Krönika

När vi gräver guld i Hearthstone

För några veckor sedan skaffade jag mig en iPad, och på inrådan av min bättre hälft installerade jag Hearthstone för att se om det var något för mig. Det visade sig att jo, det var det! Det är riktigt kul, (oftast) snabba spel, och intresset hålls uppe av de dagliga questen. Jag har spelat en hel del och köpte faktiskt loss några packs med kort för att få lite bättre att välja mellan, men jag får fortfarande så oerhört mycket pisk oavsett om jag spelar rankat eller casual.

Min upplevelse kan sammanfattas bra i dessa två guldkorn från Cowboys and Aliens:

Det är frustrerande hur mycket pay to win det här spelet är. Och hur jag upplever att matchningen är medvetet dålig för att få spelare att känna att man “måste” köpa loss kort för att ha en chans. Bara såna saker som att t.ex. begränsa urvalet till att du bara kan möta motståndare som har samma/inga expansioner som du hade gjort matcherna mer jämna. Nu känns det snarare som att jag klättrar upp för det där rymdskeppet, kastar in mina dynamitgubbar och hoppas, hoppas, att jag ska lyckas ta ihjäl ett par stycken åtminstone.

Trots detta kämpar jag på, lyckas vinna lite guld, kör en arena och får tag på nåt pack. Och väntar på lönen så jag kanske kan komma ikapp litegrann åtminstone…

Kommentarer

  1. Quid skriver:

    Har du testat Tavern Brawl något? Grymt kul tycker jag, och dom konstiga/roliga reglerna gör ofta att man inte behöver så speciellt bra kort från början. Spelade tex. senaste omgången (där man fick en gratis minion för varje spell man spelade) med bara grund-kort från Mage, Priest och Shaman, vann 19 av 20 matcher 🙂

    • Sandra Wärn skriver:

      Ja, Tavern Brawl är hur kul som helst 😀 Senaste som du nämnde var awesome! Den som är nu tycker jag är ännu bättre som nybörjare – ett sånt läge borde finnas hela tiden, imo!

  2. BooliBoo skriver:

    Är du redan klar med Witcher 3, då måste du rushat igenom det? 🙂

    • Sandra Wärn skriver:

      Om 150 timmar är rushat, så absolut! ;D Satt väldigt fokuserat med det när det kom, sen har det fått vila ett tag. Tyvärr inte tillräckligt casual för att jag ska kunna spela någon timme eller två och lägga ner kontrollen igen liksom!

  3. T4 was here skriver:

    Det kan hjälp dej komma igång:
    https://www.youtube.com/watch?v=Nt2l1HLcBew

    Och om du får en massa skit kort, mall ner dom till dust och trolla fram dom bra korten du vill ha.

    Also, köp hellre äventyren än boster pack, för man får både några av dom bästa korten(Grim ‘n’ the Gang motherfuckers!) och skoj single player som man måste klar för att få korten.
    Och man kan betal med guld om man inte har pengar.

    Men jag spelade bara HS för Hots mountet, så vad fan vet jag.

  4. Nidde skriver:

    Full disclosure: Jag har spelat Hearthstone sedan juni 2014 och betalat pengar för att låsa upp äventyren Naxxramas och Blackrock Mountain (istället för att spendera guld på dem). Utöver det har jag inte lagt några pengar på det, utan endast använt det guld jag tjänat. Jag har lyckats få några Legendary i pack och har även ‘craftat’ en. Men jag vill påpeka att jag också ‘disenchantat’ en guld-legendary för att den inte tjänade något syfte i de lekarna som jag satt ihop. Jag har långt ifrån alla kort i spelet och det finns flera som jag önskar att jag hade.

    Jag håller inte med om att spelet är så pay-to-win som många, framförallt de nya som kommer in och förlorar för att de saknar erfarenheten, säger att det är. Meta-spelet ändras självklart konstant och visst räknas vissa kort som bättre än andra, men det som skiljer vinst mot förlust är förstående mer än korten i leken. Självklart kommer förstående lista ut att leken spelar roll, men det är bevisat att det går att nå Legendary Ranks med endast den basic-deck som spelet ger dig för varje klass. Dock var det innan expansionen och äventyren. Det enda som du kan ‘köpa’ är äventyrs-korten (vilket är värt det för att de är otroligt roliga att spela), men även då så måste du lyckas förtjäna dem. Du kan teoretiskt sett köpa pack tills dess att du får det kortet som du vill ha, men oavsett vilken pay-to-win Legendary det är så överlever den inte Assassinate, ett basic-kort för Rogue. Min poäng är att oavsett vad man möter så finns det alltid svar. Du må kanske inte ha de svaren i din lek, men de finns tillhanda där även om du inte har lagt ett öre på spelet. Det handlar om att veta vad din motståndare antagligen har för kort i leken, på handen, och när du skall spela ut vissa svar. Du bör kanske inte spendera en Shadow Word: Pain på en 1:1 murloc om du anar att det kommer en Maexxna senare.

    Men oavsett hur väl någon skulle kunna formulera att det inte är ett spel där du kan köpa dig vinster så kommer folk alltid att skrika “PAY-TO-WIN!”, “NERF HUNTER!” och “DR.BALANCE!”, för de har inte hittat hur de skall möta den meta som råder just nu.

    Jag har en väldigt välfungerande präst-lek som jag byggt alldeles själv och tweakat när jag märkt att jag saknar vissa svar i situationer som uppstår relativt ofta. Men oavsett hur jag formar den så kommer den nästan alltid att förlora mot “FaceHunter”. Om jag däremot skulle bygga om den för att hantera detta så kommer den bli svagare mot något annat, eller förlora en fördel den har mot andra populära lekar. Det innebär inte att “FaceHunter” är pay-to-win, att hunter måste ‘nerfas’, eller att Dr.Boom är ett obalanserat kort. Bara att jag saknar svaret i min lek.

    • Sandra Wärn skriver:

      Jag håller med dig fullt ut ang. förståelse och skicklighet. Det finns garanterat många exempel på att man kan köpa loss hur mycket kort som helst, men förstår man inte spelet kommer man inte bli awesome på det heller. Det handlar om erfarenhet – men en erfarenhet som är bra svår att få om man t.ex. konstant möter folk som har så oerhört mycket fler bra kort än en själv.

      Det är svårt att lära sig balansen mellan basic cards, vilka kort som utöver är vanligt förekommande och vad som ofta toppar lekar när man som längst tar sig till typ runda sex. Det är svårt att lära sig vilka kort som kontrar vilka på ett bra sätt, att förutspå händer, se vad som ska komma. Det är hälsosamt att få stryk emellanåt, men jag tror jag skulle lära mig mycket mer av en bättre blandning av jämna matcher och de där som känns omöjliga.

Skriv en kommentar