Krönika

Dags att sluta gnälla

Förra veckan gick årets upplaga av E3 av stapeln. En vecka då vi gamers sitter som klistrade framför liveströmmar för att ta del av vad som komma skall. Vi får en glimt av vad vi inom en snar (nåja) framtid kommer att kunna uppleva hemma i våra soffor. Det vill säga om spelet i fråga inte heter något i stil med The Last Guardian, förstås.

Öl innan Sony.

Öl innan Sony.

För två år sedan hade jag ynnesten att  få uppleva spektaklet på plats. Det var för mig en oförglömlig vecka. Inte nog med att jag fick en massa alkohol gratis och för första gången fick skaka hand med Thomas Arnroth utan jag fick självklart också spela och se en massa kommande speltitlar. Något som för mig kändes som ett riktigt privilegium. Jag, en vanlig spelnörd från lilla Sverige, som på sin fritid larvar sig på denna sajt, fick spela tillsammans med det stora hundarna. Jag kommer aldrig glömma när min blick möttes av Jim Sterlings eller när jag fick sitta i ett litet pressrum inrett som ett rymdskepp och se på en visning av, det tyvärr skrotade, Star Wars 1313. Inte heller kommer jag glömma när jag fick syn på grabbarna i Giant Bomb och blev alldeles för starstrucked för att våga säga hello, eller för den delen när jag fick mig en pratstund med gänget bakom Skylanders Giants och lämnade intervjun med min alldeles egna Spyro-figur, en E3 Special Edition. Om sanningen skall fram så har jag faktiskt två av dem i min bokhylla.

Det finns väl knappast någon av er som läser denna text som vill att spel ska vara tråkiga
Visst låter det kul? Visst låter det häftigt? Precis som det skall vara när det kommer till TVspel. Roligt och häftigt, eller hur? Det finns väl knappast någon av er som läser denna text som vill att spel ska vara tråkiga? Spel är något som vi alla kan enas om är fantastiskt. Något vi brinner för. Det är något som sprider glädje i vår vardag. Det är något som vi älskar! Men det är även något som vi alla, då och då, verkar hata mest av allt. Något vi klagar och spottar på. Något som förstör vår vardag och under E3 märks detta väldigt väl. Det skall klagas på att spel försenas, att spel inte visas upp, att spel ser precis likadana ut som spel gjorde förra året och så vidare. Det finns ingen hejd på alla klagomål en spelmässa som E3 genererar. Ibland verkar det som att folk tror att de skall få spela alla dessa nya spel redan veckan efter E3. Riktigt så funkar det inte. Det folk ofta verkar glömma bort är att E3 i mångt och mycket är en branchmässa. Det är ett tillfälle för utvecklarna att spänna sina muskler inför investerare. Att visa upp vad som komma skall. Att visa varför just de är värda att satsa på. E3 är inte en person som står och delar ut gratisprover av tubost på ICA, som du sedan kan köpa med dig hem om det föll dig i smaken. Den som väntar på något gott och så vidare.

Under EAs presskonferens skickade jag iväg ett sms till en av mina vänner, som är ett stort fan av Mass Effect. Jag skrev och meddelade honom att Bioware gått ut med att det jobbas på ett nytt spel i serien. Till svar fick jag ”Coolt! Sa de något släppdatum?”. Det tycker jag visar på exakt hur vi spelare fungerar. Om det är något vi vill spela, så vill vi spela det nu! På en gång! Inte om tre, fyra år. Nu! Även jag är sådan. Jag brukar tänka tillbaka på den tiden då det ej fanns internet. Då hade jag ingen som helst aning om vilka spel som var under utveckling. De spel jag visste om, det var de titlar som stod i Nintendos klubbtidning och de släpptes inom en månad. Så funkar det inte nu.

”A delayed game is eventually good, but a rushed game is forever bad”
Vi spelare är numera medvetna och har stenkoll på vad som är på gång. Vilket väldigt ofta kan vara frustrerande. Men på samma gång som vi är medvetna om vad som komma skall är vi även medvetna om att det kommer dröja. Det kommer förmodligen skjutas upp. Kanske inte bara en utan två gånger. Det är så det ser ut nu. En otroligt begåvad man sa en gång att ”a delayed game is eventually good, but a rushed game is forever bad”. Detta är något som tål att tänkas på.

Kan vi inte lova varandra att sluta klaga på detta i tid och otid? Kan vi inte bara glädjas åt de titlar vi faktiskt redan har tillgång till och de titlar som kommer inom kort? Visst längtar jag sjukligt mycket efter att återigen få hoppa mellan hustak tillsammans med Faith, men jag är övertygad om att jag innan dess kommer få flera andra fantastiska spelupplevelser hemma i min soffa.

Kommentarer

  1. Bob skriver:

    Släppdatum innebär ju (oftast) en bekräftelse på att spelet faktiskt kommer att bli färdigställt, så det är ju inte konstigt att den frågan lyfts. Man vill ju ha en bekräftelse på det man suktar efter.

  2. Christoffer skriver:

    Släppdatum spelar ingen roll för mig, spelen kommer när dom kommer.

    Sitter dock inte och hypar spel i onödan och bygger upp förväntan på spelet som inte kommer uppfyllas.
    T.ex det är trevligt det kommer ett nytt Zelda. Men om det släpps 2014 lr 2018 kvittar för mig.

  3. Andreas b aka sven_stick skriver:

    Håller helt med Ludde.
    Förstår inte varför folk klagar då vi får en liten smakbit av det som komma skall.
    Tycker det är roligt med E3 och följer det varje år. Är årets höjdpunkt om du frågar mig när det gäller tv-spel.

    Jag ser hellre att ett spel försenas så det blir bra än att det blir framstressat och dåligt.
    Min pile of shame är så hög så den nästan är lika hög som jag!
    Finns så många spel att spela så helst hade jag velat ha ett år då det inte släpptes något spel alls för att man skulle hinna med att spela allt bra 🙂

Skriv en kommentar