Tidigare under Äret beslutade jag mig för att lista mina 20 favoritspel frÄn Mega Drive. Och nÀr nu den ursprungliga listan som skulle publicerats idag föll bort, tÀnkte jag att det vore ett bra tillfÀlle att fortsÀtta lista mina favoriter frÄn en specifik konsol.

Denna gÄng kommer jag fokusera pÄ konsolen som i mÄnga ögon ses som urmodern; Nintendo Entertainment System. FÄ konsoler har haft det inflytande som NES kan skryta med. Efter Atari-krashen lÄg spelindustrin i koma men NES gjorde hemkonsolen en naturlig del i varje nörds hem. Det var dessutom den första konsolen jag Àgde, vilket skÀnker ytterligare nostalgiskt skimmer.

Likt tidigare delar jag upp listan i tvÄ delar, position 20-11 denna fredag och topp 10 nÀsta vecka. Mycket nöje!

20. Metal Gear

mg_titel mg_gp

MÄnga lÄngkörare till spelserier debuterade pÄ NES, men Àven om det var dÀr jag först kom i kontakt med Kojimas utflippade, ikoniska sÀtt att skapa spel pÄ sÄ var det egentligen inte dÀr det började. JÀmfört med det egentliga originalet pÄ MSX sÄ Àr NES-versionen stympad pÄ bÄde det ena och det andra sÀttet. Med det sagt sÄ Àr det fortfarande ett hÀftigt spel pÄ NES, ett spel som jag sjÀlv knappt vÄgade spela under mina första mÄnader med min egen konsol eftersom det var sÄ lÀskigt att bli upptÀckt.

19. Nintendo World Cup

nwc_title nwc_gp

Det tog sin tid innan sportspelen fick det fotfĂ€ste (och totaldominans) som de har idag – men vissa menar att det var bĂ€ttre förr. Jag stĂ„r sjĂ€lv med foten i vardera lĂ€ger, för Ă€ven om jag Ă„rligen spelar ett nytt FIFA-spel sĂ„ rĂ„der det brist pĂ„ sportspel som lutar sig mer mot arkadrötterna. Nintendo World Cup var sannerligen ett sĂ„dant spel, och med det ocksĂ„ ett bevis pĂ„ att det Ă„tminstone till viss del var bĂ€ttre förut. Att lyckas med en bicicleta borde A: alltid vara otagbar för mĂ„lvakten och B: inte vara svĂ„rare Ă€n att trycka pĂ„ tvĂ„ knappar samtidigt.

18. Chip ’N Dale: Rescue Rangers

chipndale_title chipndale_gp

Capcom och Disney hade ett kĂ€rleksband som strĂ€ckte sig över generationer, och de letade sig inte sĂ€llan till Nintendos konsoler. Och RĂ€ddningspatrullen, som det hette pĂ„ svensk tv, var ett riktigt bra program att bygga ett relativt simpelt plattformsspel kring. Lyft-och-kasta funktionen skulle visa sig vara en sĂ„dan enkel men vĂ€l fungerande mekanik att den fungerade genom ett helt spel. Kombinerat med en charmig bandesign och ett vĂ€ldigt uppskattat kooperativt spellĂ€ge sĂ„ Ă€r Chip ’N Dale ett exempel pĂ„ att enkelhet och bra hantverk faktiskt kan gĂ„ hand i hand.

17. Street Gangs

streetgangs_title streetgangs_gp

Jag tyckte alltid det var sĂ„ roligt att tacklas i Nintendo World Cup eftersom karaktĂ€rerna sĂ„g sĂ„ roliga ut (samt att man inte blev straffad alls för det) men i Street Gangs fick jag ju banka, sparka och slĂ„ hur mycket jag ville pĂ„ mina fiender. Men till skillnad frĂ„n andra ”brawlers” frĂ„n den tiden sĂ„ var tonen aldrig superseriös eller allvarlig. Snarare det motsatta, med fantastiska dusch och restaurangscener. Även denna klassiker innehöll ko-op och jag har upp till dagens datum aldrig klarat av spelet pĂ„ egen hand. Inte sĂ„ mycket för att det Ă€r för svĂ„rt sjĂ€lv, utan snarare att det faktiskt Ă€r dubbelt sĂ„ kul nĂ€r man Ă€r dubbelt sĂ„ mĂ„nga.

16. Duck Tales

ducktales_title ducktales_gp

NÀr jag först skulle skriva detta stycke tÀnkte jag utmana mig sjÀlv med att inte nÀmna musiken frÄn mÄnen. Men vem försöker jag lura? MÄntemat Àr fullkomligt fantastiskt och skulle denna lista endast handla om musik skulle placeringen vara betydligt bÀttre. Spelet i övrigt Àr en relativt simpel Capcom-plattformare. Joakims kÀpp var enkel att bemÀstra och Ànnu enklare att totaldominera med. KÀppen Àr ett övermÀktigt vapen och en gimmick pÄ en och samma gÄng. Men nog fan var det fortfarande roligt att studsa omkring pÄ den.

15. Super Mario Bros. 2

mario2_titel mario2_gp

Jag tror det Ă€r lĂ€ge för spelvĂ€rlden att slĂ€ppa pĂ„stĂ„endet att vĂ„r europeiska version av Super Mario Bros. 2 ”inte Ă€r det riktiga spelet”. Visst finns det sanning i utlĂ„tandet, men pĂ„ vilket sĂ€tt hamnar denna fakta pĂ„ minuskontot? Super Mario Bros. 2 Ă€r ett förtrĂ€ffligt spel fullproppat med variation, hemligheter och spelglĂ€dje. Och med det ocksĂ„ bĂ€ttre Ă€n bĂ„de Super Mario Bros. och dess japanska uppföljare, kĂ€nt som ”The Lost Levels”. Dessa Ă€r förvisso mer tajta plattformspel rent mekaniskt men valfriheten och variationen i SMB 2 vĂ€ger tyngre för mig. Sen finns det ju en tredje aktör inom kategorin som helt stjĂ€l showen, men dit har vi inte kommit Ă€n.

14. Journey to Silius

journeytosilius_title journeytosilius_gp

Precis som i Duck Tales fall sÄ Àr musiken det första som kommer pÄ tal nÀr Journey to Silius Àr Àmnet. Och precis som i farbror Joakims fall sÄ Àr det musiken som rÀttfÀrdigar Journey to Silius plats pÄ listan. Men det finns sÄklart mer som gör detta spel bra. Ackompanjerat med den grymma musiken sÄ finns det en grafisk presentation som jag upplever som rÀtt snygg, fortfarande idag. Framförallt sÄ finns det en enhetlig ton i hur karaktÀrer och fiender rör sig och ser ut, vilket man inte kan sÀga om mycket frÄn den hÀr eran. Förutom det sÄ Àr det dessutom en vÀldigt kapabel plattformsskjutare. Det skulle frÄn början vara ett annat typ av spel, men jag tror ödet klev in och styrde det Ät ett bÀttre hÄll denna gÄng.

13. Castlevania

castlevania_title castlevania_gp

Castlevania Ă€r troligen den mest erkĂ€nda av serier som jag inte fullt ut kan se storheten i. Det kan höra ihop med att jag aldrig tyckt vampyrer, goth eller klassisk skrĂ€ck varit sĂ€rskilt spĂ€nnande eller underhĂ„llande. Men Castlevania Ă€r trots min negativa instĂ€llning till miljö och handling en underhĂ„llande upplevelse för mig. För i grunden Ă€r det ett bra, utmanande, tight plattformsspel – som ocksĂ„ kan vara oerhört frustrerande och alltid dansar pĂ„ grĂ€nsen till orĂ€ttvist. Men jag antar att det Ă€r ett faktum man bara fĂ„r lĂ€ra sig att leva med om man heter Simon Belmont.

12. Blue Shadow

blueshadow_title blueshadow_gp

Natsume Àr en utvecklare jag lÀrde mig Àlska tack vare Retroresan, och Blue Shadow var ett av de gamla spelen som betraktades med nya ögon. Det höll fortfarande vÀl ihop. Faktum Àr att det ganska ohotat knep förstaplatsen i vÄr Ninja-special. Likheterna med Tecmos Ninja Gaiden gÄr inte att förbise, och vissa menar att Blue Shadow Àr den spirituella uppföljaren. Sen kan man ju ha sÀmre förebilder Àn Ninja Gaiden om man vill skapa tajt, hÀftig plattformsaction med Ninja-tema.

11. The Legend of Zelda

zelda_titel zelda_gp

Visst Ă€r det ett statement att placera ett av de mest klassiska Ă€ventyrsspelen utanför topp 10. Jag tĂ€nker inte ens hymla om det. Men jag har inte samma relation till denna NES-klassiker som resten av vĂ€rlden tycks ha. Ja, det Ă€r ett bra spel, och ja, det var oerhört nyskapande sett till hur tv-spel skapades pĂ„ den tiden. Men idag Ă€r en annan tid. Zelda III: A Link to the Past stĂ„r sig fortfarande bra mot tidens tand (det kommer det nog alltid göra) men originalet har bleknat. Fortfarande ett bra och underhĂ„llande spel, ja – men det finns tio andra som Ă€r bĂ€ttre pĂ„ konsolen.

NÀsta fredag kommer uppföljningen. Hur tror ni min topp 10 ser ut? Hur ser era egna listor ut?