Krönika

Feminism ger spelmediet mening

När både Bayonetta och Bayonetta 2 står inför att recenseras spelvärlden över, kan vi förvänta oss texter där sexualisering och objektifiering kritiseras. Vi kan även förvänta oss långa arga kommentarsfält som beskyller skribenten för att ha en politisk agenda som grumlar omdömet och gör det till en usel recension. Det har redan börjat. Jag tänker inte säga så mycket om det, annat än att båda sidorna ibland känns lite oinformerade och bara repeterar trötta talking points som vi hört i några år nu. En recension av en titel som Bayonetta kommer exempelvis med stor sannolikhet innehålla ordet objektifiering, och menar att sexualisering av kvinnor är detsamma som objektifiering av kvinnor. Själv drar jag mig för att kalla Bayonetta för ett sexobjekt, och ser henne mer som ett sexsubjekt. Ett subjekt agerar, ett objekt blir agerat på. Jag skulle säga att Bayonetta som karaktär har massvis av agens.

Sen har vi den andra sidan. Den som verkligen fått Mountain Dew på sin kvarn i och med ”sexskandalen” där man plötsligt började bry sig om journalisters relationer till spelutvecklare. Gamergate, som man så fantasifullt kallade det. Det blev så stort att helt ovetande personer märkte av det. Personer som sedan droppade kommentarer som den här:

“I formerly thought that games were just for fun, no more no less, and now there is some form of political agenda that is attached to the gaming industry trying to alter the whole landscape.
I’ve realized there will always be political agendas but gaming doesn’t have to be a platform for one. It’s just for fun. Hopefully these agendas end because I don’t wish to see gaming ruined for future gamers.”

”Varför måste Bob Dylan skriva så många låtar med politisk agenda?”
Den kommentaren fick förstås en stor majoritet upvotes på Reddit, och jag tror inte de inser att en önskan att hålla spel fri från politik är ett större hot mot mediet än önskan att politisera spel någonsin kan vara. Spel är inte bara på skoj. Även om det en gång var det, så är det inte så längre. Och det borde inte vara så. Att inbitna spelare tror och vill att det fungerar så skrämmer mig lite. Skulle inbitna fans av film eller musik säga detsamma? ”Varför måste Bob Dylan skriva så många låtar med politisk agenda? Kan han inte bara skriva en kul låt om kärlek?” ”Varför måste Spike Lee kommentera på rasrelationer i sina filmer? Kan han inte bara göra en kul komedi om omaka par?” Varför förväntar sig inbitna spelare att spel inte ska vara en politisk plattform, när både film och musik har varit det så länge? Och varför tror man att det kommer skada eller döda spelmediet när det så tydligt har berikat både film och musik?

Under feminismens andra våg tog man till stor del sig an filmmediet, och idag ses feministisk filmteroi inte alls som något överhängande hot redo att förstöra filmindustrin. Granskande och kritiserande av kultur behöver inte handla om att stoppa något, utan snarare om att göra oss medvetna om det. Det vi är omedvetna om riskerar i större utrstäckning att ha destruktivt inflytande över oss, än när någon pekar på det och förklarar varför det riskerar att ha en destruktiv effekt. Politisk agenda ger ett kulturellt verk mening, och ett verk som inte har något att säga står i en kulturell kontext och gapar tomt. Om vi vägrar släppa in politik i spelmediet kommer det aldrig växa upp. Det kommer aldrig vara lika kulturellt relevant om vi separerar det från alla samhällsfrågor.

Vill vi att spelmediet ska vara tomt? Eller vill vi att mediet vi älskar ska berikas så som film och musik har berikats, så att det kan vara något mer än ”bara på kul”?

Kommentarer

  1. Tommy Alexander skriver:

    Kan man i samme grad akseptere spill som parodierer feminismen eller er kritisk til den? Ref “bros before hoes” skandalen?

  2. Mulqwist skriver:

    Förstår inte över huvudtaget gamers som blir sura på recensenter som påpekar chauvinistisk inställning i spelvärlden. Va fan har de att förlora på det? Ett bra spel är ett bra spel är ett bra spel, men spelet kunde vara så attans mycket bättre i atmosfär ifall det slutade falla i klichégropen jämnt o ständigt.

    Dessutom, en recension är en recension är en recension. Det är, nu och alltid, en persons åsikt och upplevelse av ett spel/en skiva/en pjäs/en film/en bok osv. Du kan antingen hålla med eller så inte, men du kan inte be dem hålla käften om du inte är färdig att knipa käft själv också.

    • gabbay skriver:

      Problemet idag är att väldigt många recensenter skiter fullständigt i konsumentupplysning och spelar spel i en genre dom antagligen inte gillar.
      Jämför en recension idag med en recension i en vanlig speltidning i början av 2000-talet.

      Idag känns det mer som att 30-40% av en recension handlar om att recensenten i fråga skall framhäva sig själv och sina egna åsikter istället för någon form av konsumentupplysning. Det är så tydligt att många recensenter recenserar spel i en genre som dom inte ens gillar.
      Om man får måla med bred pensel, så är det ofta så att kvinnliga recensenter inte ens sysslar med recensioner utan skriver en krönika om feminism. http://loading.se/news.php?pub_id=32650 utifrån den här “recension” vad får du reda på om spelet förutom att det är sexistiskt och hyfsat fult?

  3. Samson skriver:

    1. INGET är fritt från politik. Allt förmedlar ngn slags världsbild. Om Bob Dylan skriver “en kul låt om kärlek” så är den proppfull med budskap om t ex tvåsamhet, heteronormativitet. Alternativt skriver Dylan en kul låt om kärlek som inkluderar mer än bara tvåsamhet och heteronormativitet, men då är det plötsligt politik igen för vissa.

    2. Sen förstår jag verkligen inte hur en kan vara så jävla dålig på internet att en inte kan hitta recensenter som gör produktfakta och kallar det för recension om nu nödvändigtvis måste inbilla sig själv att det är den enda formen av konsumentupplysning som existerar.

    Jag skulle vilje se ngn försöka gå runt att hävda att alla recensenter som skriver om grafik i spel inte skriver rescensioner utan bara skriver krönikor om sin “estetiska bias”.

    Dra ut huvet och se att just ditt sätt att se på spel och världen inte är ngn slags objektiv grundform utan innehåller allt det där som du tror att du kritiserar i “den feministiska krönikan” fast i annan form.

  4. Avgrundsvrål skriver:

    Väl rutet! Och politik har förstås alltid uttryckts genom spel. Det har bara inte debatterats öppet. “Sexsubjekt” är förresten ett svinbra ord! Ska lägga det ordet på minnet!

    • Christoffer skriver:

      Måste ge dig en applåd för ditt inlägg efter jag bemödade mig att bläddra genom kommentarerna.
      Var nog det enda vettiga jag fick läsa i hela tråden.

  5. Christoffer skriver:

    Loadingrecensionen är tyvärr bara en barnslig ståndpunkt utan substans.

  6. T4_was_here skriver:

    Visst, men jag tycker att spel-industrin inte ens har modet att vara lika “dåliga” som music och film.
    Sure, dom är äldre så dom kan använda “det var en annan tid då” ursäkten för vissa verk.
    Men ändå, var är tv-spels värdens svar på t.ex Eddie Meduza eller Troma Entertainment?
    Okay, Hideo Kojima kanske.
    Men om man jämför det han har gjort mot Lloyd Kaufman skapelser så är det rätt så weak sås i jämförelse när det kommer till kontroversiellt innehåll.

    Så att bråka om det ska var gul eller röd mjölk känns lite lamt när
    AAA industrin (och VISSA indies) vill helst bara göra mellanmjölk till alla för dom vågar inget annan…

    Jag har mer åsikter att spy ur mej som hur kritiker måste sluta bete sej som Glassögonsmurfen om inte vill bli behandlad som honom.(Hitta annan taktik tack snälla)
    Men jag har IRL stuff to do så later~

Skriv en kommentar