Bilspel. Denna vattendelare till spelgenre. Jag är en sådan person som anser att de enda bilspelen som är värda att spela är de som har en rörmokare på sina omslag. Så när jag för två år sedan fick hem Forza Horizon att recensera värmde jag upp stora motorsågen i tron att jag skulle såga så jävla mycket. Men istället blev jag sittandes med handkontrollen i min hand och log, så jävla mycket.

Forza Horizon är utan tvekan ett av de spel från den förra generationen som jag har spenderat mest tid med. Det var ren och skär spelglädje och jag kunde inte få nog. Jag minns väl att när platserna för att köra race började bli färre och färre. Jag kände en sorg, en sorg över att det snart skulle vara över.

”Att vara king på roaden det e inte så svårt
Att döma av trafiken så kör jag ganska hårt
Vi drar förbi om det e keps och hatt
Som håller krampartist i sin ratt
Ska ni med på ragga tur med riktigt klös?
Sitt breve drar i 100 knyck vilket jäla ös!”

När det sedan stod klart att Forza Horizon 2 skulle komma till Xbox One och här i Sverige vara ett av releasespelen kände min glädje inga gränser. Den glädjen har också varit närvarande under de timmar jag hittills har spenderat med Forza Horizon 2. Jag vet med största säkerhet att de timmarna kommer  bli ofantligt många fler innan jag kommer känna mig färdig denna gång.

Precis som i första spelet finns det någon slags story som för bilåkandet framåt. Du är en av deltagarna i Horizion Festival och ditt mål är att ta dig till den stora finalen. Inga som helst konstigheter med andra ord. Du skall köra snabbast och bäst i ett visst antal cuper för att ta dig till final. För mig är det inte dessa race som är den största behållningen med spelet. Dessa är absolut roliga att köra, framförallt tack vare variationen i hur loppen är utformade. Det skiftar snabbt från korta intensiva typiska banrace till stora öppna fält i offroad-race som går fort utav bara helvete. Och du byter bil mellan varje cup, vilket gör att inget lopp är det andra likt. Hade spelet enbart bestått av dessa race hade det fortfarande varit skitkul. Men Forza Horizon 2 erbjuder så mycket mer.

”Med plattan ner i botten och mätarn står i topp
Då plötsligt i vår spegel en snutbil dyker opp
Men döm av min förvåning när snuten kliver fram
Han ville bara racea en ragger e väll han
Sen slår rollen i det här är rätt
Står på gasen så blir allting rätt
Ska ni me på raggartur me riktig klös
Sitt breve drar i 100 knyck vilket jäla ös”

Hela kartan är full av saker att åka till. Spelet ger dig en enorm frihet att göra vad du vill med din tid på vägarna. Vill en bara åka runt för att leta reklamskyltar att köra sönder i timmar, leta upp ladugårdsfynd eller bocka av saker på den bucketlist som finns, så går det precis lika bra att sysselsätta sig med det, än att köra tidigare nämnda race. Eller varför inte ta sig en roadtrip online med vänner? Onlinedelen av spelet är något som jag ser fram emot att utforska ännu mera nu när spelet är släppt. Redan nu finns det en club, Svamps Of Anarchy*, som alla ni som köper spelet bör gå med i, för att i glada Svampars lag bränna runt tillsammans.

Vem behöver väg?

I inledningen av denna recension nämnde jag att jag inte är något fan av bilspelsgenren. Däremot är jag ett otroligt stort fan av Horizon-spelen. De ger mig samma spelglädje som ett GTA V kombinerat med ett Mario Kart 8. Forza Horizion är ett av årets roligaste spel, alla kategorier. Jag hoppas vi ses på vägarna!

”Vi ska köra köra fort som fan
Köra runt med bilen genom hela stan
Vi ska köra köra fort som fan
Sladda loss o börna genom hela stan”

*När du efter en tids spelande får tillgång till Clubläget söker du helt enkelt upp [SOA]Svamps Of Anarchy och går med.

Du kan även med fördel skicka vänförfrågningar till:
Ludde: Fred Fearless och Niklas: NickeThunder som båda två sitter och kör Forza Horizion 2 dessa dagar.