Krönika

Den största resan i mitt liv

Det började med Nintendo Wii. Varför jag köpte maskinen har jag egentligen inget bra svar på idag. Jag antar att jag likt resten av världen föll för den smala, snygga, enkla designen. Och rörelsekontrollerna. Nintendo gjorde mycket rätt med sitt nya grepp och idag lyser nog Virtual Console-stjärnan allra starkast. Nintendo plockade fram de ess som bevisligen fungerat förut. De fungerade fortfarande – ibland bättre än någonsin förut.

”Det var det vackraste jag någonsin sett, igen”
Det fortsatte med Zelda III. Namnet fångade uppmärksamheten medan spelet slukade mig. Små gamla minnesfragment fick färgerna ifyllda och framför mig vecklade ett av världens absolut bästa spel ut sig. I timmar spelade jag ett gammalt spel på en ny konsol och förstod någonstans halvvägs igenom att både jag och Nintendo var något på spåren. Äventyret jag tog del av stod utanför reglerna för tid och rum. Det var det vackraste jag någonsin sett, igen.

Samtidigt i världen utanför kom Sylvester Stallone på att Rocky VI faktiskt var en rätt bra idé och Arnold Schwarzenegger använde Twisted Sisters Were not gonna take it för att uppmärksamma hans politiska karriär. Kanske var det bara att man fick slut på nyskapande idéer. Eller så hade Internetgenerationen växt upp och insett att det är på gränsen till omöjligt att sätta ett bäst-före datum på underhållning. Track n Field-tummarna fanns kvar och så även alla minnen. Och nostalgi är en mäktig kraft. Det gamla blev coolt igen, eftersom det låg helt rätt i tiden. Och retrovågen sköljde över världen.

Jag startade en blogg som blev en podcast och jag blev en Internetkändis. I alla fall inom den subkultur av uppgrävda spelnördar som vägrar släppa det förgångna och alltid kommer hävda att mjölken smakade bättre 1995. Majoriteten av de människor jag träffar ute i verkliga världen vet inte vad en “podcast” är. Medan jag nattetid pratar om pixelperfektion och Megadrives ljudchipp vet jag att jag morgonen efter kommer gå tillbaka till världen som inte vet vad jag menar när jag ska beställa en Yoshis Island-pizza. Retroresan är Sveriges största podcast. Om retrospel. Vilket i förlängningen gör det till en ursäkt för något som jag lägger vansinnigt mycket tid och energi på och inte får den minsta finansiella ersättning för. Många har kallat det galenskap och jag är berred att hålla med. Men det är skönt att vara galen på rätt plats.

”Det är skönt att vara galen på rätt plats”
För givetvis handlar det inte om pengar eller en illusion av kändisskap.Varför jag nattsuddar mer ofta än sover ut är för att jag varje vecka är på jakt efter den känslan som Zelda 3 gav mig. Mitt låtsasarbete är en maskerad ursäkt för att fortsätta spela trots att de nya spelen har bättre musik och snyggare explosioner. Guldet kan finnas där. Det som var riktigt bra då kommer fortfarande vara riktigt bra idag.

Denna resa har tuffat fram i flera år nu och nu är vi på upploppet. I juli nästa år släcker vi ner och stänger av. Inte för att vi tröttnat och inte för att vi sakteliga insett att vi inte kan byta ut detta mot ett riktigt jobb. Vi har börjat sakta in för att resan alltid har ett slut och vi vill att vår resa ska sluta lyckligt. Men slutstationen har alltid varit obetydlig. Det är resan där vi skrattat och gråtit, prisat och hatat som bär allt vatten. Det är där som känslan av ensamhet och isolering försvunnit. Det är där jag har hittat mina jämlikar, mina vänner. Och det är det som kännetecknar den största resan i mitt liv.

Ett minne för livet.

Kommentarer

  1. Anders Brunlöf skriver:

    Alla som inte kommenterar är våldtäktsmän

  2. Niklas Sintorn skriver:

    Fint skrivet, Anders!

    Alla resor måste ju ha ett slut, även om “målet är ingenting”. Jag tror inte att Retroresan hade tjänat på att kunna leva vidare i all evighet om ni hade fått betalt. Det känns som ett kapitel i ert spelande liv som man kommer vilja se tillbaka på med sådant där rosa skimmer.

    Dock vore det ju rent trams att tro att du och Samson inte skulle fortsätta med podcasts i en eller annan form i framtiden. Ni kommer att fortsätta vara mitt absoluta favoritradarpar i etern.

    Retroresan kommer ta slut, men jäklar vad kul vi kommer ha de sista månaderna! All in!

  3. Quid skriver:

    Det är alltid kul att läsa hur resan började för folk, och även om jag precis har upptäckt Retroresan så måste jag säga att jag njuter av varje minut. Det är nostalgi, kärlek och humor!

    Har du några planer för tiden efter retroresan?

  4. Subcolm skriver:

    Är ganska ny följare av retroresan, hittade er sent och har spenderat merparten av min fritid de senaste 2 månaderna åt att lyssna ikapp. Har väl lyckats plöjt igenom ganska mycket och är idag ungefär en 15 avsnitt ifrån att vara ikapp.
    Lite tråkigt då att jag upptäckt denna underbara retropodcast bara en säsong innan den i själva verket kommer bli retro den också.
    Trots att jag är en relativt ny lyssnare så har jag hunnit tillbringa många timmar med dig och Samson i lurarna, dels för att hinna komma i fas, dels för att jag helt enkelt inte kunnat slita mig från ert underbara arbete i denna podcast.
    Och Handen på hjärtat, bara för att man upptäcker t ex Castlevania SotN eller Final Fantasy VII lite senare än många andra behöver det ju inte vara mindre underbart för det, den dagen man väl upplever det? 😉

    Har alltid haft en extra förkärlek till retrospel, framförallt från SNES och Playstation-tiden, därför är det ett sjukt stort mysterium att jag inte snubblat över er förrän nyligen. Men vill i alla fall skicka iväg ännu mer cred till dig och Samson (antar att ni samlat på er väldigt mycket vid det här laget, det borde ni iaf gjort).
    Passar också på att säga att om ni inte upplevt något av Suikoden 1 eller 2 till Playstation så borde ni ta vägen förbi något av dom spelen innan ni ställer in svävarbilen (eller vad det nu är) i garaget för gott! 🙂

    Zelda III som du nämner är enligt mig världens genom tiderna bästa spel och att jaga den känslan är inte det lättaste. Men jag måste säga att när jag sätter mig i soffan eller vid datorn efter jobbet med er i lurarna och hör dina sagostunder genom FF-guldklimparna VI och VII, eller när ni upptäcker Castlevania Sotn, Actraiser och många andra gamla guldklimpar, så kommer ialla fall den känslan tillbaka hos mig. Jag tror att du förstår vilket bra betyg det är åt er och trots att jag klev på det här tåget sent så tänker jag då inte kliva av det innan det stannar på slutstationen 🙂

    Keep up the good Work, både med retroresan och med resten av svampriket!

    /Krille Hedlund

  5. ReDead skriver:

    Bra text Anders! 🙂

    Jag tror nog att jag någon gång i framtiden kommer att lyssna igenom hela retroresan igen. Då jag kanske spelat fler av spelen ni tar upp. Kan tänka mig att det kan bli en ny upplevelse då. Särskilt om jag väntar kanske upp emot 10 år, så kanske jag till och med glömt mycket av vad som sägs och så i retroresan. Kommer med glädje återuppleva allt detta senare i mitt liv. 🙂

  6. Peter Ahonen skriver:

    Fint. Oavsett hur mycket man lyssnat så kan man se det fina i vad två eldsjälar har skapat, och det är alltid lite trist när en resa tar slut. Man vill ju åka igen. Men man får ju andra åkturer. Det känns som att Svamprikets bara precis har börjat, och här kommer man troligtvis hitta samma härliga anda.

  7. Tobias Andersson skriver:

    Om jag inte hade köpt en iPhone hade jag inte börjat lyssna på podradio och då skulle jag inte hittat Retroresan. Om det inte vore för RR så hade jag antagligen inte engagerat mig i spel-Sverige eller lärt känna alla trevliga gamers och då speciellt dig Anders, min granne och vän 🙂
    Retroresan har påverkat mitt liv mer än jag nånsin trodde, och jag gillar det.

  8. Trazh skriver:

    Retroresan har påverkat mig också. Det inspirerade mig till att börja skriva mer, blev mer engagerad och lärt känna sköna gamers.
    Fick ju även chansen att skriva för svampriket, som jag trodde aldrig att jag skulle få göra något liknande, vilket jag är glad och tacksam för.
    Väldigt fint skrivet, Anders. Känner med dig. Resan är ju allt, men tyvärr som allt annat har det ett slut.

  9. Fiskpinnen/fiskarsomfiskar skriver:

    Man vill juh inte bli klassad som våldtäktsman. 😉

    Jag har sagt det föut, idag är Retroresan vad Disneydags var för mig när jag var 8år. En magisk timma (eller 5), som man längtade efter HELA veckan!

    PS. Kom inte kissfläcken med här?

  10. Jesper Orshammar skriver:

    Hej Anders!

    Till att börja med: bra skrivet! Jag har lyssnat på Retroresan sedan i sommras någon gång, och backtrackar mig sakta men säkert igenom avsnittskatalogen. Ren slump att jag surfade in på Svampriket idag, och som första klick din krönika. Till skillnad från Spelradions plötsliga utannonsering om dess avslut är jag nu “beredd” på Ert dito – redan i början av säsong 2. Skönt! 🙂

    Vi har nog “stött på varann” på Gameplayer.se någon gång i någon blogginläggskommentar (där mitt nick är precis som mitt efternamn) och måste säga att det är kul att följa den “resa” du gjort sedan dess. Bravo!

    Nu ska jag fylla min iPhone med några avsnitt till, de som tar vid efter “Gobliiins”-avsnittet.

    Fridens liljor.

  11. Timmy Avgrundsvrål Sjöberg skriver:

    Klart man inte är våldtäktsman.

    Men fan, Anders! Är det verkligen nån slags ånger över att Retroresan ska ta slut jag känner i texten?

    Jag har många gånger förundrats över hur ni alltid lyckas fortsätta köra Retroresor varje vecka, komma ut på rätt tid och sätta er framför spel i flera timmar som ni inte hade satt er vid annars. Allt för att avsluta varje kapitel med endast en imaginär pizza. Det är mer förvånande att ni fortsatt rulla så konstant än att ni faktiskt lägger ner den nån gång.

    Och på tal om guldkorn så kolla in Alundra (PS1) nån gång om du inte redan gjort det. Hoppas Skitsnack-podden kommer leva kvar iallafall. Nå väl, mycket fint skrivet iallafall!

  12. careface skriver:

    Du får jättegärna fortsätta med Retroresan i typ, bloggform? När ni väl väljer att avrunda podcasten och beger er in på Samders radio. (andson?) Hursomhelst väldigt bra skrivet och trots att du inte känner oss här ute som lyssnar så känner vi, eller i alla fall jag att jag känner dig. Även om det inte stämmer så är du som vilken kompis som helst för mig och att retroresan tar slut blir självklart lite som att förlora en kompis. Tack för alla oumbärliga timmar du och Samson gjort rätt reko för mig, det är värt massor.

  13. ozzy88 (Emil.B) skriver:

    Fasen mitt tee blev kallt!

    Idag fick jag BF3 av mors sambo! Fast känslan av att jag vill spela Castlevania: Symphony of the night ligger och gnager. Får ta mig en sväng eller två snart igen. 🙂

    Sitter här och tankar nya grafik rutiner medan jag läser artikeln och blev igen påmind om hur det är att hitta tillbaka till ett gammalt spel igen.

    Har känt ett tag att man skulle vilja bidra med en video utifrån vinkeln “speedrunning” någon gång. Men är långt ifrån en skribent och har ingen erfarenhet i video produktion. Tips? Intresse?

  14. Anders Brunlöf skriver:

    Gud, jag är typ urkass på att svara på kommentarer, så jag ska göra ett försök.

    Först och främst, tack för alla fina ord!

    Quid: Klart vi har planer! Inga fastställda dock. Vi har fler bollar i luften än vad vi har händer att fånga dem med.

    Fiskpinnen: Kissfläcken är fetborta när det är jag som håller i tyglarna.. 😉

    Jesper: Tanken med att utannonsera slutet för RR var också för att förbereda alla, så att ingen skulle ta det som en kniv i ryggen. Kul att se dig igen förresten! Jag kommer ihåg dig och dina kommentarer nu när du påminde mig. Kul att du följt med hit, just nu känns det som en evighet sedan jag skrev för Gameplayer.

    Timmy: Det är en mixad påse, som alltid. Det ska bli väldigt skönt att få avrunda detta mastodont-projekt. Samtidigt har jag svårt att tro att nästa projekt kommer bli lika lyckat som RR faktiskt blivit. Så ja, visst känner jag lite ångest, och det återspeglas nog också i texten. Alundra “ligger på listan”, förövrigt 😉

    Careface (vad hände med Fancyface?): Detta är ju något som slagit en på senare tid, hur lyssnare känner oss, medan vi inte känner er, mer än genom de kommentarer ni lämnar. Det skapar en rätt surrealistisk känsla när man träffar en lyssnare – inte negativt på något sätt utan mest bara konstigt. Ser fram emot att träffa dig någon dag btw, se om du lever upp till bilden jag har av dig! 😉

    Ozzy; Jag antar att det är en komplimang att ditt tee blev kallt? 🙂 Speedruns-videos är intressanta typ var tredje gång för mig. Det finns dock en hel rörelse som ägnar sin tid åt sådant så vill du börja producera något/skriva något så finns det helt klart en marknad för det.

  15. ozzy88 (Emil.B) skriver:

    Anders: Jag tänkte kanske göra något som inte bara var ett speedrun för då kan man ju kolla på rekorden SDAs hemsida. (Vilket jag varmt rekommenderar för alla som gillar speedruns)

    Eh! Jag vet inte, jag bara känner att jag vill göra något kreativt någon gång. Just Cv: SotN är rätt bra exempel på hur ett ganska långt spel kan brytas med ganska simpla medel. Så de flesta trick som behövs för speedrunning går att visa upp och förklara med det spelet.

  16. Fancyface skriver:

    Anders: Nicket var sparat på fel dator. Nu är allt i sin ordning.
    Frågan är om jag ens har någon chans att leva upp till den fantastiska bild du måste ha av mig. 😉

  17. Trazh skriver:

    “Alundra ligger på listan”
    HELLYEAH! Vad det nu betyder.. :O
    Men tipsade om det för ett bra tag sedan på Gameplayer och har verkligen hoppats på att ni ska ta er an det (så jag också får vara med). Men vi märker hur det blir med den saken. 😉

  18. Scruffy looking skriver:

    Det är för mig svårt att kommentera både slutet av Retroresan och din text Anders. Det är få podcaster som har berört mig så mycket som då du berättar om ditt förhållande till din pappa. Som jag kan relatera, tack för att du vill dela med dig av både intellekt och din sköna humor. När jag lyssnar på dig och Samson på jobbet flyger dagarna förbi och samtliga präglas av goda skratt och en varm och hemtrevlig känsla i bröstet. Det kommer bli ett nederlag för internet att förlora en sådan genuint stabil podcast men samtidigt kanske internet kommer få bevittna födelsen av någonting annat vackert. Keep up the good work Anders. Och du Anders, man kan säga så!

Skriv en kommentar