommande spel i serien, fantastiskt vackra miljöer och framför allt ett grymt röstskådespeleri är det egenskaper som Bioshock-serien cementerade i och med Infinite. Som ett fyrtorn i spelvärlden har Ken Levine skapat en personlig berättarteknik som många utvecklare skulle tjäna av att ta lärdom av. Som en lysande stjärna på en mörk himmel, kanske?

/Sandra

5

Bland ett hav av arga fåglar och krossat godis står de tunga spelupplevelserna ut på den mobila plattformen. Simogo verkar jobba likt Nintendo, de tar hårdvaran och gör något med den som ingen annan gjort förut. Årets bästa telefonspel tar in de bästa sidorna från Lost och mixar upp dem med ett textäventyr på ett så så otroligt stilsäkert och snyggt sätt att det inte spelar nån roll om det är kort och utan omspelningsvärde. Fjärde väggen bröts ner och in vandrade något som kommer följa med mig lång tid framöver. Papa Bear känner sig röd och ger Device 6 betyget cirkel!

/Tobias

4

The Legend of Zelda: A Link Between Worlds är i min mening seriens bästa bärbara titel hittills. Men det är även seriens viktigaste titel sedan Ocarina of Time. Frågan är om Nintendo förstår det. För upplägget och spelmekaniken bakom A Link Between Worlds borde ligga som grund för Zelda-seriens framtid, där Eiji Aonuma vågar ta fler kliv framåt. Från stora förändringar som att alla vapen kan köpas i början av spelet, till de små detaljerna som att du inte behöver oroa dig för utrymmet i plånboken. Ta templen i praktiskt taget vilken ordning du vill, och det är mer eller mindre upp till dig att själv utforska världen. Här finns ingen Fi eller Navi som leder dig, och inte sedan 80-talet har ett Zelda-spel så kyligt utgått från att du vet vad Zelda är. A Link Between Worlds lägger grundmallen för seriens framtid, där en och samma regenererande mätare ersätter pilar, bomber och magi. Det går inte att gå tillbaka nu.

/Tommy

3-

Egentligen skulle det räcka med att det här stod med fett text KATTDRÄKTEN men eftersom detta är en seriös spelsajt behöver det motiveras lite mera varför Super Mario 3D world är förra årets tredje bästa spel. Min genomspelning av SM3DW tillsammans med Tommy är inte bara ett av förra årets roligaste spelminnen, det är ett av de roligaste någonsin. Detta är ren och skär spelglädje. Nintendo visar återigen att de är mästare på plattformsäventyr. Detta är tveklöst det bästa spelet med Mario sedan Super Mario Galaxy. Sen att Peach äntligen fick sin så efterlängtade comeback gör upplevelsen än mer fantastisk.

/Ludde

2

Frågan är om någon verkligen trodde att Naughty Dog hade det i sig? Visst var Uncharted-spelen väldigt bra och fartfyllda, men de var lättsam popcornunderhållning som inte lämnade mer avtryck än ett minne om en häftig, fartfylld resa. The Last of Us var något annat. Under generationens sista år fick vi ett av de starkaste berättelserna vi något känt på, oavsett medium. Att en historia som handlar om en man som försöker skydda en flicka från zombies kan kännas så fräscht är en bedrift bara det. Men tack vare en autenticitet från röstskådespelarna, ett manus som överraskar med modiga vändningar samt en förpackning som lindar in alltsammans med bravur så sväljer vi allt med hull och hår. Naughty Dog blev precis en av våra favoritutvecklare. Snälla, strunta i Uncharted 4 nu och fortsätt ge oss nya upplevelser istället?

/Anders

1

En huvudperson som inte är den du spelar som, handling som vecklas ut i spelmoment istället för mellansekvenser, känslor och engagemang för karaktärerna, subtila detaljer och referenser… Och inte en enda gång behöver jag döda något. I sanning, Gone Home är en ovanlig blomma ute i spelfloran, och vi har fått vänta alldeles för länge på det. Den kritik som ofta nämns i med Gone Home är att man sett handlingen förut. Men har vi gjort det inom spelmediet? Så ska ett spel då lyftas upp bara för att det tänjer på de etablerade gränserna, för att det är djärvt och annorlunda? Inom spelmediet?

Ja, ALLA GÅNGER.

/Anna

lineDivider_1

Där är listan färdig och därmed är också Svamprikets besatthet kring fjolåret till ända. Vill ni höra hur denna lista blev som den blev? Listans alla placeringar, och många därtill, avhandlas i det senaste avsnittet av Svamppod Fyrkant. Missa inte det!

Nu är det er tur. Hur ser er topp 10 ut?

Kommentarer

  1. Danefantom skriver:

    Roligt att ni tagit mario party ds bilden till 3d world 😉

  2. Bokbindar Anton skriver:

    Min lista hade sett ut som följande:

    1. Persona 4 Golden. Då det släpptes i Europa detta år så får det knipa även första platsen för mig även detta år. Har aldrig haft så roligt eller upplevt såna härliga karaktärer som i det här spelet. Sen att det är det enda spelet med en barn karaktär som jag inte stör mig på är ju en stor bonus. Introt är också något av det bästa jag sett.

    2. Shin Megami Tensei 4. Inte släppt i Europa än. Det är Shin Megami Tensei… Det räcker för att komma högt upp.

    3. The Legend of Zelda: A link between worlds. Lite kort men helt underbart.

    4. Etrian Odyssey 4: The legend of the titan. Liksom tidigare delar så är detta spel inriktat på utforskning och på att bygga upp en stark grupp äventyrare för att tackla svårigheterna. Nu i fin 3D! Min guild kallade jag Empress då hela gruppen bestod av kvinnor.

    5. Monster Hunter 3 Ultimate. Spenderar över 250 timmar på detta spel och då medt med vänner. Ett utmärkt co op spel som verkligen sätter ens skicklighet på prov. Ett spel som ni på Svampriket borde prova att spela tillsammans kanske?

    6. Bravely Default. Det många störde sig på i detta spel gick mig förbi och kvar blev ett roligt rollspel med lite nya element, vackert gjort och ja det hade lika gärna kunnat hetta Final Fantasy: Classic.

    7. Hakuoki: Memories of the Shinsengumi. Mer en graffisk novel än ett spel men en otroligt bra sådan. Mer mörker än vad man kan tro.

    8. Ni No Kuni. Ett underbart spel som jag och min flickvän turades om att spela. Vi älskar båda Ghibli btw.

    9. Tomb Raider. Det här spelet köpte jag först i höstas och klarade det mellan julafton och nyår. Jag trodde verkligen inte att jag skylle tycka det var så bra som jag faktiskt kom att göra. Många roliga timmar har lagts på detta.

    10. The Mysterious Cities of Gold. Nostalgivibbarna i det här spelet var otroligt starka och jag njöt varje gång spelets intro startades. Ett mycket mysigt pusselspel.

  3. JohanOlov (Ebriusum) skriver:

    En hel del bra titlar även om jag inte förstår varför ni inte lyssnade mer på Linus åsikter om Brothers. Men sen är väl jag en känslokall typ som inte förstår det som många andra verkar göra, antingen det eller så är det helt enkelt inte så bra som många hävdar.

    Jag hade ju velat höra iaf lite prat om strategi genren som jag tycker haft ett toppen år med Civ 5 expansion och Europa Universalis 4 men återigen så är jag medveten om att ni inte spelar dessa spel vilket troligtvis är anledning nog till att ni inte heller pratar om dem.

    Måste även säga att jag gillade formatet ni använde er av för att komma fram till denna lista, kändes genomtänkt och bra samtidigt som alla fick komma till tals.

  4. Real Pife skriver:

    Fantastiskt podavsnitt, som vanligt. Årets etta för min del är The Last of Us. Det var inte i närheten av perfektion, men inget annat spel, film eller bok har lyckats få mig att snyfta efter ynka 15 minuters tittande. Visst fuktades ögonen när jag var på bio och såg Benjamin Button, men det var tre timmar in i filmen, när man hade hunnit skapat en lång relation till karaktärerna. Folk grät floder till Titanic, men efter tre timmar där med. Hunger Games försökte sig på en sorglig scen några minuter i i filmen, men jag kunde inte bry mig mindre om flickornas öde. Inga andra än Naughty Dog behärskar konsten att redan efter en kvart få mig att kapitulera, pausa, sluta andas, sitta stilla och slutligen få mig att springa till förskolan för att hämta dottern och ge henne vad som förmodligen måste räknas som en av de mest kärleksfulla och hårda kramar som någon någonsin har fått motta.

    Andra titlar värda att nämnas förutom de självklara är Battleblock Theater och Mega Man 2.5D. Två otroligt bra coop-spel där det sista förtjänar en quicktitt av er. Jag kan eventuellt gå med på att få se er försöka klara av en bana till ett av Power Play-avsnitten. Om ni vågar.

    • Lovelime skriver:

      Tack för tipset på Megaman 2.5D, Det var något jag missat, men efter att snabbt kollat lite filmer på co-op läget så ser det rätt jäkla kul ut.

      Som Pife sa ovan.
      Anders & Tobbe, quicktitt på Mega Man 2.5D?, eller vill ni spara det till Mega Man-skolan för Ludde (som jag har för mig att Anders nämnt någon gång, eller är det något jag drömt?)

  5. Per "Fattaren" Danielsson skriver:

    Räknade ihop det jag spelat under 2013 men landade bara på 9 spel. Har spelat mer än så men äldre titlar har tagit mycket tid.

    Så denna lista är helt enkelt en rangordning på mina spelupplevelser av 2013 i den ordning jag anser stämma.

    1. Animal Crossing New Leaf (3DS)
    Min första kontakt med serien visade sig vara bland det bästa jag upplevt i spelväg. En underbart mysig verklighetsflykt som jag kan rekommendera till alla. Och till er som säger att man inte gör något kan jag bara säga, man gör en jävla massa och det tar aldrig slut!

    2. The Last of Us (PS3)
    Efter att ha tokspelat Uncharted 2 för att klara mitt mål i Platinajakten var det spännande med något nytt från Naughty Dog. Dom lyckades otroligt bra i en postapokalyptisk värld som är den “vackraste” jag skådat. Det var längesen jag satt så adrenalinfylld under så många timmar i ett spel som detta. Fantastiskt!

    3. GTA V (PS3)
    Ett mästerverk av Rockstar. Förstår inte er som inte gillade Trevor. Los Santos är så enormt coolt! Enda minuset är att de inte borde inkluderat Online-Trophys för att ta Platina. Kämpade som ett djur för 100% men insåg senare att man inte orkar levla upp till de nivåer online som krävs.

    4. The Legend of Zelda – A Link Between Worlds (3DS)
    Naturligtvis ett mäkta bra spel. Dock blev jag besviken på att det var alldeles för lätt. Dog en gång under hela äventyret. De hade även kunnat variera uppbyggnaden av palatsen mer. Kan vara det Zeldaspel med bäst musik någonsin.

    5. Pokémon X (3DS)
    Precis som med ACNL var detta min första (!) upplevelse med de små monstren. Hade riktigt kul med spelet men även här blev det en viss besvikelse pga för lätt svårighetsgrad.

    6. Beyond Two Souls (PS3)
    Såg fram emot Beyond då jag älskade Heavy Rain. Vad hade fransmannen knåpat ihop nu? Jo, ett mer eller mindre gastkramande drama med fullkomligt utmärkta skådespelarinsatser som trollband mig och sambon under julledigheten.

    7. NHL 14 (PS3)
    EA Sports flaggskepp på is gjorde några små förändringar i vanlig ordning och allt till det positiva tyckte jag. En fullträff om man gillar hockey! Skridskoåkningen är nu näst intill fulländad.

    8. Batman Arkham Origins (PS3)
    Ett helt okej äventyr med den mörke riddaren. På tok för kort i min mening. Helt strålande roliga bossfighter!

    9. FIFA 14 (PS3)
    Detta spelades bara under en helg med min bror. Men i brist på annat jag spelat 2013 får det komma med som jumbo. Det är ett bra spel helt klart men inte bättre än de ovan på listan. Har struntat i att köpa det då det ändå skall införskaffas när jag äger en PS4 fram mot våren.

  6. Tensora skriver:

    Jag ser gärna att ni gör en lista på denna generations bästa spel på top 100, 😀 jag har hunnit spela för lite av denna generation så en skulle inte lyssna till något annat än en svampriketlista för att veta vad man missat 😉

Skriv en kommentar