Allt oftare upplever jag att en struktur blottar sig när en tittar på hur olika moment i spel får sin form. Det känns som att det finns någon slags oskriven regel att om du t.ex har en skateboard i ett spel som någon kan åka på så ska det finnas möten och mindmaps kopplade till skateboarden. Där är alla med och överkonceptualiserar spelmomenten. Ska vi ha en skateramp? Skatepark? Ska den gå att styla om? Skate-Or-Die referenser? Minigames? Achievements? Bam Margera?

Ingenting verkar kunna lämnas ifred och bara vara vad det är. En skateboard du kan åka runt i staden på, för transport eller nöjesåkning.

Lex Batmobile.

Missförstå mig rätt. Jag älskar Batmobilen, speciellt i tankmode eller när jag ska jaga ner APC-fordonen där Arkham Knights officerare gömmer sig. Styrningen är något svampig och ibland är det svårt att se vart man kör eftersom Gotham är så trångt och stökigt. Men jäklar vad det känns bra eftersom allt detta ändå känns logiskt och något som en bil/tank gör. Actionfyllt och roligt. Men var klämmer skon då?

Det klämmer vid bilbanorna. Och alla race. Det är inte vilka bilbanor som helst heller, utan de som The Riddler har byggt långt ner under marken som bisarra cirkusturer där hans mästerliga gåta presenteras i princip så här:

“Hehehe Batman! Riddle me this, riddle me that, du ska köra bil nu och ha reflexer!”

Batman-Arkham-Knight-Balancing-Act

Step right up! Step right up!

Behovet av att diversifiera och proppa sin spel fulla med gimmickar är alltså så stort att utvecklarna inte har några som helst problem med att bryta “suspension of disbelief” och gå emot världens interna logik. Jag kan köpa att Edward Nygma skapar konstiga pussel och gåtor åt Batman, till och med att han gömmer troféer på fiffiga ställen i staden för att gäcka mästerdetektiven. Allt det går under något slags paraply för rimlighet där designen inte stör. Men att han precis när bilar introduceras i spelet skapar någon slags helvetiskt underjordstivoli för bilar? Är det rimligt och ok eller börjar det kännas som att någon driver med oss?

Måste det vara där?
Och det säger en del om spel idag. För jag upplever att allt fler vill försöka erbjuda allt i sina spel snarare än göra ett par saker riktigt riktigt bra. Som Tommy skrev igår, om hur Final Fantasy försökte vara till för alla. Det finns en stark känsla av orimlighet i det och det blir lite som att servera en bit kött med lökringar, bearnaise, pimento, kimchi, yuzuglace, enrisbacon, rödvinssås, mandarinmarinerade morötter och dubbelfriterade ankfettsfries och sötpotatispuré. Det finns supergoda ingredienser där säkert, men vad i helvete gör allt på samma talrik? Måste det vara där?

Besluten känns tagna av ekonomer snarare än spel- och serienördar. AAA-spel är big business och jag kan bara tänka mig hur förhandlingarna går i ovan nämnda mötesrum. Det är nog långt ifrån alla som gör spel som är OK med att kompromissa på det här sättet. Less is more och något dör eller försämras ju när en stark och etablerad värld gör något som känns internt orimlig. Inom TV kallar man det för “jumping the shark”.

Vill vi ha konsnärligt konsekventa spel som är sanna till sig själva finns ju indiemarknaden och inom AAA får vi ju räkna med en del knasiga beslut. Men ändå. Kom igen. Det enda gåtfulla med en hotwheels-park 200 m under Gotham är hur i helskotta beslutet gick igenom från första början.