I ett massivt podcastavsnitt har förra generationens bästa spel nyligen avhandlats, synats, diskuterats, och listats av några av svampredaktionens medlemmar. Med risk för att trampa på tår tänker jag säga att jag personligen oftast finner såna listor smått ointressanta och en aning tråkiga. Inte diskussionerna och analyserna i sig, utan snarare det faktum att liknande listor nästan uteslutande innehåller i stort sett samma titlar — oavsett vilken spelsajt det är som sammanställer dem. Det är sällan man får se överraskningar, och hela spelcommunityt blir lite av en ekokammare som hyllar samma spel om och om igen.

Därför tänkte jag dela med mig av fem av mina egna favoritspel från förra generationen! Spel som förmodligen är med på väldigt få topp 50-listor, men som jag tycker förtjänar att vara det — och som jag tycker skulle göra de här listorna mer intressanta snarare än bättre. Se det som fem speltips på titlar du förmodligen missat!

5. A Boy and His Blob

Nej, det är inte den gamla NES-klassikern, utan en… Reimagining? Spirituell uppföljare? Något sånt. Bra är det i alla fall. Riktigt jävla bra! Okej, gameplay kan vara frustrerande. Orättvist och otydligt, i värsta fall. Men humöret hålls ändå på topp eftersom spelet är så fruktansvärt jäkla myspysigt i sin presentation! Speciellt animationerna är oemotståndliga. Utvecklaren WayForward är för övrigt lite av en representant när det kommer till underskattade spel, och har många fina men relativt okända titlar under bältet.

4. Pokémon Conquest
se20578235196dc2b1e36426568807edc
Inför kommande Pokkén kan det vara kul att påminnas om att Pokémon faktiskt gjort crossovers förut! Den här gången med… Umm… Inte vet jag, någon anime eller så? Nåja, saken är den att under ytan finns här ett riktigt jäkla bra strategispel oavsett vad man känner för Pokémon! Jag minns hur jag blev fullkomligt tagen på sängen, och det slutade med att jag investerade många fler timmar än jag trodde jag skulle! Om du älskar Final Fantasy Tactics eller Fire Emblem tycker jag du ska ge den här bortsedda pärlan en chans. Att det blivit så försummat trots Pokémon i titeln tycker jag är märkligt!

3. Pandora’s Tower

En gång i tiden hade Wii tre stora rollspelstitlar på gång, som skulle väcka den sovande konsolen. En av dessa titlar var Xenoblade Chronicles, vilket egentligen var det enda spelet som hyllades och det enda spelet som de flesta kan titlen på idag. Men ett av de bortglömda spelen var Pandora’s Tower, vilket jag skulle beskriva som Zelda möter Dark Souls, kanske. Problemlösning, strider, med rätt tung fokus på rollspelselement och strider. Ett riktigt högt produktionsvärde (för att vara Wii…) och ett koncept som känns fräscht. Mycket underhållande stridssystem! Kanske borde det kallats Castlevania i stället?

2. Attack of the Friday Monsters: A Tokyo Tale

Det här, mina vänner, är ett av de bästa spelupplevelserna jag någonsin haft. Tydligen är en liten ort i 90-talets södra Norrland inte alls så olik Tokyos förorter under 70-talet, för jag kände verkligen igen mig i hur Attack of the Friday Monsters skildrade magin i barndomens sommarlovsäventyr. Det är ett spel som gav mig en känsla som inget annat spel lyckats ge mig — barndomsnostalgi som inte är bunden till populärkultur, utan till våra utelekar och äventyr i bostadsområdena. Det är ett så ärligt och varmt spel, fullkomligt fritt från cynicism. En unik spelupplevelse, som ger mig en känsla som endast boken Djungelsommar lyckades ge mig för länge, länge sedan.

1. Ilomilo

Det här mästerverket är kanske inte okänt för Svamprikets läsare, eftersom jag tjatat mig blå om det de senaste åren. Men det tål att nämnas igen, att Ilomilo sannerligen står som ett av världens bästa spel. Varför? Det har visserligen genial bandesign och varierat gameplay, men mest av allt är det den otroligt fulländade presentationen. Sedan 1995 var det enligt mig Yoshi’s Island som stod som praktexempel för hur en presentations alla beståndsdelar kan komma ihop på ett perfekt vis. Gameplay, visuellt, ljud, speldesign, allt kom samman på ett felfritt sätt. Men bannemej om inte Ilomilos vision toppar Yoshi’s Story, och kammar hem titeln ”världen mest fulländade presentation”. Jag älskar Ilomilo, och det är ett spel som jag tycker ska finnas på alla topplistor som berör världens bästa titlar.