”Böcker är den finaste formen av underhållning”.

I olika varianter har den där meningen funnits i min tillvaro hela livet. Visst är det viktigt att kunna läsa, och böcker kan erbjuda oss bland annat fantastiska äventyr och nyttig fakta. Men att det skulle vara den ädlaste former av underhållning, att det är den heliga gral vad gäller eftermiddagsnöje, håller jag inte med om.

Jag har spelat hela mitt liv. Spelen har gett mig roliga stunder när jag velat fördriva tiden, en tillflyktsort när livet varit lite för mycket, en chans att få kliva in i något stort där jag är delaktig i vad som händer. Något som även böcker kan ge självklart. Men det som stör mig är hur människor som inte spelar anser att spelandet är en lägre stående underhållningsform. Att det på något sätt skulle vara ”fördummande” och hämma den intellektuella utvecklingen.

Problemlösandet och planerandet är ju verkligen spelens stora fokusområde, som är utvecklande om något

Så som jag ser det borde det ju nästan vara tvärtom vad det gäller stimulansen. En bok ger visserligen chansen att använda fantasin för att föreställa sig platser, händelser och karaktärer. Men likt en film har man ju hela handlingen utstakad, det finns ingen möjlighet att få vara delaktig i lösande av problem eller påverka slutet. Berättelsen är vad den är. Problemlösandet och planerandet är ju verkligen spelens stora fokusområde, som jag tycker är utvecklande om något.

Arbetet bakom ett spel kontra en bok är ju också något som jag tycker borde tysta alla dömande bokfanatiker. För att skriva en bok behövs ingen särskild utbildning, det krävs fantasi och läs- och skrivkunskaper. Nu menar jag inte att jag på något sett inte tycker att det är prestigefyllt att lyckas skriva en bok, men jag tycker inte att det ligger något större i att skriva en bok gentemot att skapa ett spel. För att göra ett spel krävs så mycket mer än bara en handling och att ha författat ner den. Det krävs mer människor, fler idéer, moment som ska utmana spelaren och driva handlingen framåt. Och självklart allt programmerande och annat datarelaterat arbete, som i sin tur oftast kräver utbildning. Alltså krävs det allt som oftast fler människor, mer pengar och större krav på utbildning för att skapa ett bra spel gentemot en bra bok. Nu finns det självklart fall som skiljer sig från generaliseringen jag gör, både bra och dåliga för båda underhållningsformerna.

Men vad är det som gjort att böcker fortfarande har en sådan status? Gissningsvis tror jag att det handlar om något som har etsat sig fast hos människor sen långt tillbaka. Att det grundar sig i hur fint det var att läsa på den tiden då alla inte kunde eller hade råd. Läsandet av böcker är alltså varken finare eller mer utvecklande när man väl lärt sig att läsa anser jag, utan har bara en turen att leva kvar på sina gamla meriter. Men visst, det ligger väl kanske något finare i att sitta på pendeltåget med en bok än att sitta med ett 3DS. Dock så greppar jag inte varför.

Boken var det som skulle få min hjärna att återgå till normalläge
Diskussionen kring spelande kontra läsning har uppstått med föräldrar så väl som vänner under mina tonår. Hemma var det oftast fokus på att gå ut och göra något annat, men ibland kom kommentarerna om att läsa en bok istället. Som att boken på något sätt var det som skulle få min hjärna att återgå till något normalläge, som att jag var i behov av en ”nollställning” från spelandet. Och visst är det bra att ta en paus, men varför just med boken? Jag kan förstå diskussionen kring att böcker är mer stimulerande och utvecklande än en film med samma berättelse. Filmatiseringar låter ju en inte alls göra annat än att bara ta in informationen den bjuder på. Precis som med böckerna bjuder den inte heller på utmaningar.

Under gymnasiet var det lite samma jargong. De flesta verkade dock endast argumentera med de argument som kom från föräldrarna. Vi kom inte så mycket längre än att böcker ”bara var bättre”. Det har ju alltid varit så, så då måste det väl stämma? Jag vill dock uppmana till saklig diskussion kring vad böcker och spel ger oss i allmänhet. Vad ger böcker som inte spel ger och vice versa? Det ena behöver ju inte utesluta det andra, och ingen borde slå någon annan på fingrarna på grund av dennes sätt att roa sig när man har lite tid över.

Det skrivna ordet är och har alltid varit viktigt genom människans historia, så länge vi har använt oss av det. Man måste ju allt som oftast läsa en del även i spel, allra helst i de spel som saknar röstskådespelare. Dock hoppas jag att bokens enorma status avtar en del för att ge plats åt nya medier. Det är helt ok att spela ett spel på tisdagskvällen efter middagen. Låt intresset styra istället för dom förutfattade meningarna om tidsfördriv. Det finns ingen ”finare form av underhållning”.

Text av Emma Lindblom

IMG_3660 Emma är i vanliga fall butikschef för en spelbutik. Men för tillfället så är hon hemma och uppfostrar familjens ”Player 4” (mammaledig för de som inte hängde med). Med spel som både hobby och levebröd kan det ibland bli lite väl mycket av det goda, i alla fall för hennes sambo. Det är ju så kopiöst jobbigt att leva med någon som gillar att spela! De få gånger det blir lite tid över från helylle-mammalivet så brukar hon spela och även ibland blogga på FZ.se.