En bonusrecension

Jag tänker inleda min korta recension av The Order 1886 (den riktiga recensionen kommer en bit längre ner) med att påstå följande: The Order 1886 är ett helt okej spel. Ibland är det till och med briljant! Jag kan i ärlighetens namn inte förstå all kritik det här spelet har fått?

The Order 1886 är ett helt okej spel. Ibland är det till och med briljant
Jag tror att det kan handla om förväntan. Ingen har väl undgått att det är väldigt många PS4-spelare där ute som har peppar sig sönder och samman över denna titel? Själv har jag knappt brytt mig om det. Faktum är att jag skulle inte ens spela detta. Men då det blev möjligt för mig att köra igenom det, innan det skulle vidare till min kollega Sandra (för att recenseras på riktigt) så passade jag på. Det är absolut ingenting jag ångrar. Jag hade roligt precis hela resan. Att jag hade så roligt beror förmodligen på att jag då hade inga som helst förväntningar. Jag hade ingen aning om vad som skulle hända.

Det jag visste var att det skulle utspela sig i ett steampunk-London under år 1886. Bara en sådan sak att det skulle vara varulvar med i historien hade jag ingen aning om. Så lite har jag alltså brytt mig om denna titel. Nu däremot, bryr jag mig än mera, då jag tycker att all kritik är lite väl hård. Visst, spelet är kort, dock inte fem timmar kort, men i min bok är det inget negativt. Det är extremt linjärt och det finns i stort sett inget utrymme för eget utforskande. Det behöver inte heller vara något negativt i min bok. Striderna är upprepande och då och då blir det quicktime-events för att skapa någon slags variation. Även detta behöver inte innebära att det är dåligt.

För när alla de här tre faktorerna ovan är genomförda på sättet det är i The Order 1886 blir det bra. Ready At Dawn och Santa Monica Studios har inte gjort ett 40 timmar långt sandlådeäventyr med örti olika sätt att ta sig vidare i handlingen på. Nej, de har istället valt att göra en otroligt filmisk spelupplevelse som enligt mig både är underhållande att se på och rolig att spela. I’ve got 1886 problems; The Order ain’t one!

/Ludde

En riktig recension

Lotten föll på mig när det kom till att recensera The Order 1886. Men efter att ha spelat genom spelet, och därtill läst ett par recensioner på annat håll, känner jag att det är svårt att beskriva det här spelet bara genom ord. Så för att bättre kunna kanalisera mina känslor presenterar jag min recension helt i giffar.

/Sandra

 Första intrycket

Grafiken

Röstskådespeleriet

Kontrollen

Spelbarheten

Storyn

Slutet


Sammanfattningsvis