I förra veckans lista fokuserade vi på tråkiga, jobbiga och irriterande saker. Och det har blivit mycket – lite för mycket – av den varan under 2014. Men det finns ändå några glädjeämnen, och det tänkte Anders och Niklas försöka fokusera på under denna vecka:

Ett utbud med något för alla

Många hävdar att 2014 har varit ett blekt spelår där alla nämnvärda titlar antingen flyttats till nästa år, eller inte varit särskilt färdiga eller spelbara vid release (och långt därefter). Jag håller till viss del med, tittar man på de stora titlarna så har det mesta av vad jag såg fram emot flyttats till den första halvan av nästa år. Men det är knappast att jag suttit utan något att spela, njuta av och sjunka ner i. Det har alltid funnits nya intressanta spel, oavsett om det handlar om årets mest positiva överraskning för egen del; Middle-Earth: Shadow of Mordor, eller en ny säsong av ett Telltale-spel. Och utöver det har indiescenen, sin vana trogen, även detta år levererat visioner och nytänk till en bransch som lite för ofta handlar om en tyst man med ett vapen.

Vi har haft ett år där både getter och bläckfiskar känts mer relevant än Aiden Pearce i Watchdogs, där Towerfall-matcher solklart vunnit soffhängsslaget och där Shovel Knight med bekant formel bjudit upp till fest som om året var 1989. För mig är det dock The Vanishing of Ethan Carter och This War of Mine som står ut allra mest. Båda två är titlar som jag kommer bära med mig en lång tid framöver, på väldigt olika sätt har båda de spelen berört mig och fått mig att ändra uppfattning om året som helhet.

För det jag landar i är att vi troligtvis inte kommer se ett riktigt dåligt spelår under en överskådlig framtid. Det finns för mycket faktorer som talar för tv-spel som bransch idag. Visst, 2014 är långt ifrån lika starkt som fjolåret – men då var också 2013 något i hästväg. Klimatet vi hamnat i tack vare indievågens verkliga intåg – ett intåg som även konsoltillverkare nu verkligen börjar ta på allvar – känns som upptakten till en riktig guldålder. 2014 kommer med största säkerhet aldrig bli ihågkommet som ett jättebra spelår. Men att kalla det för dåligt är synd med tanke på allt bra som faktiskt har släppts, och fungerar.

Diversi – de vettiga åsikterna mitt i all bedrövlighet

Klimatet i spelvärlden har varit som en grå, blöt, skånsk vinter blandad med istid med livsfarliga sabeltandade tigrar och som jag föreställer mig att samtliga nivåer av helvetet samtidigt skulle kännas. Inte särskilt kul, alltså. Genom att gömma sig bakom det luddiga begreppet ”pressetik” (det är inte särskilt luddigt alls egentligen, men de som använt sig av det under året verkar ha svårt att fatta vad det innebär) har den långa, slemmiga Gamergate-svansen hejdlöst trakasserat, mobbat och mordhotat främst kvinnliga utvecklare och spelkritiker. När vänner utanför branschen frågat mig vad det är som händer och undrar om spelnördar inte är riktigt kloka har jag skämts över att inte ha ett bra svar.

Men som tur är kan jag nu kontra med något positivt. För oavsett hur sviniga vissa kan vara är ”vi andra”, normal funtade människor, så många fler. En rad initiativ för jämställdhet och inklusivitet i spelvärlden har startats upp runt om i världen. Ett svenskt exempel är Dataspelsbranschens och forskningsföretaget Praxikons initiativ Diversi. Diversi arbetar med att främja mångfalden i spelbranschen och att ”identifiera konkreta åtgärder för underrepresenterade grupper i alla delar av spelvärlden.” Det må låta som fina ord och högtravande åsikter, men på ren svenska innebär det att de kämpar för ett schysst spelklimat där alla kan känna sig välkomna och ingen ska bli hotad till livet för att de är av ett visst kön eller har en viss åsikt.

För att nå sitt mål om en välkomnande spelbransch har Diversi bland annat samlat in namnunderskrifter, anordnat Diversi-träffar och fått stora delar av den svenska spelbranschen att skriva under debattartiklar i ämnet som publicerats i rikstäckande media.

Jag själv och vi på Svampriket stödjer helhjärtat Diversi och deras arbete och tycker att du ska göra det också. Vår käre Peter Ahonen skrev en text om Journeys gränslösa inklusivitet som publicerades både här och på Diversi när projektet startades upp.

Diversi finns att hitta på Facebook, Twitter samt på deras egen hemsida. Kolla in dem, vetja! De gör bra grejer!

Givetvis finns det fler glädjeämnen under året, så nu vill vi veta var ni fann glädjen? Vad gjorde er extra glad under året?