Hurt me plenty

Den här artikeln kommer att handla om indiespelet Hurt me plenty av Robert Yang och hur spelet ställer sig emot den populära filmen 50 shades of Grey (hädanefter 50SOG). I Hurt me plenty får spelaren uppleva en BDSM-session från första möte till s k aftercare samt får instruktioner om grad, klädsel och safewords. Jag kommer tala mer om spelet och 50SOG lite senare i artikeln men för att tydligt förklara mitt ställningstagande krävs först en liten presentation av ämnet BDSM. Vänligen observera att jag tar upp en väldigt liten del av BDSM i den här artikeln och det skulle finnas mycket att tillägga. Artikeln ämnar dock inte att göra en fullständig presentation av ämnet utan enbart förklara de grunder på vilka jag baserar mitt ställningstagande.

 Låt oss börja med väldigt grundläggande information: generellet brukar man säga att BDSM står för Bondage, Dominance, Sadism och Masochism. Skall vi vara riktigt noggranna är det egentligen en överlappande förkortning av Bondage & Dicipline (BD), Dominance & Submission (DS) och Sadism & Masochism (SM). Observera att alla dessa delar måste inte vara inkluderade i en session, eller ens i en utövares intresse, för att en session skall klassificeras som BDSM. En utövare kan exempelvis vara ointresserad av bondage och submission men fortfarande vara masochist och kan sålunda vara en utövare av BDSM. De flesta sunda BDSM-relationer baseras på SSC-regeln som innebär att varje session (varje utövningstillfälle) skall vara ”Safe, Sane and Consensual”, eller ”Säkert, Sunt och Samtyckligt”. En sådan session bör vara tydligt utformad med regler för utövningen samt överenskommet safeword, dvs. det ord som den undergivne uttrycker för att avsluta leken. När ett safeword används, i enlighet med SSC, skall leken omedelbart avbrytas då den undergivne nått sin gräns om inte annat blivit överenskommet. Med detta menar jag den ganska vanliga praktiken av att ha två safewords, exempelvis ”gult” och ”rött” där gult betyder att den dominanta skall sluta med den nuvarande aktiviteten men leken i sig behöver inte avbrytas och rött innebär att leken genast avbryts på alla sätt. SSC är grundvalen för all lek som inkluderar BDSM då den garanterar att allting sker för ömsesidig njutning och på den undergivnes villkor. För låt mig vara väldigt tydlig på den punkten, det är den undergivne som bestämmer när leken skall avbrytas och det är den dominantas uppgift att vara uppmärksam på alla tecken som antyder på att den undergivne önskar att göra detta.

Låt oss gå vidare. Vid en session frigörs bland annat oxytocin hos den undergivne vilket kan leda till vad som kallas för ”sub-space”. Sub-space innebär att den undergivne upplever en slags berusning vilket kan leda till enormt välbehag. Det har dock en baksida som kallas för ”sub-drop”. Sub-drop sker (oftast) när leken är slut och kan innebära både fysiska och mentala obekvämligheter för den undergivne, såsom frossa och osäkerhet eller skam. För att undvika, eller hantera, en sub-drop genomför man så kallat ”aftercare” vilket oftast involverar att ta hand om de fysiska aspekterna av vätska och eventuell föda samt fysisk intimitet, som exempelvis efterkel, mellan alla inblandade parter. Om aftercare ignoreras kan detta, i värsta fall, leda till vad som i vardagsmun ibland kallas för ”sub-crash” vilket innebär en intensifierad sub-drop som kan pågå i veckor efter sessionen. Ni kan säkert föreställa er att sådant kan vara mycket obehagligt för den påverkade.

 Efter denna kortfattade beskrivning av grunderna i BDSM tänker jag nu vända min uppmärksamhet till Hurt me plenty, vars utvecklare gjort ett bra jobb i att gestalta en sund BDSM-session. Spelaren börjar med att presenteras för en undergiven som anger graden av sessionen, klädseln samt den undergivnes safeword. Detta är helt i enlighet med SSC som förespråkar att alla villkor skall vara bestämda på förhand. För att acceptera villkoren skakar man hand med personen och sessionen påbörjas. Under sessionen är det spelarens (den dominantas) uppgift att hålla koll på den undergivnes reaktioner och bete sig i enlighet med dessa. Om spelaren går för hårt fram kommer den undergivne ange sitt safeword varpå spelaren kan välja att avsluta leken eller fortsätta trots att den undergivne dragit tillbaka sitt medgivande. Om spelaren avslutar sessionen leder detta till aftercare där man uppmanas att ”caress [the submissive] tenderly to help unpack feelings”. Om spelaren avslutat sessionen innan safeword har yttrats säger den undergivne att denne är nöjd. Om spelaren däremot valt att fortsätta sessionen tills den undergivne kollapsat meddelar den undergivne att ”You’re really dangerous and scary … Stay away from me”, varpå spelaren blir utelåst från spelet i ett antal timmar/dagar med hänvisning till att den undergivne inte vill leka med spelaren igen. Yang har därmed effektivt tagit upp de viktigaste delarna av en BDSM-session som följer SSC och även påvisat att det inte är utan konsekvenser att bryta dessa regler.

I jämförelse med 50SOG håller spelet en betydligt högre standard ur säkerhet- och kunskapsperspektiv. E.L. James, författaren till boktriologin 50SOG, presenterar i böckerna inga av de viktigaste delarna av BDSM: säkerhet och tillit. Den manliga huvudkaraktären, Christian Grey, beskrivs som en förvriden person med uppenbara relationsproblem och den kvinnliga huvudkaraktären, Anastasia Steele, saknar sexuell erfarenhet innan Grey slår klorna i henne. Medan Steeles oskuld inte nödvändigtvis hade inneburit ett problem uppvisar Grey en tydlig brist av säkerhetsåtgärder och ignorerar sin undergivnes safeword, upprepade gånger. Detta bör inte bara dömas som icke-acceptabelt utan rentav olagligt. 50SOG uppvisar därmed en tydlig kunskapsbrist i ämnet och bör därför ses som en orealistisk skildring av BDSM-relationer men även som en möjlig hälsofara mot de som får uppfattningen om att 50SOG är en realistisk källa.

Hurt me plenty, å andra sidan, uppvisar som tidigare nämnt en skildring där tillverkaren uppenbart har tagit sig tid att fördjupa sina kunskaper i ämnet och kan nästan ses som en instruktionsvideo till hur en BDSM-relation bör utövas; säkert, sunt och samtyckligt. Det är fascinerande för mig hur en film, vars innehåll inte bara ignorerar dessa säkerhetsregler utan utför rentav olagliga handlingar, har givits tillgång till enorma resurser medan ett spel som uppmuntrar till ömsesidig njutning och säkerhet har blivit nervärderat till ”youtube bait”.

Spelet, tillverkaren och BDSM-utövare runtom i världen förtjänar mer än denna förnedring om deras presumtiva mentala hälsa, som gestaltas i 50SOG, och hånet av deras sexuella preferens som man kan finna i youtube filmerna där personen reagerar på Hurt me plenty.

Slutligen skulle jag vilja säga att Hurt me plenty nästan borde vara obligatoriskt för alla som inte har egen erfarenhet av BDSM och har sett 50SOG eftersom att spelet kommer att ge en tydlig, realistisk bild av hur en BDSM-relation bör se ut, snarare än att ge sin publik ett misshandelsförhållande som gömmer sig under täckmanteln BDSM.

Text av Sabina

Sabina är en 25-årig student från Göteborg och f d informatör och organisatör för RFSU: BDSM- och Fetishismgruppen i Göteborg. I dagsläget studerar hon diakronisk engelsk lingvistik och umgås med nära och kära så mycket hon har tid med. Det spel som vann hennes intresse (förutom SuperMario på NES så klart) var Dragon Age Origins. Än idag håller spelet en särskild plats i hennes hjärta och RPG är därför spelgenren hon generellt föredrar.