“The only winning move is not to play” är bevingade ord från 80-talet som på ställen varit min stämgaffel genom min karriär som TV-spelsnörd. Frågan jag ställer mig själv svider lika mycket varje gång, men beslutet har när allt kommer omkring gjort att allt känns mer harmoniskt. Är det dags att sluta, Peter? Har du nått vägs ände med det här spelet?

Ja.

Vinnarattityden och viljan att segra driver de allra flesta spelare jag känner genom de svåraste titlarna, vars krona på senaste tiden burits av From Softwares stortitlar. Du ska lida, försöka igen, klara dig genom frustration och repeterande moment för att få din belöning. Det är en egentligen samhällelig och mänsklig dygd som du ska applicera på det du tar dig för i livet för att vara en vinnare. Så vart svedan kommer ifrån är ju ingen gåta. Att ge upp är i nästan alla sammanhang svagt och fult, och när jag tillslut ger upp på Bloodborne säger en röst i huvudet att jag är lat och degenererad, gamerkulturens svar på Reinfeldts “sovande folk”.

Men oh boy, vilken jävla befrielse det finns i den känslan. Allt känns så mycket bättre.

För det första känns det som att Bloodborne aktivt förhindrar mig från att uppleva det jag vill. Hemligheter, monsterdesign, story och utforskning är svårfångat i dess sanna bemärkelse och du ska minsann jobba för att få komma vidare. Jägare och byte låsta i nån uråldig och i dagsläget värdelös lek. Måste du vara så jävla elak, Bloodborne? Varför ska jag försöka upprätthålla det här extremt problematiska förhållandet där du är ett svin och jag är arg hela tiden? Ska vi verkligen försöka igen?

princessbride

För det andra så känns hårt arbete för en marginell belöning helt menlöst i spelkulturen 2015. Det känns som att gå ut ur en varm bufférestaurang för att jaga sitt eget byte bara för att det smakar bättre. Eller som att behöva slåss med Thor för att få kolla på Avengers 2. Gudarna vet att jag uppskattar hårt arbete för belöning i andra sammanhang, men om “the path of least resistance” står vidöppen framför dig, varför göra det jobbigt? Vi har lets play-videos där jag kan ta del av spelets fantastiska utseende, handling och design, kommenterat av nån begåvad och rolig människa. Dessutom finns det finns tiotals andra spel just nu jag också vill testa, spela, prata om och kanske göra lite material kring. Ska vi köra ett av dem istället?

yeah

För det tredje, jag är inte en lökig universitetsstudent längre. Jag har ett heltidsjobb, ett förhållande och precis som Linus skriver så är det inte alltid jag gillar spel mest. Film, serier, serietidningar och umgänge ska få plats i livet. Jag har trots spelets förtjänster helt enkelt inte tid att bli bättre på det, även om jag skulle ha det änglalika tålamodet jag anser krävs.

Så om du vill se på saken ur mina ögon, ställ dig själv frågan om du vill ta med en trevlig människa till en bra restaurang i några timmar? Eller låter det roligare att spendera två veckor med att försöka hitta mat i öknen med ett saboterande rövhål?

bobby

Jag har aldrig klarat ett enda av From Softwares spel men jag älskar dem allihopa. Vi har dock aldrig klickat helt förrän jag släppt taget och gett upp. Det är då jag kunnat beundra deras fantastiska hantverk på mina villkor.