Gamescom: Dag 2

Torsdagen på mässan är avklarad och jag ska återigen försöka skriva en liten sammanfattning. Precis som igår kommer jag inte att nämna allt utan bara det jag har några intressanta tankar om. Det blir nog lite fler intressanta tankar idag dock, då jag fick se betydligt mer av intresse.

Dark Souls III

  

Onsdagen avslutades med Dark Souls, torsdagen inleds med det. Den här gången fick jag inte faktiskt spela spelet, utan fick istället en längre presentation och livegenomspelning.

Det var väl inte jättemycket som sas som var direkt chockerande nyheter. Spelet kommer att vara svårt och det kommer att ha multiplayer. Det kommer att utveckla dessa element. Det kommer att vara större och snyggare en tidigare spel. Å fan, ni gör en uppföljare?

Kort och gott gick presentationen ut på att de element som dunnits tidigare kommer att finnas kvar och fördjupas. Mannen bakom första Dark Souls kommer att vara tillbaka efter att under utvecklingen av andra Dark Souls ha jobbat med Boodborne, och med sig tar han bland annat Bloodbornes hälsomätare.

Presentationen var kanske inte revolutionerande, men spelet såg bra ut och rätt för serien. Vid två tillfällen under genomgången dog personen som spelade spelet oplanerat och vi fick vänta tills han spelade ikapp.

Rise of The Tomb Raider

  

För att vara ett spel jag är toppenpepp på har jag surat väldigt mycket över det som visats upp av Tomb Raider. Inte det att det inte sett bra ut, bara det att det inte varit några tombs.

Det råddes det bot på på den här visningen då jag själv fick testa på ett tidigt segment i spelet. Och tro fan om det inte var gravplundrande som stod på schemat!

Eftersom det var tidigt i spelet var pussellösningen kanske inte den mest intressanta (jag hoppas att de steppar upp klurigheten senare i spelet) men det var så härligt bara att få uppleva Lara i sitt rätta element. Jättemycket mer än så vet jag inte om jag har att säga om spelet, men jag blev i alla fall glad och ser fram emot att få spela mer.

Quantum Break

  

Fortfarande inget spelbart av Quantum Break, men vi fick en lite längre presentation av spelet och den tillhörande TV-serien. Spelet ser fortsatt helt fantastiskt ut visuellt och om man lyckas få gameplay att flyta så väl som det gjorde i visningen spelet igenom så kan det bli något helt fantastiskt.

Så mycket nytt om spelet sas egentligen inte, utan fokus låg istället på hur spelet kommer att fungera ihop med den tillhörande tv-serien. De två delarna av berättelsen kommer inte att vara separata entiteter, där man spelar spelet och sedan ser serien. Istället kommer avsnitt i serien låsas upp vid specifika tidpunkter i spelet. Vid dessa tidpunkter kommer du även kunna ta beslut som påverkar vilken version av avsnittet du får se.

Medan spelet kommer att fokusera på berättelsens hjälte (Iceman) så kommer serien fokusera på berättelsens skurk (Littlefinger) och hans organisation. Förhoppningsvis kommer serien bli mer än bara väldigt långa FMV-sekvenser och verkligen tillföra något till berättelsen.

Tacoma

  

Jag var helt säker på att min bokning för att titta på Tacoma skulle vara en presentation av saker som vi för det mesta redan hade sett. När jag istället blev satt framför en tv med en handkontroll i näven direkt när jag kom dit var det svårt att inte resa sig upp och vråla ”BEST OF GAMESCOM”.

Jag fick spela Tacoma i strax under 30 minuter och det är så klart inte i närheten av länge nog för att verkligen komma in i spelet. Men jag fick en känsla av det och känslan var toppen. Gameplayet är detsamma som i Gone Home, med långsamt utforskande av en övergiven plats. Tillkommer gör dock element kopplade till att man nu befinner sig på en rymdstation och inte i en villa på landet.

Stationen är utan gravitation och spelaren hålls fast vid marken med magnetskor. När som helst kan man dock sikta mot en passande yta, ett tak eller en vägg, och skjuta iväg ditåt. Den ytan blir då ditt nya golv. Spelet har även steppat upp lite från att berätta enbart med text och ljudinspelningar. I Tacoma finns det även ”VR-inspelningar” där du kan se inspelade siluetter av besättningen.

Jag nådde inte slutet på demot (något som en av personerna från teamet med ett skratt beskrev som ”en besvikelse”, då det är ett spel som behöver upplevas i sin helhet) och vet väldigt lite om vad det är som har hänt och ska gända på rymdstationen Tacoma. Men de hintar som hittade lovade väldigt gott.

Fallout 4

  

Presentationen av Fallout 4 var en tråkig sådan. Det var inte ens en presentation och innehöll alls inget spelande. Istället sattes vi i ett rum och fick se en smårolig video som förklarade vad ”strength” hade för funktion i spelet, samt en längre gameplaytrailer där personen som spelat spelade så konstigt att det var svårt att fokusera.

Men tråkig presentation åsido var det vi såg inte någon besvikelse. Spelet såg betydligt bättre ut än vad första trailern skvallrade om, även om animationerna fortfarande inte är något att skrika sig hes över. Speciellt själva världen såg riktigt vacker (nåja) och levande (nåja) ut.

Utöver det såg det ut som ett nytt spel i Fallout-serien, med allt vad det innebär. Jag såg absolut inga tecken på att Fallout-fans behöver vara oroliga över kvaliteten.

Halo 5

  

Här kan jag eka vad jag tidigare skrev om Tomb Raider: För att vara ett spel jag är toppenpepp på har jag surat väldigt mycket över det som visats upp.

Det är ingen hemlighet att jag är ett stort fan av Halo och därför är sugen på att spela nästa del, men ju mer jag sett av spelet desto mindre sugen har jag blivit. Trailers har fokuserat för mycket på den här nya tönten, Locke, och för lite på Master Chief. 343 Industries har varit allt för ängsliga i utvecklingen av multiplayer och sneglat lite för mycket på Advanced Warfare.

Dagens presentation fick mig att, om inte helt glömma min tidigare kritik, så åtminstone vara betydligt mindre orolig för att spelet ska göra mig besviken.

Äntligen fick vi se något från Master Chiefs del av kampanjen och äntligen fick vi se lite ordentligt singelplayer-gameplay. Och det såg ut precis så som jag vill att Halo ska se ut. Visst var det lite för mycket fokus på alla nya ”Spartan ablities” och annat lullull som ingen bryr sig om, men grunden såg ut precis som den skulle.

I Halo 5 är både story och gameplay baserat på fyra karaktärer. Även när du spelar själv kommer det att finnas tre andra spartaner vid din sida. En del av mig tycker att det är lite tråkigt, då ödsligheten och ensamheten med Chief och Cortana varit en av mina favoritdelar, men gamplaymässigt är det helt rätt väg att gå. Halo har alltid spelats bäst i coop.

Banorna ska ha mer fokus på vertikala skillnader och flera angreppspunkter, för att fyra spelare ska kunnna dela upp sig och använda miljön till sin fördel. För mig som varit orolig att spelet skulle gå åt ett mer styrt håll är det otroligt goda nyheter.

Spelet kommer att vara ungefär dubbelt så långt som fyran och fokus kommer ligga på Master Chiefs historia, även om det varit Locke som tagit upp mycket av tidigare trailers. Det lilla jag såg av storyn verkade härligt mystiskt och Halo-igt och jag är inte längre lika sur på Locke och hans töntiga face (eller okej, visir).

Kanske var det färgad av den positiva upplevelsen jag fick på presentationen som jag även hade en mer positiv upplevelse av Halos multiplayer, när jag senare testade på golvet, än jag hade av betan. Eller så var det inte lika illa som jag upplevde det då.

Lego Marvels Avengers

  

Den stora frågan inför Lego Avengers var ”varför?”. Varför ett Lego Avengers när det finns ett Lego Marvel Super Heroes?

Svaret är väl dels att det här spelet närmare följer Avengersfilmerna. Men även det faktum att det i Marvel Avengers kommer att finans över 100(!) karaktärer som inte fanns i Lego Marvel Super Heroes. Hur unika var och en av de här karaktärerna är återstår så klart att se, men oavsett är det ingen dålig siffra. Bland andra kommer man att kunna spela som nya (kvinnliga) Thor och som Stan Lee själv, med sin egen Iron Stan-dräkt och Stan Buster.

Vi fick se en liten presentation där Hulken och Iron Man latjade runt på Hawkeyes gård och det går ju inte annat än att smälta som smör för hur det ser ut. Lego-Hulken är toppensöt och Lego-Iron Man är inte fy skam han heller.

Vi fick sedan testa på att faktiskt spela banan ”Battle of New York” från spelet. Banan är en bit in och det märktes att jag förväntades veta saker jag inte visste. Det påverkade tyvärr helhetsintrycket och jag var inte helt såld. Det är mycket möjligt att det känns bättre när man spelar det ”rätt” och om man är en mer erfaren Lego-spelare, men gameplayet kändes lite stappligt och stelt. Med karaktärer som är faktiska superhjältar känns det jävligt tråkigt att vara så låst som man var.

Mad Max

  

Efter en kort presentation fick jag chansen att faktiskt testa hur det är att spela Mad Max. Och det är ungefär som man föreställer sig hur det är att spela Mad Max.

Jag fick bränna runt lite i öknen med Max bil (dock inte den från filmerna), efter att först ha moddat den lite efter mina preferenser. Jag fick undfly en storm (en slumpmässigt genererad händelse som jag tror att jag var ensam om på visningen) och sen fick jag slå lite folk i ansiktet.

Framförallt blev jag imponerad över slagsmålen, vilket är imponerande då jag nyligen kommer ifrån att ha spelat Batman: Arkham Knight. Det är inte lika flytande och graciöst som i Batman, utan istället skitigare och tyngre, vilket känns helt rätt.

Överlag var Mad Max så som jag hade hoppats på, om än inte fullt så snyggt om jag kanske tänkt mig. De tekniska aspekterna åsido är dock estetiken alldeles rätt för serien och spelet tog ett kliv eller två upp på litan över spel jag ser fram emot.

Utöver ovan nämda spel har jag även pratat med personer från Disney Infinity 3.0 och Total War: Arena, vilket ni kommer höra mer om i vår kommande specialpodd. Där kommer jag även prata om mitt besök hos Nintendo, där jag lite snabbt fick känna på några av deras kommande titlar.