HÀr Àr fortsÀttningen pÄ min lista. Missade ni lÀsa den första delen sÄ hittar ni den via den hÀr lÀnken.

DÀr första delen av min lista inte behandlade endast solklara toppspel sÄ börjar det stramas ordentligt hÀr i den andra delen. Kom ihÄg, jag kan ju inte lista spel jag aldrig spelat och det finns sÀkert fler bra spel som jag inte har en aning om Ànnu. Om du kÀnner att nÄgra solklara alternativ saknas pÄ min lista fÄr ni gÀrna lÀmna en kommentar hÀr nedan.

10. Revenge of Shinobi

shinobi

Under 80 och 90-talet var ninjor bland det coolaste som fanns. Det Ă€r det nog fortfarande, nĂ€r jag tĂ€nker efter. Shinobi-serien spelade jag aldrig under min barndom – ninjor för mig dĂ„ handlade mer om skateboards och pizzor. Men i efterhand kan jag enkelt se att jag gick miste om nĂ„got riktigt vackert, inte minst om man ser till Revenge of Shinobi. För inte nog med vi har en ascool ninja med flera hĂ€ftiga powerups och attacker. Dessutom erbjuds spelaren möta bossar likt Batman eller Godzilla, och nĂ€r man klarat spelet finns det tvĂ„ olika slut, beroende pĂ„ hur slutstriden gĂ„r. Med tanke pĂ„ att spelet slĂ€pptes 1989 sĂ„ Ă€r det vĂ€ldigt nyskapande och imponerande. En gĂ„ng i tiden lĂ„g Sega i framkant.

9. The Adventures of Batman & Robin

batman

Och frĂ„n ett tidigt Mega Drive-spel, till ett relativt sent. Jag hade verkligen ingen aning om The Adventures of Batman & Robins förtrĂ€fflighet innan vi spelade det i Retroresan. Till skillnad frĂ„n Konami-utvecklade SNES-spelet (som jag inte spelat) sĂ„ Ă€r detta en shooter som utmanar min fingerfĂ€rdighet om och om igen. Spelet Ă€r relativt kort, men utmaningen sĂ„ hög att det rĂ€cker och blir över. Och jag Ă€r inte den som behöver en hög utmaningskurva för att finna ett spel intressant. Faktum Ă€r att jag allt som oftast tappar intresset om ett spel Ă€r sĂ„ svĂ„rt som The Adventures of Batman & Robin Ă€r. Men i detta fall ville jag stanna kvar – ett ypperligt bevis pĂ„ spelets förtrĂ€fflighet. Eller sĂ„ hade det med den otroligt sköna elektropumpande musiken att göra. Eller det faktum att det Ă€r ett av de tekniskt snyggaste 16-bitars spel jag sett. Eller sĂ„ var det kanske bara sĂ„ enkelt att det Ă€r ett bra spel, helt enkelt.

8. Earthworm Jim

jim

Återigen ett spel som Ă„terfinns pĂ„ flera format, men som jag upplevt pĂ„ den svarta Sega-konsolen. Det kan hĂ€nda att jag kört SNES-versionen nĂ„gon gĂ„ng i historien ocksĂ„, men minnena jag har Ă€r knutna till Mega Drive. Humor, riktig humor som fĂ„r en att le och skratta Ă€r sĂ€llsynt i spel fortfarande idag. 1994 var det med undantag frĂ„n Ă€ventyrsgenren pĂ„ PC extremt ovanligt. Men Earthworm Jim fick mig att skratta och le flera gĂ„nger om. Bara hans uppsyn och lite bajsnödiga framtoning kittlar skrattnerven i mig. Och under dessa förhĂ„llanden sĂ„ kan man enkelt bortse frĂ„n att spelmekaniken inte alltid Ă€r den bĂ€sta, att kontrollen Ă€r sladdrig och fiendedesignen lite tafflig. Minnet jag vĂ€ljer att bĂ€ra med mig Ă€r Ă€ndĂ„ ett spel som fĂ„tt mig le och skratta. Och det vĂ€ger tyngre Ă€n vad man kan tro.

7. Gunstar Heroes

gunstar

Det finns nĂ„got förbjudet over kĂ€nslan man fĂ„r av Gunstar Heroes. I Retroresan beskrev jag det som kĂ€nslan av att panga glasrutor som liten slyngel . Varför det Ă€r sĂ„ Ă€r svĂ„rt att sĂ€tta fingret pĂ„, men den kittlande kĂ€nslan Ă€r det frĂ€msta minnet jag har frĂ„n Gunstar Heroes. Även detta Ă€r ett spel som egentligen Ă€r för svĂ„rt och orĂ€ttvist för min smak – trots obegrĂ€nsat med continues – men Gunstar Heroes hĂ„ller mig kvar genom andra kvalitĂ©er. Bara det att det Ă€ndĂ„ finns lite djup i valet av vapen och powerups gör vĂ€ldigt mycket. Eller att det erbjuds ett kooperativt lĂ€ge (vilket förvisso var rĂ€tt vanligt inom genren) som gör pangandet minst dubbelt sĂ„ kul. Hade jag kĂ€nt till detta spel och vad det Ă€r kapabelt till nĂ€r Nintendo och Segas ”16-bitars krig” pĂ„gick sĂ„ hade jag övervĂ€gt att byta sida.

6. Elitserien 95

elitserien

FĂ„ saker har en sĂ„n speciell plats i mitt hjĂ€rta som den gamla skolans hockeyspel. Av alla de sportspel som slĂ€pptes under denna era Ă€r det nog hockeyspelen som stĂ„r sig bĂ€st, nĂ€rmst utmanad av golf-spelen (Golf i tv-spelsform Ă€r förtrĂ€ffligt, tro mig). Och NHL 94 har en speciell plats i mitt hjĂ€rta i all sin enkelhet, men strĂ„et vassare i mina ögon var Segas exklusiva Elitserien-version, ett Ă„r senare. Det Ă€r svĂ„rt att förklara varför det Ă€r viktigt för oss intresserade att det Ă€r riktiga lag och spelarnamn – det bara Ă€r det. I grunden Ă€r det samma typ av snabba arkadhockey som i NHL-serien pĂ„ 16 bitar, fast med andra namn, drĂ€kter och lag. Min kusin Jonny Ă€gde ett Mega Drive, med just detta spel. Och om minnet Ă€r med mig sĂ„ pĂ„gick lĂ„nga, invecklade och engagerade sĂ€songer i BrynĂ€s-tröjan innan en pixlig SM-buckla kunde lyftas. Ett fantastiskt spel frĂ„n en fantastisk tid.

5. Quackshot

quackshot

Jag Àlskar verkligen Kalle Anka. Till skillnad frÄn Disneys ansikte utÄt, den flÀckfria och redigt töntiga Musse Pigg , sÄ Àr Kalle Anka en betydligt mer ÀlskvÀrd karaktÀr i min bok. Mycket för att han gör misstag, Àr bÄde girig och lat och sÄ lÄngt frÄn felfri man kan komma, men ÀndÄ i slutÀndan, med ett gott hjÀrta. Detta gör det i sin tur att man kan relatera till honom. Tv-spel med honom i huvudrollen vÀxer inte pÄ trÀd, men i Quackshot Àr Kalle hjÀlten, och han hanterar huvudrollen pÄ ett alldeles förtrÀffligt sÀtt. Likt slÀktingen DuckTales pÄ NES sÄ reser man expedition-likt runt pÄ olika platser i vÀrlden i jakt pÄ skatter och rikedom. Och man lyckas verkligen förmedla kÀnslan av att man Àr ute pÄ ett Àventyr, med vÀldigt varierade miljöer och uppdrag. Spelmekaniken Àr snortajt, presentationen underbar och allt sammanfattat sÄ Àr Quackshot en riktigt fin retropÀrla som fortfarande skimrar blÀndande skarpt.

4. Rocket Knight Adventures

rka

Återigen sĂ„ har vi hĂ€r ett spel som skulle fĂ„tt mig att vilja byta lag under 90-talet. Rocket Knights Ă€r ju hur coola som helst, fortfarande idag! Jakten pĂ„ coolhet som Sega bedrev under 90-talet resulterade i vĂ€ldigt mycket skrĂ€p och krystade maskotar. Men Sparkster Ă€r verkligen inte krystad – han Ă€r sĂ„ cool som man kan bli, och det kan man sĂ€ga om hans första spel ocksĂ„. Fartfyllt, svindlande, utmanande, vackert och rakt igenom underhĂ„llande. MĂ„nga av bossfighterna Ă€r ikoniska och mĂ„nga gĂ„nger genom spelet ser man bevis pĂ„ att det fanns resurser i ett Mega Drive som ett Super Nintendo inte kunde mĂ€ta sig med. Eller sĂ„ var Konami experter pĂ„ att krama ut de mest actionfyllda spelen ur 16-bitarsmaskinerna. Oavsett vad sĂ„ Ă€r stridsyxan sedan lĂ€nge begravd nu, och det finns ingen som helst anledning att inte spela Rocket Knight Adventures lĂ€ngre.

3. Soleil

soleil

Det Àr ingen hemlighet var Soleil (eller Crusader of Centy) hÀmtar sin inspiration. Referenserna och liknelserna frÄn Zelda-serien syns överallt och inledningsvis kÀnns spelet som en sÀmre kopia i alla avseenden. Men ju lÀngre handlingen fortgÄr desto mer skalar Nexttech fram unika drag som ger spelet en egen unik identitet. MÄnga av idéerna lÀngre in i spelet kÀnns faktiskt mycket mer innovativa Àn de man sett om och om igen i Zelda-serien. FörstÄ mig rÀtt, Soleil sorteras fortfarande som en sÀmre version av Zelda: A Link to the Past, men man bör inte avfÀrda spelet av den enkla anledningen. Det finns mÄnga timmars underhÄllning under huven, med mÄnga sekvenser som etsat sig kvar i mitt minne. Soleil fÄr nöja sig med att vara nÀst-bÀst inom genren, men med tanken pÄ motstÄndet kÀnns det ÀndÄ som en vinst.

2. Ristar

ristar

NĂ€r mitt projekt Retroresan förvandlades till en podcast sĂ„ var Ristar det första spelet vi skulle betrakta med nya ögon. Varken jag eller min dĂ„ nye vapendragare Samson visste vad vi gav oss in i. Jag hade lĂ€st nĂ„gon retrorecension om spelet och tyckte det sĂ„g intressant ut. Och intressant, det var det minst sagt. Jag har alltid tyckte det var lite synd, och rent av orĂ€ttvist mot spelet, att vi tog just Ristar sĂ„ tidigt i vĂ„r podcast, nĂ€r vi inte Ă€nnu hittat ”vĂ„r groove”. För avsnittet i sig blev inget vidare, men spelet Ă€r verkligen bedĂ„rande. I min bok Ă€r det ett av de vackraste spelen i 16-bitar, bĂ„de i ren grafisk prestanda men ocksĂ„ i grafisk stil. Utöver det sĂ„ Ă€r det utan tvekan det spel dĂ€r man tar tillvara pĂ„ Mega Drives ljudchipp pĂ„ absolut bĂ€sta sĂ€tt. Musiken Ă€r fantastiskt komponerad och förs fram pĂ„ ett sĂ€tt, med en teknik, som frĂ€mste konkurrenten inte kunde matcha. I grunden finns dessutom ett riktigt stabilt plattformsspel med mycket nya idĂ©er i spelmekaniken (fĂ„gelbanan Ă€r en av de bĂ€sta plattformsbanor jag nĂ„gonsin spelat) och en riktig charmknutte till maskot. Alla borde göra minst en retroresa i sina liv. Jag föreslĂ„r att ni börjar med Ristar.

1. Sonic the Hedgehog 2

sonic2

Jag tycker nog inte Sonic som serie Äldrats sÀrskilt bra. Jag förstÄr att spelen var suverÀna för sin tid, men idag kÀnns formeln mellan hög hastighet och precisionshoppande lika dum som den lÄter. Undantaget Àr Sonic 2. DÀr fick man det att fungera, pÄ nÄgot underligt, magiskt sÀtt. Sonic Àr hÀr i toppform, och bandesignen Àr betydligt bÀttre Àn i sin föregÄngare och inte minst bÀttre Àn i Sonic 3, dÀr bandesignen Àr frÀmsta anledningen till att jag inte gillar spelet. Alls. Sonic 2 dock, har stÄtt emot tidens tand och kan idag klassas som en av de bÀsta plattformsupplevelserna man nÄgonsin kan ha. NÄgon sa nÄgon gÄng att Sonic 2 Àr ett bÀttre spel Àn Super Mario World, och Àven om jag inte hÄller med sÄ kan jag utan problem hÄlla med om att spelet besitter samma kaliber. Utan Sonic i allmÀnhet och Sonic 2 i synnerhet hade Sega aldrig lÀmnat det avtryck i spelhistorien som de nu gjorde. Och jag tror att det Àr pÄ grund av just detta spel som vissa av oss fortsÀtter hoppas pÄ nya Sonic-spel. Vi vet nÀmligen att ren och skÀr magi kan uppstÄ om formeln Àr den rÀtta. Det gÀller bara att hitta den.

Att skriva denna lista var utmanande och tog mycket tid och energi, men det var ocksÄ vÀldigt roligt. SÄ lÀngre fram Àr jag villig att fortsÀtta skriva lite lÀngre och större listor. Men vad ska jag skriva om? Vad vill ni se? LÀmna en kommentar och berÀtta vad ni vill se!